Hoppa till innehållet

Mikael Håkanson

Från Wikipedia
Mikael Håkanson
SmeknamnMusse
NationalitetSverige Sverige
Född31 maj 1974 (50 år),
Spånga, Sverige
Spelardata
PositionForward
SkjuterVänster
Längd189 cm
Vikt92 kg
Klubbar
Spelade för
Tränare för
Övrigt
NHL-draftad125:e totalt, 1992
Toronto Maple Leafs
Proffsår1992–2012

Lars Gunnar Mikael Håkanson, född 31 maj 1974, är en svensk före detta professionell ishockeyspelare som är assisterande tränare i SC Bern. Efter att ha spelat för Nacka HK i Division 1 under två säsonger, värvades Håkanson till Djurgårdens IF i Elitserien inför säsongen 1992/93. Undantaget två säsonger med Modo Hockey, spelade Håkanson för Djurgården fram till och med säsongen 1999/00. Under denna tid hade han spelat två SM-finaler med Djurgården och vann SM-guld 1999/00.

Håkanson draftades av Toronto Maple Leafs i den sjätte rundan som 125:e spelare totalt vid NHL-draften 1992. Inför säsongen 2000/01 lämnade han Sverige för spel med Maple Leafs i NHL men lyckades inte ta en plats i laget, varför han tillbringade hela säsongen med klubbens farmarlag St. John's Maple Leafs i AHL. Han återvände därefter till Djurgårdens IF, med vilka han spelade en säsong, innan han lämnade klubben för spel med Linköping HC. Han tillbringade resten av sin karriär med Linköping och tog under två säsonger i följd SM-silver med klubben. 2012 avslutade han sin spelarkarriär och var mellan 2015 och 2021 assisterande tränare i Djurgårdens IF.

Håkanson gjorde A-landslagsdebut i december 1998 och spelade en VM-turnering för Sverige. Som junior spelade han två JVM-turneringar där han tog silver båda gångerna.

Karriär

[redigera | redigera wikitext]

Klubblag

[redigera | redigera wikitext]

1990–2002: Djurgårdens IF och Modo Hockey

[redigera | redigera wikitext]

Håkanson påbörjade sin ishockeykarriär i moderklubben Djurgårdens IF. Vid 16 års ålder spelade han i Division 1 för Nacka HK, vilka han tillbringade två säsonger med. Inför säsongen 1992/93 återvände Håkanson till Djurgården och gjorde debut i Elitserien under hösten 1992. Dessförinnan hade han draftats av Toronto Maple Leafs under sommaren 1992 i den sjätte rundan som 125:e spelare totalt. Under sin första säsong i Elitserien noterades Håkanson för en assistpoäng på 43 matcher (inklusive slutspel). Håkanson spelade sedan ytterligare en säsong för Djurgården, innan han lämnade klubben för seriekonkurrenten Modo Hockey inför säsongen 1994/95. Håkanson tillbringade två säsonger med Modo och noterades för 24 poäng (13 mål, 11 assist) på totalt 85 matcher.

Inför säsongen 1996/97 återvände Håkanson till Djurgården och gjorde sin dittills poängmässigt bästa säsong, både i klubben och i Elitserien. På 48 matcher noterades han för 20 poäng (åtta mål, tolv assist). Säsongen därpå tog sig Djurgården till SM-final, sedan man slagit ut HV71 (3–2) och Modo Hockey (3–2) i kvarts-, respektive semifinal. I finalserien ledde Djurgården med 2–1 i matcher mot Färjestad BK, men föll i två raka matcher. Den sista matchen avgjordes efter förlängningsspel. Under sin femte säsong i Djurgården gjorde förbättrade Håkanson sitt poängrekord i grundserien ytterligare: på 50 matcher stod han för 25 poäng (13 mål, 12 assist). I SM-slutspelet slogs laget ut av Brynäs IF i kvartsfinal med 3–1 i matcher. Säsongen 1999/00 vann Djurgården grundserien. På 48 grundseriematcher stod Håkanson för 34 poäng, via 17 mål och 17 assist. I det efterföljande SM-slutspelet slog laget ut Färjestad med 4–3 i kvartsfinal, och därefter Luleå HF med 3–0 i semifinal. I finalserien mot Modo Hockey vann Djurgården samtliga matcher och Håkanson tilldelades därför ett SM-guld. Under slutspelet var Håkanson Djurgårdens tredje bästa spelare, poängmässigt, då han stod för elva poäng på 15 matcher (tre mål, åtta assist).

