Hoppa till innehållet

Monica Törnell

Från Wikipedia
Monica Törnell
Monica Törnell under ett framträdande i Lysekils stadspark den 16 juli 2014.
FödelsenamnMonica Kristina Ingeborg Törnell
Född3 juni 1954 (70 år)
Trönö församling, Hälsingland
GenrerVisor, rock, pop m.m.
RollSångerska, låtskrivare
År som aktiv1962–
SkivbolagPhonogram (Philips Records, Mercury Records), Air Music, RCA m.fl.
ArtistsamarbetenCornelis Vreeswijk, Ola Magnell, Weine Renliden, Ted Ström, Per Gessle, Lasse Wellander, Lasse Holm, Thorsten Flinck m.fl.
Bidrag i Melodifestivalen
1986 E' de' det här du kallar kärlek (med Lasse Holm)

Monica Kristina Ingeborg Törnell, född 3 juni 1954 i Trönö församling, Hälsingland (Gävleborgs län),[1] är en svensk sångerska och låtskrivare. Efter att ha upptäckts av Cornelis Vreeswijk [2] 1971 var hon under två decennier en framstående sångerska inom flera genrer, främst visa och rock. Tillsammans med Lasse Holm sjöng hon Sveriges bidrag i Eurovision Song Contest i Bergen, Norge 1986. År 2017 utgav hon Understanding Eye, vilket är hennes första egna album på 25 år. Hon är mor till Tobias (född 1973) och Mattias Törnell (född 1980).

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Barndomen

[redigera | redigera wikitext]
Ljusne Folkets hus

Monica Törnell föddes den 3 juni 1954 i Trönö (i dåvarande Norrala kommun) som dotter till Jöns Törnell (1931–2013[3]) och Saimi Jansson (1934–1995[4]). Fadern var anställd vid L M Ericsson i Söderhamn och hade träffat sin blivande fru, som då var konditoribiträde på Centralcaféet (numera CC-puben), beläget i Centralpalatset i Gävle, i samband med militärtjänstgöring vid Hälsinge regemente i sistnämnda stad. Paret vigdes den 31 juli samma år i Trönö gamla kyrka. Den första tiden bodde familjen hos faderns föräldrar i Trönö, men efter någon månad fick de en omodern etta på samma ort.[5] Det andra barnet, sonen Bror, föddes 1956 och när dottern var i fyraårsåldern flyttade familjen till Söderhamn.[6]

I Söderhamn började Törnell i mycket unga år att besöka Folkets park, där hon hörde på artister som Lill-Babs, Jerry Williams och många andra.[7] Hon började också tidigt att sjunga själv och debuterade inför publik som åttaåring. Det var 1962, då hon sjöng uppjazzade barnvisor inför 700 personer på L M Ericssons julfest i hemstaden.[8] Ett halvår senare sjöng hon inför 7 000 personer under allsångstillställningen "Måndagskvitter" i Boulognerskogen i Gävle.[9] Efter detta följde en rad uppträdanden i folkparkerna i hemtrakterna.[10] Hon var för övrigt även duktig på att teckna och blev 1965 en av fem förstapristagare i teckningstävlingen "Ung fantasi", i vilken 1500 skolelever deltog.[11] I tidiga tonåren spelade hon fiol och sjöng både solo och i kör och i slutet av 1960-talet var hon med i sånggrupper som He, She and You och TJI. Dessa grupper bestod endast av gitarrer och bas och man sjöng mest amerikansk folkmusik med mycket stämsång.[10] Den 20 februari 1971 vann hon en vokalisttävling på Ljusne Folkets hus, då hon sjöng låten "Summertime" [9][12] och bland andra den kände orkesterledaren Eskil Eckert-Lundin satt i juryn.[5]

Genombrottet

[redigera | redigera wikitext]

