Hoppa till innehållet

Mireille Mathieu

Från Wikipedia
Mireille Mathieu
Mireille Mathieu 2014.
FöddMireille Mathieu
22 juli 1946 (78 år)
Frankrike Avignon, Vaucluse, Frankrike
NationalitetFransyska
GenrePop
RollSångerska
År som aktiv1962–
SkivbolagAriola, Metronome, Polydor, Atlantic, Capitol, Warner, Columbia, Philips, Barclay Records
WebbplatsMireille Mathieu
Utmärkelser
Goldene Stimmgabel (1986)
Berliner Bär (2008)
Hedersdoktor vid Moskvauniversitetet (2018)
Ryska vänskapsorden
Förtjänstkors 1:a klass av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden
Officer av Hederslegionen

Mireille Mathieu, "La demoiselle d'Avignon" ("den unga damen från Avignon"), född 22 juli 1946 i Avignon, Vaucluse, är en fransk sångerska.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Mireille Mathieu har en repertoar på mer än 1 200 sånger, hon har gjort inspelningar på bland annat franska, tyska, engelska, italienska, spanska, provensalska, katalanska, japanska, kinesiska, ryska och finska. Hon var den första västerländska sångerskan som uppträdde offentligt i Kina. Under årens lopp har Mathieu blivit ambassadör för fransk sång, sålt över 150 miljoner skivor och den 14 november 1983 gav påven Johannes Paulus II henne en privat audiens.

Mireille Mathieu föddes som det första barnet i en syskonskara på fjorton barn. Hon växte upp under knappa förhållanden; hennes far, Roger (död 1985), var stenhuggare och hennes mor, Marcelle, var hemmafru.

Som 19-åring slog Mathieu igenom den 21 november 1965 i den TV-sända sångtävlingen Télé Dimanche som sändes över hela Frankrike, vilken hon vann och blev upptäckt av en man vid namn Johnny Stark (död 1989). Han gav henne skivkontrakt varpå hennes debutalbum Mon Credo, som såldes i 1,3 miljoner exemplar på 5 månader, gavs ut. Mathieus genombrott förklarades delvis med att hon initialt påminde lite om Edith Piaf, som hade gått bort två år tidigare och som fortfarande var mycket sörjd och saknad. Mireille Mathieu och hennes manager insåg emellertid faran i att bli känd som en kopia och inom några år från starten så hade Mathieu och hennes manager kommit igång med att skapa en helt egen stil som inte är att förväxla med Edith Piafs. Rösten har ingen likhet med Piafs; Mathieu sjunger med väldigt stark röst, oftast med ett snabbt vibrato. Hon är mer en utpräglad "grammofonartist" än en live-artist.

Jämsides med den gedigna franska repertoaren har hon fått en helt annorlunda, tysk repertoar. Den franska repertoaren får som helhet betecknas som en modernare gren av chansontraditionen. Sångerna är oftast bitterljuva, dramatiska, romantiska och orkestreringen är pikant effektfull. Förväxling och sammanblandning med den avlidna legenden Piaf kan undvikas genom att lyssna på själva rösten och genom att konstatera när inspelningen måste vara gjord. Piafs inspelningar är äldre och slutar 1963. Mireille Mathieus inspelningar spänner från 1966 och fram till 2000-talet.

1981 sjöng Mathieu in Bravo tu as gagné, en fransk version av Abba:s The Winner Takes It All. Inspelningen gjordes i Stockholm och i kören återfinns Abba-medlemmarna Anni-Frid Lyngstad, Björn Ulvaeus och Benny Andersson. De två sistnämnda producerade även inspelningen.

Exempel på succéer i Mireille Mathieus franska repertoar är La dernière valse, Paris en colère, L'enfant que je n'ai jamais eu, Je t'aime avec ma peau och Trois milliards de gens sur terre. De största succéerna i Tyskland torde vara Akropolis adieu, La Paloma adieu, Hinter den Kulissen von Paris, An einem Sonntag in Avignon, Es geht mir gut merci chérie och Die Tage der Liebe av Franz Schubert.

40 år som artist

[redigera | redigera wikitext]

År 2005 firade Mireille Mathieu 40 år som artist och gav i november en serie jubileumsföreställningar på Olympia i Paris. I samband med det gav hon ut en DVD; Une place dans mon cœur.

Diskografi i urval

[redigera | redigera wikitext]

Album

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Mireille_Mathieu&oldid=56046009”