Inför säsongen 2000/01 fick Håkanson ett NHL-kontrakt med Toronto Maple Leafs. Han fick dock aldrig chansen att spela i NHL då han fick tillbringa hela säsongen med klubbens farmarlag St. John's Maple Leafs i AHL. Under försäsongen, den 20 september 2000, blev han nedskickad till St. John's.[1] I AHL noterades Håkanson för 50 poäng på 64 matcher och vann, tillsammans med Jeff Farkas, lagets interna assistliga med 40 assister. I Calder Cup-slutspelet slogs laget ut omgående av Quebec Citadelles med 3–1 i matcher. På dessa fyra matcher gick Håkanson poänglös. Efter en säsong i Nordamerika meddelades det i augusti 2001 att Håkanson återvänt till Sverige för spel med Djurgårdens IF.[2] Den efterföljande säsongen blev Håkansons poängmässigt bästa i Elitserien då han noterades för 37 poäng (13 mål, 24 assist). I SM-slutspelet skadade han sig i den andra matchen i kvartsfinalserien mot Frölunda HC och missade resten av slutspelet.[3]

2002–2012: Linköping HC

[redigera | redigera wikitext]

I slutet av april 2002 meddelades det att Håkanson lämnat Djurgården då han skrivit ett tvåårsavtal med seriekonkurrenten Linköping HC.[4] Från mitten av oktober 2002 till mitten av november samma år var Håkanson borta från spel på grund av ryggproblem och missade därför nio grundseriematcher.[5] Totalt spelade 39 grundseriematcher och noterades för tre mål och nio assistpoäng. Linköping slutade sist i grundserietabellen och tvingades till kvalspel för att hålla sig kvar i serien. Laget vann sedan Kvalserien till Elitserien i ishockey 2003, där Håkanson på tio matcher stod för sex poäng (två mål, fyra assist). Under sin andra säsong i klubben förlängde han, den 4 december 2003, sitt avtal med Linköping med ytterligare tre år.[6] Under en match mot HV71 den 28 december samma år fick Håkanson en puck på käken, vilket sedan höll honom borta från spel i över en månads tid. Totalt missade han elva grundseriematcher innan han var tillbaka i spel. Totalt stod han för 18 poäng på 35 grundseriematcher (sex mål, tolv assist). Linköping gjorde sin bästa säsong någonsin och blev fyra i grundserien och var därmed klara för sitt första SM-slutspel. Laget slogs ut av Timrå IK i kvartsfinalserien med 4–1 i matcher. Håkanson stod för två mål på fem matcher.

Den 28 november 2006 förlängde Håkanson sitt kontrakt med Linköping med ytterligare två säsonger.[7] I SM-slutspelet under samma säsong slog laget ut Luleå HF och Färjestad BK i kvarts-, respektive semifinal. Linköping var därmed klara för sin första SM-final någonsin. Laget ledde med 2–1 i matchserien mot Modo, men förlorade sedan tre matcher i följd och Håkanson tilldelades således sitt andra SM-silver. På 15 slutspelsmatcher stod han för sju poäng (två mål, fem assist). Säsongen därpå spelade han 44 grundseriematcher och noterades för 32 poäng, varav 11 mål. För andra året i följd tog sig Linköping till final i SM-slutspelet efter att ha slagit ut Djurgårdens IF och Färjestad BK (båda med 4–1 i matcher) i kvarts-, respektive semifinal. Även denna gång förlorade laget SM-finalen, denna gång mot HV71 med 4–2 i matcher.