I maj 1971 sjöng Törnell på invigningsfesten på kvarterskrogen "Tolvan" på Oxtorgsgatan 12[13] i Söderhamn som hennes far då öppnade tillsammans med en kompis. Samtidigt uppträdde Cornelis Vreeswijk på Statt tvärs över gatan, vilket ledde till att hon upptäcktes av honom,[8][14] men hon var emellertid redan då relativt välkänd i hemtrakterna.[10] Efter att ha kommit i kontakt med Cornelis slutade hon som fotoelev, vilket hon varit i sju månader efter att ha slutat grundskolan.[6] Under senare delen av 1971 och i början av 1972 gjorde hon en större turné i både Sverige och Danmark tillsammans med Cornelis.[14][15] Övriga musiker på turnén var Björn J:son Lindh, Palle Danielsson, Kenny Håkansson, Björn Ståbi och Pers Hans Olsson.[16] Cornelis ordnade en demoinspelning som han presenterade för Göte Wilhelmson på sitt nya skivbolag Phonogram. Hon erbjöds först skivkontrakt för en singel, men tackade nej till detta eftersom hon ville göra en LP,[10][15] något som hon också fick göra senare under 1972. Cornelis, som då var bosatt i Skåne, tog kontakt med Hoola Bandoola Band och föreslog ett samarbete mellan dem och Törnell. Malmöbandet var inte intresserat av detta eftersom de inte ville bli ett kompband. Törnell säger att inte heller hon var intresserad av detta eftersom hon ogillade politiseringen inom musikrörelsen. Cornelis gav dock ett antal texter, vilka var avsedda för Törnell, till Mikael Wiehe och bad honom att skriva musik till dessa. Så skedde också, men då Cornelis aldrig hörde av sig igen, använde Wiehe i stället denna musik på Hoola Bandoola Bands tredje album, På väg (1973).[17][18][19][20] Under sin första tid i den snåriga nöjesbranschen gav också Cornelis och hans dåvarande fru Bim Warne henne betydelsefull vägledning.[7] Hon fick också uppträda i TV, bland annat i Halvsju och Lasse Berghagens Strapetz och nådde därigenom en bredare publik.

Hennes verkliga genombrott kom den 10 juli 1972 på Visfestivalen i Västervik. När hon gick av scenen hade publiken insett att Cornelis gjort ett verkligt fynd.[21] Samma år skivdebuterade hon med en vis- och folkmusikinspirerad LP, Ingica, vilken utgavs av Phonogram med etiketten Philips. På skivan spelade musiker som Björn J:son Lindh och Janne Schaffer samt Vreeswijk själv. Hon sjöng också duett med Cornelis i låten "Jenny Jansson" på hans album Visor, svarta och röda (1972) och med Ola Magnell i låten "Man ska vara två" på hans första LP Påtalåtar (utgiven 1974). Hösten 1973 lämnade hon Söderhamn och bosatte sig tillsammans med sitt då nyfödda barn i ett kollektiv i Stockholm, något som dock blev kortvarigt eftersom denna boendeform inte passade henne.[22] Redan ett halvår senare var hon tillbaka i Söderhamn, där hon därefter stannat.[23] Under denna tid spelade hon dock in sin andra album, Alrik (1973), i samma stil som det första, vilken också blev en framgång. Båda hennes första album var producerade av Lill-Babs bror Lasse Svensson, tidigare trummis i Tages och Blond. Samma år gjorde hon ett antal framträdanden tillsammans med Tomas Ledin,[24] som också var med i Västervik på samma dag som hon året innan. Hon sjöng också ledmotivet till Per Oscarssons omdiskuterade långfilm Ebon Lundin (biopremiär 1973) tillsammans med Arne Olssons jazzorkester Vieux Carré.

