Max Fränkel
Max Fränkel, född den 11 mars 1846 i Landsberg an der Warthe, död den 10 juni 1903 i Berlin, var en tysk klassisk filolog och epigrafiker. Han var far till Hermann Fränkel.
Fränkel studerade klassisk filologi i Berlin och promoverades till filosofie doktor 1873. Den 1 april 1875 blev han bibliotekarie vid Berlins museer (till 1890). Bearbetningen av de antika inskrifterna från Pergamon överlämnades åt honom. Fränkel var dock endast intresserad av texterna, inte av stenarna. Undersökningen av dem tog Ernst Fabricius hand om.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- De verbis potioribus, quibus opera statuaria Graeci notabant (dissertation 1873)
- Die attischen Geschworenengerichte. Ein Beitrag zum attischen Staatsrecht (1877)
- Die Inschriften von Pergamon, tillsammans med Ernst Fabricius och Carl Schuchhardt (2 band, 1890–1895)
- Epigraphisches aus Aegina (1897)
- Inscriptiones Graecae, IV. Inscriptiones Aeginae, Pityonesi, Cecryphaliae, Argolidis (1902)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Max Fränkel, 16 augusti 2016.
|