Mening (språk)
| Språkets nivåer |
|---|
En mening är inom språkvetenskapen en grafisk skriftspråksenhet som uttrycker egen språkhandling, och ofta har egen informationsstruktur.[1] I västerländska språk avgränsas meningen typiskt med punkt, frågetecken eller utropstecken. Meningen ska inte förväxlas med huvudsatsen, även om de ofta sammanfaller.[2][3][4] 85% av alla meningar omfattar en hel makrosyntagm, det vill säga en utvidgad huvudsats (ibland kallad syntaktisk mening), men en mening kan också innehålla flera makrosyntagmer (10% av fallen) eller bara delar av makrosyntagmer (5% av fallen).[2]
Meningen innehåller en makrosyntagm
[redigera | redigera wikitext]I typfallet består en mening av en makrosyntagm. Denna är typiskt en huvudsats med eventuella annex. Makrosyntagmen kan också vara en satsekvivalent i form av en vokativfras, interjektionsfras eller elliptisk sats.[2]
- Alice hälsade på sin farmor.
- Alice hälsade på sin farmor, vilket hon inte gjort på länge.
- Alice!
- Hej!
- Hon vad? – Hälsade på sin farmor.
Meningen innehåller flera makrosyntagmer
[redigera | redigera wikitext]Flera makrosyntagmer kan samordnas eller sidoordnas i samma mening, vanligen med konjunktion eller skiljetecken, eller en kombination av båda. En vanlig variant är anföring.[5]
- Alice hälsade på sin farmor, och den gamla kvinnan blev mycket glad.
- Alice hälsade på sin farmor; det var så länge sedan sist.
- Alice hälsade på sin farmor – men det var något som inte stod rätt till.
- Alice hälsade på sin farmor: ”Är det någon hemma?”
- Alice ropade ”Är det någon hemma?”
Meningen innehåller en del av en makrosyntagm
[redigera | redigera wikitext]En makrosyntagm kan delas upp på flera grafiska meningar, oftast på så sätt att ett optionellt satsled (som ett innehållsadverbial) placeras i en egen mening, som ett fragment.[6] Syftet med detta grepp är i regel att lyfta fram det avgränsade ledet som informationsstrukturellt likvärdigt med övriga satsen, utan att behöva upprepa information bara för att få en komplett makrosyntagm.[7]
- Alice hälsade på sin farmor. För första gången på ett år.
- Alice ropade igen. Och igen.
Exemplen ovan skulle alltså kunna skrivas ut så här:
- Alice hälsade på sin farmor. Det var första gången på ett år hon gjorde det.
- Alice ropade igen. Och hon ropade igen.
Fragmenten kan därför analyseras på två sätt: antingen är de just delar av föregående (eller följande) makrosyntagm, eller så utgör de i själva verket egna, elliptiska makrosyntagmer – de har alltså inte flyttats ut eller avgränsats från sin matrissats, utan producerats självständigt som vilken mening som helst.[8][9]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Teleman, Ulf; Hellberg, Staffan; Andersson, Erik (1999). Svenska Akademiens grammatik. "Band 1". sid. 180, 197
- ^ [a b c] Westman, Margareta (1974). Bruksprosa. sid. 41–45
- ^ Mossberg, Mari (2021). ”Icke satsformade meningar i svensk-fransk kontrastiv belysning”. Två svensk-franska studier. sid. 101–103
- ^ Dahl, Alva (2015). I skriftens gränstrakter: Interpunktionens funktioner i tre samtida svenska romaner. sid. 167–169
- ^ Westman, Margareta (1974). Bruksprosa. sid. 45–49
- ^ Westman, Margareta (1974). Bruksprosa. sid. 49–54
- ^ Patt, Sebastian (2013). Punctuation as a means of medium-dependent presentation structure in English: Exploring the guide functions of punctuation. sid. 99–101
- ^ Döring, Sandra (2015). ”Parentheticals are – presumably – CPs”. i Marlies Kluck, Dennis Ott, Mark de Vries. Parenthesis and ellipsis: Cross-linguistic and theoretical perspectives. sid. 109–145
- ^ Ott, Dennis; de Vries, Mark (Maj 2016). ”Right-dislocation as deletion”. Natural Language & Linguistic Theory 34 (2): sid. 641–690.