Törnell sammankopplas ofta med proggrörelsen, men fick sällan sjunga i progressiva sammanhang, eftersom hon tillhörde ett kommersiellt skivbolag.[15] Även de visor som hon sjöng uppfattades ofta negativt inom denna rörelse, något som föranledde Peter Mosskin, författare och tidigare medlem i bandet Gläns över sjö & strand, att i ett brev till tidningen Musikens makt 1974 under rubriken "Vad är det för fel på känslor?" uppmana rörelsen att "låna ut ett öra" även till den musik som inte var utgiven på progressiva skivbolag.[25] Hon var emellertid själv kritisk mot musikrörelsen och sade 1977 att hon hoppades att denna "skall börja gå vidare. Inte vara så enkelspåriga, snöa in på en sak och tjafsa om det. Bli mer öppna och debattera".[15]

Åren 1974–79

[redigera | redigera wikitext]

I mitten av 1970-talet orienterade Törnell sig mot rock och turnerade en tid med ett eget band, Monica Törnell Band, bestående av Henrik "Hempo" Hildén (från jazzrockgruppen Splash) på trummor, Per Sydén (född 1952) på elbas samt hennes bror, Bror "Bobo" Törnell på gitarr. År 1975 kom den engelskspråkiga skivan Don't Give a Damn (1975), vilken var producerad av Björn J:son Lindh. På albumet medverkade flera medlemmar från Splash samtidigt som Bobo Törnell var gitarrist. Han återkom ofta på Monica Törnells senare album, både som gitarrist och som låtskrivare. Albumet var ett slags revolt mot bilden av henne som vissångerska och innebar även att hon alltmer vände sig från proggrörelsen, då man inom denna rörelse tydligt tagit ställning för att svenska artister bör sjunga på svenska. Hennes sångröst kom i medierna att jämföras med Melanies och Janis Joplins, men hon nämnde själv även den franska chansonskolan som inspiration.

Under 1976 tog hon ett sabbatsår från musiken för att som ensamstående mor sköta om sonen Tobias. Hon arbetade även på restaurang och studerade österländska religioner.[26] År 1977 kom ytterligare ett engelskspråkigt album, Bush Lady, inspelat i Storbritannien med den amerikanske jazztrumpetaren Stephen Franckevich, tidigare medlem i bland annat Mahavishnu Orchestra, som producent. Detta album blev dock inte någon större kommersiell framgång. I oktober 1977 medverkade hon på den feministiska Kvinnokulturfestivalen på dåvarande Gamla Riksdagshuset i Stockholm, arrangerad av bland andra Suzanne Osten och Louise Waldén. Hon fick nya framgångar då hon återvände till det svenska språket och tillsammans med kompgruppen New Band (med flera medlemmar från bandet Östan Sol, Västan Måne) utgav LP:n Jag är som jag är... (1978), producerad av Björn J:son Lindh. Detta album innehåller bland annat låtar som "En kungens man" (skriven av Björn Afzelius redan 1974 [27]) och "Kavaljersvisa från Värmland", vilka blev stora succéer. Hon belönades med Dagens Nyheters Kasperpris för detta album och i juli samma år sjöng hon åter på Visfestivalen i Västervik. I likhet med en rad andra artister stödde hon linje 3 inför Folkomröstningen om kärnkraft och medverkade 1979 på ett samlingsalbum med titeln Nej till kärnkraft! med låten "Vi går tillsammans den dagen det är slut" (Tom Lehrer, svensk text Per-Anders Boquist). Samma år kom också det egna albumet Ingica Mångrind, även detta tillsammans med New Band och i huvudsak på svenska, men med henne själv som producent.

1980-talet

[redigera | redigera wikitext]
Grieghallen i Bergen där Eurovision Song Contest 1986 hölls.

I början av 1980-talet återvände Monica Törnell till rocken och började alltmer skriva egna låtar. Med albumet Ängel (1982) inleddes ett längre samarbete med producenten Ulf Wahlberg, som då även spelade keyboard i Secret Service. Samma år medverkade hon också i ett par låtar på albumet Z med bland andra Mats Zetterberg, känd från de lundabaserade grupperna Fiendens musik och Bluesblocket. Vid sidan av rocken visade hon 1983 på ett album med trumpetaren Weine Renliden att hon även har goda förutsättningar som jazzsångerska. Hon anslöt sig till föreningen Artister för fred och sjöng på Svenska freds- och skiljedomsföreningens jubileumsgala på Södra teatern i Stockholm 2–3 april 1983.[28] I övrigt kan nämnas att hon var "sommarpratare" i radion 13 juli samma år.

