Monkesolbi
| Monkesolbi Status i Sverige: Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Solbin Dufourea |
| Art | Monkesolbi Dufourea halictula |
| Vetenskapligt namn | |
| § Dufourea halictula | |
| Auktor | (Nylander, 1852) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Monkesolbi (Dufourea halictula) är en biart som först beskrevs av Nylander 1852.[2] Monkesolbi ingår i släktet solbin, och familjen vägbin.[3][4][2] Inga underarter finns listade.[3]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Ett litet bi med svart grundfärg och vit till ljusgrå päls. Längden uppgår till 4–5 mm.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Arten föredrar sandhedar, sandstäpper och torrängar med områden med finkornig sand som bland annat militära övningsfält, men kan även påträffas i sandtag, trädesåkrar, betesmarker och andra markstörda områden. Födomässigt är monkesolbiet starkt specialiserat, och hämtar endast pollen från blåmunkar (även kallad monke, därav trivialnamnet). Flygtiden varar från mitten av juni till slutet av augusti; hanarna börjar flyga tidigare än honorna.[1]
Som alla solbin är monkesolbiet en solitär art, som gräver ut sitt larvbo i marken, för denna art gärna i stenig, packad sandjord.[5]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Monkesolbiet förekommer i stora delar av Europa med sydgräns i Spanien och östgräns i Ryssland, dock med undantag för Island, Brittiska öarna (där den senast sågs i England 1953[5]) och italienska fastlandet.[6] I Sverige förekommer den i Götaland med nordgräns i Halland och norra Småland; inklusive Öland men exklusive Gotland. Den svenska förekomsten minskar, och arten är rödlistad som sårbar ("VU").[1] Arten saknas i Finland.[6]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”Dufourea halictula Monkesolbi”. Artbestämning. Artdatabanken. 2015. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/100869. Läst 26 november 2022.
- ^ [a b] Amiet, F., Müller, A. & Neumeyer, R. (2014). ”Dufourea halictula (Nylander, 1852) | monkesolbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/100869/details?lang=sv. Läst 26 november 2022.
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/dufourea+halictula/match/1. Läst 22 maj 2017.
- ^ ”Dufourea halictula, (Nylander, 1852)”. Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=757294#null. Läst 26 november 2022.
- ^ [a b] G W Allen (2012). ”Dufourea halictula (Nylander,1852)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/halictidae/dufourea-halictula. Läst 25 maj 2017.
- ^ [a b] Pierre Rasmont et al. (13 juni 2013). ”Dufourea (Dufourea) halictula (Nylander, 1852)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=3754. Läst 21 maj 2017.