Hoppa till innehållet

Japansk bulbyl

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Microscelis)
Japansk bulbyl
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Underarten squamiceps
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljBulbyler
Pycnonotidae
SläkteHypsipetes
ArtJapansk bulbyl
H. amaurotis
Vetenskapligt namn
§ Hypsipetes amaurotis
Auktor(Temminck, 1830)
Synonymer
Microscelis amaurotis
Ixos amaurotis

Japansk bulbyl[2] (Hypsipetes amaurotis) är en östasiatisk fågel i familjen bulbyler inom ordningen tättingar.[3]

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Japansk bulbyl är en stor (27-29) och livlig brun bulbyl med förlängda och spetsiga hjässfjädrar som formar en liten tofs. Den är gråbrun på ovansida och stjärt, djupare brun under med fläckat grått bröst. Huvudet är streckat grått med kastanjefärgad öronfläck.[4]

Den japanska bulbylen är en ljudlig fågel som avger "shreep" och "weep" året om.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Japansk bulbyl förekommer från Japan söderut via Taiwan till norra Filippinerna. Den delas upp i fjorton underarter med följande utbredning:[3]

Underarten insignis inkluderas ofta i pryeri, liksom hensoni i nominatformen.[5]

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Japansk bulbyl har tidigare placerats i Ixos eller som ensam art i Microscelis, men genetiska studier visar att den är en del av Hypsipetes.[6][7]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Arten påträffas i låglänta skogar upp till 1600 metes höjd, men även i parker och trädgårdar med tillgång på eftertraktade körsbär. Födan består av insekter, frön, blommor, frukt och bär. Fågeln häckar mellan april och juli, ibland även i augusti, och lägger flera kullar. Den bygger ett skålformat bo placerat 1,5-4,5 meter upp i de nedre grenarna på ett träd, vari den lägger fyra ägg. Arten är mestadels stannfågel, men nordliga populationer på exempelvis Hokkaido rör sig till lägre och sydligare områden.[4]

Japansk bulbyl som äter bär från Melia azedarach.
Japansk bulbyl på bo.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig i Sydkorea och vanlig i Filippinerna.[8]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Hypsipetes amaurotis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9. (xls), från: <www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/>, läst 2015-02-14
  4. ^ [a b c] Fishpool, L. & Tobias, J. (2019). Brown-eared Bulbul (Hypsipetes amaurotis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58035 7 januari 2019).
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  6. ^ Moyle, R.G. & Marks, B.D. (2006) Phylogenetic relationships of the bulbuls (Aves: Pycnonotidae) based on mitochondrial and nuclear DNA sequence data. Mol. Phylogenet. Evol. 40(3): 687–695.
  7. ^ Oliveros, C.H. & Moyle, R.G. (2010) Origin and diversification of Philippine bulbuls. Mol. Phylogenet. Evol. 54(3): 822–832.
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]