År 1984 kom Törnells LP Mica som vid sidan av jättesuccén "Vintersaga" av Ted Ström även innehöll de egna låtarna "Heden" och "Känslan i maj", vilka blev stora framgångar (den sistnämnda kom 1989 även i instrumental version med Putte Wickman och Ivan Renliden). Hon hade då gått över till det av Sture Borgedahl ledda skivbolaget Air Music och var i mitten av 1980-talet tillsammans med Adolphson & Falk en av detta bolags viktigaste artister.[29] Hon medverkade även i ett par låtar på Ströms egna album i mitten av 1980-talet. År 1984 kom ännu ett nytt album, Fri, på vilket märktes låtar som titelspåret "Fri", skrivet av Monica själv, och "Nio liv". År 1985 sjöng hon också låten "Hav utan hamn" på Lasse Wellanders album Full hand samt duett med Per Gessle i låten Rickie Lee på hans soloalbum Scener. Hon medverkade också i den uppmärksammade ANC-galan på Scandinavium i Göteborg i slutet av november samma år.[30]

År 1986 framförde hon tillsammans med Lasse Holm låten "E' de' det här du kallar kärlek" (skriven av Holm), vilken blev vinnare i den svenska Melodifestivalen. Då Eurovision Song Contest 1986 avgjordes i Grieghallen, Bergen, kom låten på femte plats. Att delta i denna tävling var inte helt okontroversiellt eftersom hon tidigare sammankopplats med proggrörelsen. Hon hade för övrigt 1977 själv kallat Melodifestivalen "den här jävla schlagertävlingen".[15] Hon motiverade sitt deltagande med att det var en låt som hon verkligen tyckte om, men poängterade samtidigt att hon egentligen föredrog en helt annan typ av musik och således inte hade för avsikt att bli någon "schlagerdocka".[31] Holm hade fått kontakt med Törnell genom att han året innan varit en av producenterna för det album av Lasse Wellander som Törnell då medverkade på.[7]

Samma år kom också albumet Big Mama, på vilket även Steve Marriott (känd från grupperna Small Faces och Humble Pie) medverkade som gästartist. Detta framstår som ett mellanalbum, producerat av i huvudsak Janne Schaffer och Törnell själv. Hon medverkade under denna tid i Kjell Alinges radioprogram Eldorado, med låtar som "Jag kan se dig" (en cover på "Boys of Summer" av Don Henley och Mike Campbell med svensk text av Peter R. Ericson, 1987). Året därpå bidrog hon med tre låtar till ett minnesalbum över Cornelis Vreeswijk, Den flygande holländaren med bland annat sin tolkning av hans låt "Ågren". Hon utgav ytterligare två egna album under 1980-talet, nu åter med Ulf Wahlberg som producent, Månfred (1988) med bland annat den framgångsrika låten Vind ska komma, och Vive la Mystique (1989). Under senare delen av 1980-talet gjorde hon fyra framträdanden på Visfestivalen i Västervik, 1985, 1986, 1988 och 1989. Turnéerna fortsatte trots att hon i mitten av 1980-talet hade drabbats av allvarliga hälsoproblem. Hon uppger att hon under senare delen av detta decennium under turnéerna till följd av sjukdomen ibland inte mindes var hon var eller hur hon kommit dit.[32][33]

1990-talet

[redigera | redigera wikitext]

