Hoppa till innehållet

Mark Sanford

Från Wikipedia
Mark Sanford

Mark Sanford 2013
Tid i befattningen
3 januari 1995–3 januari 2001
Företrädare Arthur Ravenel
Efterträdare Henry E. Brown
Valkrets South Carolinas 1:a
Tid i befattningen
7 maj 2013–3 januari 2019
Företrädare Tim Scott
Efterträdare Joe Cunningham
Valkrets South Carolinas 1:a
Tid i befattningen
15 januari 2003–12 januari 2011
Viceguvernör André Bauer
Företrädare Jim Hodges
Efterträdare Nikki Haley
Född 28 maj 1960 (64 år)
Fort Lauderdale, Florida
Politiskt parti Republikanska partiet
Alma mater Furman University
University of Virginia
Religion Episkopalkyrkan i USA
Namnteckning Mark Sanfords namnteckning

Marshall Clement "Mark" Sanford, Jr., född 28 maj 1960 i Fort Lauderdale, Florida, är en amerikansk republikansk politiker. Han har varit ledamot av USA:s representanthus 1995–2001 och på nytt 2013–2019. Han var South Carolinas guvernör 2003–2011.

Han avlade sin grundexamen vid Furman University och MBA vid University of Virginia. Han flyttade till Sullivan's Island, South Carolina i början av 1990-talet med hustrun Jenny och fyra söner: Marshall, Landon, Bolton och Blake.

Sanford efterträdde 1995 Arthur Ravenel som kongressledamot[1] och efterträddes 2001 av Henry E. Brown.[2] Han ställde inte upp för omval 2000 efter att ha lovat att bara sitta under tre mandatperioder 1994.

Som guvernör drabbades han av en otrohetsaffär. Senare genomgick han och hustrun Jenny en skilsmässa. I fyllnadsvalet 2013 gjorde han comeback som kongressledamot efter seger mot demokraten Elizabeth Colbert Busch.[3]

I september 2019 tillkännagav Sanford att han kandiderar för det republikanska partiet i USA:s presidentval 2020.[4] Han avslutade sin kandidatur den 12 november 2019.[5]

Val 2018

[redigera | redigera wikitext]

Sanford kritiserades av president Donald Trump via Twitter för att vara "mycket ohjälpsam" och "inget annat än problem" timmar innan omröstningar stängdes den 12 juni för det republikanska primärvalet.[6] Trump stödde också statsrepresentant Katie Arrington som den republikanska kandidaten för Sanfords säte. Arrington besegrade Sanford i det republikanska primärvalet genom att få 50.5 procent av omröstningen, till Sanfords 46.5 procent. Sanford blev den andra republikanen att förlora renominering till representanthuset i valperioden 2018.[7]

Den 6 november 2018 valdes demokraten Joe Cunningham till hans efterträdare och besegrade Arrington.[8]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ South Carolina: U.S. Representatives, 1990s. The Political Graveyard. Läst 28 mars 2014.
  2. ^ South Carolina: U.S. Representatives, 2000s. The Political Graveyard. Läst 28 mars 2014.
  3. ^ Mark Sanford beats Colbert Busch in South Carolina special election. The Guardian 7 maj 2013. Läst 28 mars 2014.
  4. ^ ”Ännu en republikan utmanar Trump i valet”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/K3qQ27. Läst 13 september 2019. 
  5. ^ ”Republikan hoppar av försök att utmana Trump”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/JoX864. Läst 16 november 2019. 
  6. ^ ”In the Age of Trump, Mark Sanford’s Political Career Fades” (på engelska). The New York Times. https://www.nytimes.com/2018/06/12/us/politics/mark-sanford-trump.html. Läst 20 augusti 2018. 
  7. ^ ”Mark Sanford Survived the “Appalachian Trail.” He Couldn’t Survive Trump.” (på engelska). Slate Magazine. https://slate.com/news-and-politics/2018/06/mark-sanford-loses-to-kate-arrington-in-south-carolinas-1st-congressional-district.html?via=gdpr-consent. Läst 20 augusti 2018. 
  8. ^ ”South Carolina | Full House results” (på engelska). edition.cnn.com. https://edition.cnn.com/election/2018/results/south-carolina. Läst 13 september 2019. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Mark Sanford.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Mark_Sanford&oldid=54699266”