Michał Kazimierz Ogiński
| Michał Kazimierz Ogiński | |
 | |
| Född | Warszawa |
|---|---|
| Död | 31 maj 1800[1][2][3] Warszawa[1][4] |
| Begravd | Powązki[3] |
| Medborgare i | Storfurstendömet Litauen och Polsk-litauiska samväldet |
| Sysselsättning | Diplomat, encyklopedist, kompositör, politiker |
| Befattning | |
| Deputerad till den första polska republikens sejm 1748 års sejm och 1746 års sejm Staroste de Ryczywół Lithuanian chasnick (1744–1748)[5] Greffier de Lituanie (1748–1764)[6] Chechnya starosta (1748–)[7] Staroste de Pinsk (1752–1764)[8] Wójt piński (1752–)[9] Vilnius vojvod (1764–1768)[10] Litauens storhetman (1768–1793)[2] | |
| Maka | Aleksandra Ogińska (g. 1761–1798)[11][3] |
| Föräldrar | Józef Tadeusz Ogiński[12][13] Anna Korybut-Wiśniowiecka[12][13] |
| Utmärkelser | |
| Vita örnens orden (1755) Andreasorden (1763) Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden (1763) Sankt Stanislaus-orden (Polsk-litauiska samväldet) (1765) Svarta örns orden (1791) Röda örns orden (1791) | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Michał Kazimierz Ogiński (litauiska: Mykolas Kazimieras Oginskis), född omkring 1730 i Warszawa, död 31 maj 1800, var storhetman av Litauen. Han var även musiker och kompositör. Ogiński var farbror till Michał Kleofas Ogiński.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Michał Kazimierz Ogiński föddes omkring 1730 i Warszawa och var storhetman av Litauen. Ogiński kämpade 1771 mot ryssarna och måste gå i landsflykt, men återkom 1776 och deltog på "patrioternas" sida i striderna 1791. Han påbörjade 1770 på egen bekostnad Oginskikanalen (55 kilometer lång, fullbordad 1804), som går mellan Njemens biflod Stjara och Prypjats biflod Jazolda samt därmed förbinder Östersjön och Svarta havet. Han underhöll en orkester och säges ha uppfunnit pedaler för harpan.[14]
Ogiński var en talangfull amatörmusiker och komponerade sånger och danser. Han avled 1800 på slottet Slonim.[15]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, Stora ryska encyklopedin-ID: 2287959, läs online och läs online, läst: 22 januari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 153, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Józef Wolff (red.), Kniaziowie litewsko-ruscy od końca czternastego wieku, 1895, s. 315, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Sejm-Wielki.pl profil-ID: 3.662.313.[källa från Wikidata]
- ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 212, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 286, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Józef Wolff (red.), Kniaziowie litewsko-ruscy od końca czternastego wieku, 1895, s. 313, 314, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Andrzej Rachuba (red.), Urzędnicy Wielkiego Księstwa Litewskiego. Spisy, t. VIII, Ziemia brzeska i województwo brzeskie XIV‒XVIII wiek, 2020, s. 307, ISBN 978-83-65880-89-5, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Andrzej Rachuba (red.), Urzędnicy Wielkiego Księstwa Litewskiego. Spisy, t. VIII, Ziemia brzeska i województwo brzeskie XIV‒XVIII wiek, 2020, s. 326, ISBN 978-83-65880-89-5, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 77, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Гісторыя Сапегаў : жыццяпісы, маёнткі, фундацыі, Viktar Chursik, 2017, s. 70, ISBN 978-985-7025-75-6.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Ilona Czamańska, Wiśniowieccy: monografia rodu, Wydawnictwo Poznańskie, 2007, s. 440, ISBN 978-83-7177-229-0.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Józef Wolff (red.), Kniaziowie litewsko-ruscy od końca czternastego wieku, 1895, s. 314, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Ogiński, 1. Michał Kazimirz i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1914)
- ^ Oginski, M. Casimir i J. Leonard Höijer, Musik-Lexikon (1864)