Under 1990-talet blev av hälsoskäl såväl hennes skivinspelningar som scenframträdanden betydligt färre. Från denna tid har hon i huvudsak varit verksam som bildkonstnär och ställt ut oljemålningar bland annat i Söderhamn och Sundsvall. År 1992 gav hon dock ut en cd med visor av Lennart Hellsing. Dessa var tonsatta av Klas Widén och Georg Riedel. Samma år medverkade hon även på ett album med gävlebandet Twang. Hon gjorde också nya framträdanden på Visfestivalen i Västervik 1991 och 1994. År 1997–98 gjorde hon ett inhopp som skådespelare i rollen som väverskan i Hans Klingas uppsättning av Astrid Lindgrens Mio, min Mio på Dramaten i Stockholm.[34][35] År 1998 framträdde hon även i TV-programmet Livslust och berättade om sin sjukdom och den diagnos som fastställts först efter tio år, kroniskt trötthetssyndrom.[32] I oktober 1999 sjöng hon åter för publik på en RSMH-gala på Gävle Konserthus.[36] Samma år medverkade hon också med låten "Pilträd gråt för mig" (Ann Ronell–Fjellström/Bourne) på ett hyllningsalbum till den då nyligen avlidne gitarristen Jan-Eric "Fjellis" Fjellström.

På senare år

[redigera | redigera wikitext]
Monica Törnell på Jönköpings Musikfestival den 30 maj 2015.

År 2001 sjöng Törnell på Cornelisdagen på Mosebacke Etablissement i Stockholm tillsammans med jazzmusikern Thomas Jutterström från Söderhamn.[37] I början av 2000-talet gjorde hon även ett antal framträdanden, bland annat under Söderhamnsdagarna, tillsammans med coverbandet Rocktools från Söderhamn. I januari 2005 sjöng hon på en stödgala för tsunamikatastrofens offer som hölls på Gävle Konserthus.[38] Hon medverkade i Bingolotto på TV 4 2004 och i Go'kväll på SVT2 2005.

År 2004 medverkade Törnell tillsammans med den brittiska gruppen Dr. Feelgood på samlingsalbumet Rendezvous med "I'm So Happy", en tidigare outgiven låt som hon själv skrev i början av 1980-talet. Året därpå sjöng hon duett med Thorsten Flinck i låten "Här och nu" (av Björn Afzelius) på albumet Vildvuxna rosor. År 2007 medverkade hon med låten "When I Paint My Masterpiece" på samlingsalbumet Whatever Colors You Have in Your Mind. Hon deltog också i musikprojektet Mother, vilket leddes av Gävles numera avlidne punkveteran Per Forsgren och resulterade i albumet LP (2008).

Törnell har medverkat i projektet Söderhamn för alla, vilket utgivit två musikalbum med kristen musik framförd av lokala artister, vilka sålts till förmån för hemlösa och andra behövande i Söderhamn.[39][40] På det första – Söderhamn för alla (utgivet i maj 2011) – sjunger hon Elsa Eklunds sång "Mamma, är det långt till himlen?", och på det andra – Söderhamn för alla önskar God Jul (utgivet i december 2012) – framför hon julpsalmen Stilla natt. I december 2012 återutgav Universal Music Sweden hennes album Ingica (1972) och Jag är som jag är... (1978). I den av Coste Apetrea sammanställda samlingsboxen Progglådan (2013) har Törnell en egen skiva med tolv låtar inspelade 1978 för Sveriges Radios program Tonkraft. År 2014 tilldelades hon utmärkelsen "Legitimerad legend", vilken instiftats av Mikael Ramel och Wille Crafoord.[41]

Även om Törnells hälsotillstånd förbättrats sedan hon 2001 fick diagnosen hypotyreos och medicinering mot denna sjukdom inleddes,[42] har än så länge en comeback i större skala inte varit möjlig. Hon har under senare år även ägnat sig åt att skriva på en planerad bok om sin sjukdom och sina erfarenheter av den svenska sjukvården.[33][43]

I oktober 2017 gav Törnell ut Understanding Eye, vilket är hennes första egna album med nyinspelat material på 25 år och genremässigt anknyter till den jazzrock som hon ägnade sig åt i mitten av 1970-talet.[44] Hon invaldes i Swedish Music Hall of Fame 2022[45] och tilldelades Cornelispriset 2024.[46]

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]

Egna album

[redigera | redigera wikitext]

Med musikprojektet Mother

[redigera | redigera wikitext]
  • 2008 – LP (Mother Songs MOLP-1)

Medverkan på samlingsalbum (urval)

[redigera | redigera wikitext]

Dessutom har låtar återutgivits på en rad hitsamlingar och temaalbum med diverse artister samt samlingar av melodifestivalbidrag.

