Hoppa till innehållet

Maurice Barrès

Från Wikipedia
Maurice Barrès
Maurice Barrès, 10 augusti 1918.
Född19 augusti 1862[1][2][3]
Charmes[4], Frankrike
Död4 december 1923[5][6][1] (61 år)
Neuilly-sur-Seine[4], Frankrike
BegravdCharmes
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidlycée Henri-Poincaré
collège-lycée La Malgrange
SysselsättningFörfattare[7][8], politiker[7], journalist
Befattning
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Stol nummer 4 i Franska akademien (1906–1923)[9]
Politiskt parti
Boulangism
Fédération Républicaine
BarnPhilippe Barrès (f. 1896)
FöräldrarAuguste Barrès[10][11]
Utmärkelser
Prix Alfred Née (1904)
Grand prix des Meilleurs romans du demi-siècle[12]
Redigera Wikidata

Auguste Maurice Barrès, född 19 augusti 1862 i Charmes-sur-Moselle, död 4 december 1923 i Neuilly-sur-Seine, var en fransk författare och politiker, berömd för att ha tjänat som en av fascismens intellektuella förfäder genom en fusion av socialism och republikanism med en folkligt nationalromantisk nationalism med inslag av rasbiologi och antisemitism samt starkt motstånd mot individualism och materialism. 1898 myntade han ett sedermera historiskt begrepp när han i skrift omnämnde sig själv som "nationalsocialist".

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Barrès började sin bana som publicist i Paris, men sadlade senare om och blev författare. Han debuterade som författare på 1880-talet och slog definitivt igenom med Sous l'œil des Barbares 81888), som följdes av Un homme libre (1889) och Le jardin de Bérénice (1892) och Du sang, de la volupté et de la mort (1894). Romanerna var till en början filosofiska, och handlade om den s.k. "jagkulten", men präglades senare främst av nationalism och ett starkt tyskhat, något som börjar skymta i romanerna L'ennemi des lois (1892), jämte trilogin Les déracinés (1897), L'appel au soldat (1900) och Leus figures (1903). Barrès blev 1889 deputerad, och stödde som sådan den reaktionäre högermannen Georges Boulanger, men omvaldes inte efter rörelsens bankrutt 1893.

Hans Scènes et doctrines du nationalisme (1902), som behandlar Dreyfuskrisen 1894-1899, har ett mer påtagligt politiskt innehåll, där Barrès framhåller nationalismen och en auktioritetsstyrd samhällsform. Han utgav därefter reseskildringarna Amori et dolori sacrum (1903) och Le voyage de Sparte (1906) från resor i Venedig och Grekland. I Les amitiés françaises (1903) dyker för första gången upp tankar om ett revanschkrig mot Tyskland upp, något som senare återkommer i Au service de l'Allenagne (1905) och Colette Baudoche (1909). De nästföljande romanerna La colline inspirée (1913) och La grande pitié des églises de France (1914) utvecklade han sitt djupa religiösa intresse.

Under första världskriget var Barrès febrilt aktiv som journalist, främst i Ècho de Paris, där han främst skrev hyllningar till den franska hären. Efter fredsslutet agiterade han i ord och skrift för en förfranskning av länderna kring Rhen. Han sista skönlitterära arbeten hämtade motiv från Orienten. Kort före sin död utgav han sin farfars, en soldat i Napoleons armés memoarer, men han aldrig med det planerade utgivandet av sina egna.

Barrès blev medlem av Franska akademien 1906, och invaldes samma år som Paris representant i deputeradekammaren, en plats han innehade fram till sin död.

Författarkollegan Marcel Proust skrev 1911 till honom: "Ni har blivit vad ingen annan varit: en stor författare och en stor folkledare".

Enligt Svensk uppslagsbok var Barrès en av de absolut viktigaste tänkarna i Frankrike under perioden 1870-1930.

Bibliografi över svenska översättningar

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6rz05dr, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Maurice-Barrestopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ filmportal.de, Filmportal-ID: 3a3a4551464d48a2a81cfac19a8717db, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Баррес Морис”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Баррес Морис”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 434, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 14412, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Franska akademien, Franska akademiens medlems-ID: maurice-barres, läs online, läst: 30 maj 2022.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, gw.geneanet.org .[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, etheses.dur.ac.uk .[källa från Wikidata]
  12. ^ Jérôme Fenoglio (red.), Les "douze meilleurs romans français du demi-siècle", Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 29 maj 1950, läs online .[källa från Wikidata]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Böök, Fredrik (1911). ”Maurice Barrès”. Studier och ströftåg i dikten och historien. Stockholm: Norstedt. sid. 113-167. Libris 359842 
  • Curtius, Ernst Robert (1926). Maurice Barres och den franska nationalismens andliga grundvalar. Lund: Gleerup. Libris 793939 
  • Nordin, Svante (1993). ”Fredrik Böök och Maurice Barrès”. Tidskrift för litteraturvetenskap (1988) (Umeå : Tidskrift för litteraturvetenskap, 1988-) 1993 (22:4),: sid. [49]-59. ISSN 1104-0556 ISSN 1104-0556.  Libris 2062758

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Maurice_Barrès&oldid=53986954”