Säsongerna 2008/09 och 2009/10 gjorde han 35 poäng i grundserien vilket är hans bästa säsongsfacit i Elitserien. Mellan dessa säsonger, den 27 mars 2009, förlängde Håkanson sitt kontrakt med Linköping med ytterligare tre år.[8] Den 3 oktober 2009 gjorde han sitt första hat trick i Elitserien, på Jürgen Penker, i en 4–2-seger mot Rögle BK.[9] Säsongen 2010/11 missade Håkanson nästan två månader av grundserien då han i en match mot Skellefteå AIK ådrog sig en armbågsskada.[10] Säsongen därpå kom att bli Håkansons nittonde och sista säsong i Elitserien. När han 21 september 2011 spelade sin 912:e match passerade han Roger Åkerström (911 matcher) och blev den spelare som spelat flest matcher i Elitserien – ett rekord som stod sig tills David Petrasek passerade honom i september 2013.[11]

Linköping meddelade den 14 mars 2012 att man inte valt att förlänga avtalet med Håkanson.[12] Senare samma år, efter läkares inrådan, meddelade Håkanson den 21 augusti att han sannolikt avslutat sin spelarkarriär.[13]

Landslag

[redigera | redigera wikitext]

Håkanson blev uttagen att spela JEM i Norge 1992. Sverige förlorade endast mot Tjeckoslovakien och tog silver i turneringen. På sex matcher stod Håkanson för en assistpoäng.

Håkanson spelade därefter två JVM: i Sverige 1993 och Tjeckien 1994. På hemmaplan 1993 slutade Sverige på lika många poäng som Kanada, men då Kanada besegrat Sverige i en match tilldelades Sverige ett silver. Håkanson spelade sju matcher och stod för en assist. I Tjeckien 1994 ledde Sverige tabellen inför den sista och avgörande matchen mot Kanada. Man föll dock åter, och tilldelades därför ytterligare ett silver. Denna gång stod Håkanson för två mål på sju matcher.

Den 17 december 1998 gjorde Håkanson A-landslagsdebut i Tre Kronor i en match mot Ryssland under Baltica Cup. Han blev uttagen att spela sin första och enda VM-turnering 2000 i Ryssland. I Sveriges andra match, den 2 maj 2000, gjorde han sitt första A-landslagsmål, på Igor Karpenko, i en 7–2-seger mot Ukraina. Efter att ha tagit sig förbi de båda gruppspelsrundorna slogs Sverige ut i kvartsfinal mot Finland med 2–1. På sju spelade matcher noterades Håkanson för ett mål.

Statistik

[redigera | redigera wikitext]

Klubblag

[redigera | redigera wikitext]
    Grundserie   Slutspel / kval
Säsong Klubb Liga Matcher Mål Assist Poäng Utv. Matcher Mål Assist Poäng Utv.
1990–91 Nacka HK Division I 27 2 5 7 6 — — — — —
1991–92 Nacka HK Division I 29 3 15 18 24 — — — — —
1992–93 Djurgårdens IF Elitserien 40 0 1 1 6 3 0 0 0 0
1993–94 Djurgårdens IF Elitserien 37 3 3 6 12 4 0 0 0 0
1994–95 Modo Hockey Elitserien 37 3 7 10 16 — — — — —
1995–96 Modo Hockey Elitserien 40 8 4 12 18 8 2 0 2 0
1996–97 Djurgårdens IF Elitserien 48 8 12 20 12 4 0 0 0 0
1997–98 Djurgårdens IF Elitserien 43 9 2 11 8 15 3 0 3 14
1998–99 Djurgårdens IF Elitserien 50 13 12 25 14 4 1 0 1 0
1999–00 Djurgårdens IF Elitserien 48 17 17 34 26 13 3 8 11 12
2000–01 St. John's Maple Leafs AHL 64 10 40 50 46 — — — — —
2001–02 Djurgårdens IF Elitserien 49 13 24 37 86 2 0 0 0 4
2002–03 Linköping HC Elitserien 39 3 9 12 28 10 2 4 6 10
2003–04 Linköping HC Elitserien 35 6 12 18 24 5 2 0 2 16
2004–05 Linköping HC Elitserien 46 8 6 14 24 6 1 0 1 10
2005–06 Linköping HC Elitserien 40 9 12 21 46 12 5 4 9 16
2006–07 Linköping HC Elitserien 53 12 18 30 72 15 2 5 7 24
2007–08 Linköping HC Elitserien 44 11 21 32 40 16 5 5 10 10
2008–09 Linköping HC Elitserien 53 10 25 35 26 6 0 2 2 4
2009–10 Linköping HC Elitserien 39 15 20 35 16 12 2 5 7 27
2010–11 Linköping HC Elitserien 36 7 6 13 14 7 1 1 2 0
2011–12 Linköping HC Elitserien 31 3 5 8 6 — — — — —
Elitserien totalt 808 158 216 374 494 132 27 30 57 137
AHL totalt 64 10 40 50 46 — — — — —
Division 1 totalt 56 5 20 25 30 — — — — —