Medverkan på andra artisters album

[redigera | redigera wikitext]

Egna singlar

[redigera | redigera wikitext]

Övriga singlar

[redigera | redigera wikitext]

Musiktryck

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Törnell, Monica K I i Vem är hon: kvinnor i Sverige: biografisk uppslagsbok (1988)
  2. ^ ”Sångfågeln från Söderhamn”. Sveriges Radio. 3 februari 2021. https://sverigesradio.se/avsnitt/1638367. Läst 19 februari 2021. 
  3. ^ ”Jöns Gustav Törnell”. https://gravar.se/forsamling/soderhamn-sandarne-forsamling/soderhamns-kyrkogard/0/ml/jons-gustav-tornell. , gravar.se besökt 2014-10-11
  4. ^ ”Törnell”. https://gravar.se/forsamling/soderhamn-sandarne-forsamling/soderhamns-kyrkogard/0/ml/saimi-elisabet-tornell. , gravar.se besökt 2011-02-10
  5. ^ [a b] "Jag skäms för att jag ständigt tog tabletter – men nu är jag tillbaka i tryggheten här hemma", intervju med Saimi och Monica Törnell av Arne Larnéus, Allers, nr. 18 1986, sid. 4–5 och 37
  6. ^ [a b] "Monica Törnell en fri själ i nöjesvärlden: "Ta mig så'n jag är"", intervju av Ann-Christin Sjölander, Kommunalarbetaren, nr. 25 1986, sid. 24–25
  7. ^ [a b c] "Monica Törnell: Sångerskan som väljer sina egna vägar", intervju av Tomas Larsson, Scen & Salong, nr. 4/5 1986, sid. 20–21
  8. ^ [a b] "Jag bär på en hemlig dröm – att få filma och skriva", intervju av Håkan Svensson, Skånska Dagbladet, 1987-01-08, sid. 11
  9. ^ [a b] "Jag har aldrig skrivit låtar för att bli rik och berömd!", intervju av Marita Nilsson, Hemmets Journal, nr. 14 2009, sid. 48
  10. ^ [a b c d] "Jag är som jag är", intervju av Per Månson, Musikmagasinet Ritz, nr. 7 1984, sid. 67–68
  11. ^ Lasse Mårtensgård: Söderhamn på 60-talet, Hudiksvall, Lars-Åke Winberg Förlags AB, 1994, ISBN 91-87004-74-7, sid. 42
  12. ^ ”Monica Törnell”. Arkiverad från originalet den 17 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080517085135/http://monicatornell.se/. , besökt 2008-01-10
  13. ^ Söderhamnsguiden, utgiven av fritidsnämnden i Söderhamn (december 1974), sid. 38
  14. ^ [a b] Klas Gustafson: Ett bluesliv: Berättelsen om Cornelis Vreeswijk, Leopard förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7343-076-5, pocketupplaga 2007, ISBN 978-91-7343-199-6, sid. 247–251
  15. ^ [a b c d e] "Monica Törnell: Jag har jobbat som fan och fått kämpa ensam...", intervju av Håkan Lahger och Micke Berg, Musikens makt, nr. 11/12 1977, sid. 7
  16. ^ ”Kenny Håkansson”. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100811165906/http://www.kennyhakansson.se/kebnekajse/kebnekajse.html. , besökt 2010-07-03
  17. ^ Håkan Lahger: Proggen: Musikrörelsens uppgång och fall, Atlas, 2002, ISBN 91-7389-100-2, sid. 31
  18. ^ Örjan Svedberg: Hoola bandoola: om ett band, en tid, en stad, Ordfront, 2009, ISBN 978-91-7037-276-6, sid. 139
  19. ^ ”Mikael Wiehe: År för år”. http://www.mikaelwiehe.se/ar_f_ar.htm. , besökt 2010-03-24
  20. ^ Monica Törnell intervjuad i radioprogrammet P4 Retro, sänt 2012-07-21
  21. ^ På ruinens brant. 30 år med VisFestivalen i Västervik, Hansi Schwarz m.fl. (red.) Värnamo, 1995, ISBN 91-630-3345-3, sid. 18
