Med utmärkt högaktning
Med utmärkt högaktning var det tidigare svenska sättet att avsluta brev till personer och företag som man inte var väl bekant med.[1] ”Högaktningsfullt”, som svenskar idag uppfattar som gammaldags artigt och mycket formellt, var ”aldrig artigt nog”[1] i tidigare svensk etikett, när man tilltalade med titlar.
Alternativ var Med största högaktning[1] eller möjligen Med sann högaktning[2].
Ordet ”utmärkt” kan synas omotiverat för sentida standardsvensktalande, som uppfattar det som att ”utmärkt” betyder ”mycket bra”. Förklaringen är att “utmärkt” också betydde ”tydlig, uppenbar, påtaglig”, som i Svenska Akademiens ordboks citatet: ”poeter af någon utmärktare betydelse”[2]. Med utmärkt högaktning betydde alltså med största mått av högaktning. Man jämföre med skolbetyget Med utmärkt beröm godkänd (latin Cum insigniore laude approbatur), varest ”utmärkt” har samma betydelse: ”med största mått av” beröm.