Internationellt

[redigera | redigera wikitext]
År Lag Turnering Matcher Mål Assists Poäng Utv.
1992 Sverige JEM 6 0 1 1 10
1993 Sverige JVM 7 0 1 1 4
1994 Sverige JVM 7 2 0 2 6
2000 Sverige VM 7 1 0 1 0
Junior totalt 20 2 2 4 20
Senior totalt 7 1 0 1 0

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Leafs Carry 32 Players on First Road Trip” (på engelska). torontomapleleafs.com. 20 september 2000. Arkiverad från originalet den 16 februari 2001. https://web.archive.org/web/20010216114727/http://www.torontomapleleafs.com/dynnews/2000_0920_1719.html. Läst 12 januari 2020. 
  2. ^ Thornéus, Patrik (3 augusti 2001). ”Lämnar Toronto för Djurgården”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/zLroEK/lamnar-toronto-for-djurgarden. Läst 30 september 2018. 
  3. ^ Thornéus, Patrik (12 mars 2002). ”Musse Håkanson borta för säsongen”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/ddnpJ1/musse-hakanson-borta-for-sasongen. Läst 30 september 2018. 
  4. ^ hockeyligan.se (25 april 2002). ”Linköping köper poängkung”. hockeyligan.se. Arkiverad från originalet den 5 juni 2002. https://web.archive.org/web/20020605112956/http://www.hockeyligan.se/pages/nyhet.php?nid=662. Läst 2 oktober 2018. 
  5. ^ webteam (17 oktober 2002). ”Inför matchen mot HV71”. linkopinghc.se. Arkiverad från originalet den 13 november 2004. https://web.archive.org/web/20041113041851/http://www.linkopinghc.se/lhc/archives/news/news.php?read=1&news_db=elit&id=12. Läst 2 oktober 2018. 
  6. ^ webredaktionen (4 december 2003). ”Musse tre år till!”. linkopinghc.se. Arkiverad från originalet den 13 november 2004. https://web.archive.org/web/20041113020301/http://www.linkopinghc.se/lhc/archives/news/news.php?read=1&news_db=elit&id=380. Läst 2 oktober 2018. 
  7. ^ Linköpings HC (28 november 2006). ”Musse klar för två nya år”. lhc.eu. https://www.lhc.eu/artikel/121tainso-30c01/musse-klar-for-tva-nya-ar. Läst 12 januari 2020. 
  8. ^ Linköpings HC (27 mars 2009). ”Musse och LHC förlänger”. lhc.eu. https://www.lhc.eu/artikel/904aainsn-30c01/musse-och-lhc-forlanger. Läst 12 januari 2020. 
  9. ^ Brännström, Erik (3 oktober 2009). ”Stabil seger i måstematch”. SvenskaFans.com. https://www.svenskafans.com/hockeyzon/318556. Läst 12 januari 2020. 
  10. ^ Ek, Mattias (7 januari 2011). ”LHC-stjärnans återkomst dröjer”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/hockey/shl/lhc-stjarnans-aterkomst-drojer/. Läst 12 januari 2020. 
  11. ^ Joakim Löving/TT (21 september 2011). ”Förlust när Håkanson blev historisk”. http://www.dn.se/sport/ishockey/forlust-nar-hakanson-blev-historisk. Läst 22 september 2011. 
  12. ^ Hallgren, Rasmus (14 mars 2012). ”Fyra spelare lämnar LHC”. lhc.eu. https://www.lhc.eu/artikel/h5uhainsj-30c01/fyra-spelare-lamnar-lhc. Läst 12 januari 2020. 
  13. ^ Karlberg, Peter (21 augusti 2012). ”Håkanson: "Läkarnas ord väger tungt"”. shl.se. https://www.shl.se/artikel/l22cains4-403dd/hakanson-lakarnas-ord-vager-tungt. Läst 12 januari 2020. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Mikael_Håkanson&oldid=55039423”