  22. ^ "Vår nya Lill-Babs", intervju av Kristina Öström-Lindh, Allers, nr. 41 1973, sid. 49
  23. ^ "Jag trivs med att vara mamma men jag vill inte bo ihop med en man", intervju av Gunnel Götesdotter, Svensk Damtidning, nr. 8 1980, sid. 27
  24. ^ ”Tomas Ledin”. Arkiverad från originalet den 7 februari 2005. https://web.archive.org/web/20050207215910/http://tomasledin.com/arforar.php?decade=1970&id=14. , besökt 2007-11-24
  25. ^ Peter Mosskin: "Vad är det för fel på känslor?", Musikens makt, nr. 8 1974, sid. 22
  26. ^ "Monica Törnell tog sabbatsår för att vara mamma-nu kommer hon igen med nya "raspiga" sånger "Jag behöver en hemmaman...", intervju av Mona Johansson, Veckorevyn, nr. 20 1977, sid. 28f.
  27. ^ ”Björn Afzelius”. Arkiverad från originalet den 21 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080621080400/http://www.bjornafzelius.com/tekster/en_kungens_man.htm. , besökt 2007-11-24
  28. ^ Pax. Tidning för fred, Svenska freds- och skiljedomsföreningen, nr. 4, april 1983, sid. 22, galan finns dokumenterad på kompaktkassetter hos Statens ljud- och bildarkiv, arkivnr. R05-0996-0997.
  29. ^ ”Air Chrysalis Scandinavia”. Arkiverad från originalet den 5 november 2007. https://web.archive.org/web/20071105041843/http://www.sc.chrysalismusic.co.uk/core/about_us_history.cfm. , besökt 2007-12-18
  30. ^ ”Mikael Wiehe”. http://www.mikaelwiehe.se/anc_galan.htm. , besökt 2007-11-24
  31. ^ "Därför lever Monica Törnell ensam med sina två söner, Mattias och Tobias: Jag ligger lågt med mitt kärleksliv för barnens skull", intervju av Eva Boholm, Svensk Damtidning, nr. 19 1986, sid. 3
  32. ^ [a b] ”Karl-Erik Tallmo: När livet tog en annan väg. En sjukdomshistoria”. http://art-bin.com/art/redirected_sw.html. , besökt 2007-11-24
  33. ^ [a b] ”Monica Törnell fyller 55 år”. Arkiverad från originalet den 29 september 2011. https://web.archive.org/web/20110929170026/http://www.ostran.se/familje/monica_toernell_fyller_55_aar. , TT-artikel av Maria Karlsson, Östra Småland 2009-05-28, besökt 2009-07-11
  34. ^ "Monica Törnell gör comeback – på Dramaten", artikel av Annika Sundbaum-Melin, Aftonbladet, 1997-10-02, sid. 42
  35. ^ ”Mio, min Mio”. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100826142606/http://www.dramaten.se/Dramaten/Medverkande/Rollboken/?qType=performance&value=1526. Läst 3 juli 2010. , Dramaten, Rollboken, besökt 2010-07-03
  36. ^ ”Sveriges inre”. Arkiverad från originalet den 10 mars 2005. https://web.archive.org/web/20050310134804/http://www.sverigesinre.nu.canit.se/sidor/pressmeddelande.html?id=20&arkiverat=yes. Läst 24 november 2007. , besökt 2007-11-24
  37. ^ ”Cornelis Vreeswijksällskapet”. Arkiverad från originalet den 25 februari 2005. https://web.archive.org/web/20050225125716/http://www.cornelis.nu/cvdag2.html. , besökt 2007-11-24
  38. ^ ”De ställer upp för offren”. https://www.gd.se/artikel/de-staller-upp-for-offren. , artikel av Johanna Jönsson, Gefle Dagblad, 2005-01-04, besökt 2007-11-24
