Småfladdermöss

	Microchiroptera
	Kalifornisk bladnäsa
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Ordning	Fladdermöss; Chiroptera
Underordning	Microchiroptera
Vetenskapligt namn
	§ Microchiroptera
Auktor	Dobson, 1875
Familjer
	Frisvansade fladdermöss (Emballonuridae); Klaffnäsor (Rhinopomatidae); Trynfladdermöss (Craseonycteridae); Hästskonäsor (Rhinolophidae); Rundbladnäsor (Hipposideridae); Hålnäsor (Nycteridae); Storöronfladdermöss (Megadermatidae); Läderlappar (Vespertilionidae); Veckläppade fladdermöss (Molossidae); Antrozoidae; Trattöronfladdermöss (Natalidae); Sugskålsfotade fladdermöss (Myzopodidae); Sugskålsvingade fladdermöss (Thyropteridae); Tumlösa fladdermöss (Furipteridae); Harmunfladdermöss (Noctilionidae); Markfladdermöss (Mystacinidae); Bladhakor (Mormoopidae); Bladnäsor (Phyllostomatidae);
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Småfladdermöss (Microchiroptera) är en underordning inom fladdermössen (Chiroptera), som omfattar samtliga fladdermöss utom flyghundarna i underordningen Megachiroptera.

Utseende

Småfladdermöss har bara en klo vid de främre extremiteterna som sitter på tummen. Medlemmar av familjen tumlösa fladdermöss (Furipteridae) har däremot bara en rudimentär tumme. I princip förekommer hos alla småfladdermöss en broskig flik i örat (tragus), enda undantaget är familjen hästskonäsor (Rhinolophidae). Flera medlemmar i underordningen har hudflikar på näsan som hjälper vid ekolokaliseringen.^[1]

De flesta småfladdermöss jagar insekter. Några arter äter även fiskar, groddjur och andra fladdermöss och ibland förekommer kannibalism. Medlemmarna i underfamiljen vampyrer (Desmodontinae) suger blod från större däggdjur.^[1]

Ekolokalisering

De flesta men inte alla småfladdermöss använder ekolokalisering för att navigera samt för att hitta bytesdjur. Lätet för ekolokaliseringen bildas i djurens struphuvud. Lätet är beroende på art mellan 0,3 och 100 millisekunder lång och har en frekvens mellan 12 och 200 kHz.^[2] De enda flyghundar som jagar med hjälp av ekolokalisering återfinns i släktet Rousettus. De skapar klickljudet istället med tungan.^[1]

Arterna med ekolokalisering har en trumhinna som är tunnare och som har en mindre yta än hos andra däggdjur. Örats hörselsnäcka ligger i en kapsel av benvävnad. Den är sammanlänkad med kraniets basis genom bindvävnad och dessutom isolerad med fett. Så säkerställs att ljudet inte överföras av benvävnad. Arterna har nervceller som kan uppfatta från vilken rikt ekot kommer fram. De kan skilja en tidsintervall av ekot av 100 μs mellan vänstra och högra örat.^[2]

Taxonomi

Klassificering enligt Simmons and Geisler (1998):

Överfamilj Emballonuroidea

Familj Emballonuridae

Överfamilj Rhinopomatoidea

Familj Rhinopomatidae
Familj Craseonycteridae

Överfamilj Rhinolophoidea

Familj Rhinolophidae
Familj Hipposideridae
Familj Nycteridae
Familj Megadermatidae

Överfamilj Vespertilionoidea

Familj Vespertilionidae

Överfamilj Molossoidea

Familj Molossidae
Familj Antrozoidae

Överfamilj Nataloidea

Familj Natalidae
Familj Myzopodidae
Familj Thyropteridae
Familj Furipteridae

Överfamilj Noctilionoidea

Familj Noctilionidae
Familj Mystacinidae
Familj Mormoopidae
Familj Phyllostomidae

Referenser

^ [a b c] Skinner & Chimimba (2005). ”Microchiroptera”. The Mammals of the Southern African Sub-region. Cambridge University Press. sid. 271
^ [a b] Echoorientierung (tyska), Spektrum der Wissenschaft, läst 2022-04-16.

[Skinner-1] [a b c] Skinner & Chimimba (2005). ”Microchiroptera”. The Mammals of the Southern African Sub-region. Cambridge University Press. sid. 271

[spektrum-2] [a b] Echoorientierung (tyska), Spektrum der Wissenschaft, läst 2022-04-16.

[1]

[2]