Mizrahi-judar

Mizrahi-judar (hebreiska: יהודי המִזְרָח), även kallade mizrahim (מִזְרָחִים), mizrahiska judar eller mizraher och i vissa fall orientaliska judar eller Eedot HaMizrach (עֲדוֹת-הַמִּזְרָח), syftar till den judiska befolkningen som levde i landet Israel och övriga länder i Mellanöstern och Nordafrika (MENA) från biblisk till modern tid.

Det första arabisk-israeliska kriget 1948 medförde en ökad antisemitism i Mellanöstern och Nordafrika. Kriget ledde till att över 850 000 judar flydde från länder med arabisk och muslimsk majoritet mellan 1948 och tidigt 1980-tal.^[1]

Statistik från 2005 visar att 61 procent av de israeliska judarna har mizrahiska eller sefardiska rötter^[2].

Referenser

^ . ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2007/11/04/world/americas/04iht-nations.4.8182206.html.
^ Jews, Arabs, and Arab Jews: The Politics of Identity and Reproduction in Israel, Ducker, Clare Louise, Institute of Social Studies, The Hague, Netherlands

[1] . ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2007/11/04/world/americas/04iht-nations.4.8182206.html.

[ReferenceA-2] Jews, Arabs, and Arab Jews: The Politics of Identity and Reproduction in Israel, Ducker, Clare Louise, Institute of Social Studies, The Hague, Netherlands

[1]

[2]