  39. ^ ”En skiva för Söderhamns hemlösa”. Arkiverad från originalet den 26 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110226192934/http://helahalsingland.se/soderhamn/1.2790477-en-skiva-for-soderhamns-hemlosa. Läst 25 februari 2011. , artikel av Åsa Kastman, Hela Hälsingland 2011-02-24, besökt 2011-02-25
  40. ^ ”Söderhamn för alla!”. Arkiverad från originalet den 11 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110711145631/http://hassespennare.com/okategoriserade/soderhamn-for-alla/. Läst 14 april 2011. , Hasse Spennare 2011-03-11, besökt 2011-04-14
  41. ^ ”Monica Törnell blev legitimerad legend”. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141024144723/http://www.gd.se/noje/monica-tornell-blev-legitimerad-legend. Läst 24 oktober 2014. , artikel av Peter Alzén, Gefle Dagblad 2014-10-23, besökt 2014-10-24
  42. ^ Emese Gerentser (2009): "Diskutabel gräns för TSH-värdet vid hypotyreos". Primärvårdens nyheter, nr 9–10/2009, sid. 14ff. Läst 14 december 2013.
  43. ^ ”Monica Törnell 50 år”. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110806132415/http://hd.se/familj/2004/06/02/monica_toernell_50_aar/. , TT-artikel av Monica Frime, Helsingborgs Dagblad 2004-06-01, besökt 2007-12-02
  44. ^ ”Understanding Eye”. Cdbaby. Arkiverad från originalet den 29 september 2017. https://web.archive.org/web/20170929001012/https://store.cdbaby.com/cd/monicatornell2. Läst 28 september 2017. 
  45. ^ ”Monica Törnell väljs in i Swedish music hall of fame”. Sveriges Radio. 15 juni 2022. https://sverigesradio.se/artikel/monica-tornell-valjs-in-i-swedish-music-hall-of-fame. Läst 15 juni 2022. 
  46. ^ Christel Valsinger (11 juni 2024). ”Cornelispriset till Monica Thörnell”. Musikindustrin. https://www.musikindustrin.se/2024/06/11/cornelispriset-till-monica-thornell/. Läst 11 juni 2024. 
  47. ^ Lasse Mårtensgård: Från sågverk till Soft Center. Söderhamn under 1900-talet, Hälsinge-Kuriren, 2000, ISBN 91-630-9534-3, sid. 117
  48. ^ "Personnytt: SKAPs stipendier", artikel av Ove Säverman, Dagens Nyheter, 2003-05-22, sid. B21
  49. ^ Johan Bodell – Greta Olsson (7 juli 2023). ”Daniella från Mellanfjärden får kulturstipendium: Otroligt tacksam”. Sveriges Radio P4 Gävleborg. https://sverigesradio.se/artikel/daniella-fran-mellanfjarden-far-kulturstipendium-otroligt-tacksam. Läst 11 juli 2023. 

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Kikki Danielsson 		Melodifestivalvinnare
1986 (med Lasse Holm) 		Efterträdare:
Lotta Engberg
v • r
Monica Törnell
Studioalbum
Samlingsalbum
Melodifestivalbidrag
v • r
Melodifestivalen
Tävlingar & vinnare
1950-talet
1960-talet
1970-talet
1980-talet
1990-talet
2000-talet
2010-talet
2020-talet
  1. ^ [a b c] Sverige skickade en annan artist till ESC istället för att skicka artisten som vann den svenska uttagningen.
  2. ^ En artiststrejk gjorde att Sverige inte medverkade i ESC detta år
  3. ^ Sverige bojkottade ESC detta år.
  4. ^ [a b c d e f g] Vann även Eurovision Song Contest
  5. ^ Sverige stod över ESC detta år.
  6. ^ ESC ställdes in på grund av covid-19-pandemin
Auktoritetsdata


Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Monica_Törnell&oldid=54884520”