Monazit
Monazit | |
Monazit | |
Kategori | Fosfatmineral |
---|---|
Strunz klassificering | 08.AD.50 |
Kemisk formel | (Ce, La, Nd)PO4 |
Färg | Rödbrun, brun, blekgul, rosa, grön, grå |
Förekomstsätt | Vanligen som prismatiska eller kilformade kristaller |
Kristallstruktur | Monoklina |
Tvillingbildning | Kontakttvillingar vanliga |
Spaltning | Distinkt på [100] dålig på [010] |
Brott | Mussligt till ojämnt |
Hårdhet (Mohs) | 5 – 5,5 |
Glans | Hartsartad, glas- till diamantglans |
Pleokroism | Svag |
Transparens | Genomlysande till opak |
Streckfärg | Vit |
Specifik vikt | 4,6 – 5,7 |
Radioaktivitet | Radioaktivt vid toriumrikt mineral |
Monazit är ett mineral och fosfat av metallerna cerium, lantan, neodym, praseodym med flera sällsynta metaller. Dessutom innehåller fosfatet i de flesta fall torium och ej sällan uran.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Monazit finns sporadiskt som mycket små korn i graniter och gnejser men påträffas främst i pegmatit, där mineralet dock inte heller är vanligt. I regel är monazit radioaktivt och påverkar en Geiger-Müllerräknare, dock inte så starkt som pechblände eller uraninit.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]I Sverige hittar man monazit sparsamt i Kårarvet, Dalarna, Holma i Lurs socken i Bohuslän och Högsbo i södra delen av Göteborg samt i Ruotevare, Jokkmokk, Lappland.[1]
Bland andra områden med fyndorter kan nämnas Norge, Ural och Brasilien. I North Carolina, USA, finns mineralet i flodavlagringar som rundade korn och kan utvinnas genom vaskning på samma sätt som guld.[2]
Användning
[redigera | redigera wikitext]Monazit används tillsammans med flera andra mineral, som innehåller liknande sällsynta grundämnen, för framställning av ceriumföreningar.[2]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Lars-Håkan Hedin, Mikael Jansson, Mineral i Sverige, sida 126, ISBN 978-91-88528-58-2
- ^ [a b] Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Monazite, 9 februari 2012.