Marie Nyreröd
| Marie Nyreröd | |
| Född | 19 juli 1955[1] (69 år) Arvika, Sverige |
|---|---|
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Journalist, filmregissör[2], regissör[3] |
| Redigera Wikidata | |
Marie Elisabeth Nyreröd, född 19 juli 1955 i Arvika, är en svensk journalist, TV-producent och filmare[särskiljning behövs].
Utbildning
[redigera | redigera wikitext]Nyreröd studerade journalistik vid Stockholms universitet.
Arbetsliv
[redigera | redigera wikitext]1980 började Nyreröd på Sveriges Television, där hon sedan huvudsakligen var verksam. 1987 började hon på SVT:s kulturredaktion och verkade där som reporter respektive producent för ett flertal program inom framför allt film, teater och litteratur, däribland Nike, Kobra och Dramat i TV-soffan (2004), om TV-teaterns historia. Sedan 2005 har hon arbetat med litteraturprogrammet Babel, sedan 2010 som dess projektledare.
Intervjuer med Ingmar Bergman
[redigera | redigera wikitext]År 1997 gjorde hon en intervju med Ingmar Bergman, vilket ledde till att hon 2003 fick unikt tillstånd av den tillbakadragne regissören att göra en omfattande intervjuserie med honom, Ingmar Bergman – 3 dokumentärer om film, teater, Fårö och livet (Bergman och filmen, Bergman och teatern och Bergman och Fårö). Denna väckte stor internationell uppmärksamhet med visning på stora filmfestivaler och Emmy Award-nominering 2004 och har även visats på biografer internationellt i långfilmsformat med titeln Bergman Island. Hon fortsatte arbetet kring regissören tillsammans med Stig Björkman i filmen Bilder från lekstugan (2009), baserad på Bergmans privata 16-millimetersfilmer från hans filminspelningar på 1950-60-talet.
I samband med jubileumsåret 2018, 100 år sedan Ingmar Bergmans födelse, var Nyreröd ansvarig för hela Bergman-firandet på SVT och hade det året också premiär på de egna dokumentärfilmerna Bergmans början: ilska, kärlek, magknip och Den obesegrade kvinnligheten – en film om Gun Bergman, om Ingmar Bergmans tredje hustru.[4][5]
Efter dokumentärerna på 00-talet, blev Nyreröd vän med Bergman och fick Bergmans 80 år gamla nalle 2006.[6]
Rapportering i samband med 11 september-attackerna 2001
[redigera | redigera wikitext]Nyreröd kom plötsligt i fokus i samband med 11 september-attackerna 2001, då hon och fotografen Sven-Åke Visén var i New York för att göra ett reportage för Kobra om legendariska Hotel Chelsea – detta reportage blev sedermera i stället den timslånga dokumentärfilmen Chelsea Hotel (2002). Mitt under arbetet inträffade flygattentaten mot World Trade Center, även synligt i dokumentären. Då flygförbud inträdde i flera dagar därefter och ingen annan svensk TV-reporter fanns i New York, fick de båda plötsligt förvandla sig till nyhetsreportrar och nästan dygnet runt leverera direktrapporter och reportage från kaoset till SVT:s nyhetsprogram. Det var inte första gången hon arbetade som nyhetsreporter i TV-rutan, då hon 1985 jobbade för Aktuellt.
Dokumentär om Ulf Lundell
[redigera | redigera wikitext]Julen 2020 gjorde hon en tv-dokumentär i två delar om sångaren, musikern, författaren och konstnären Ulf Lundell med titeln Ulf Lundell - friheten och ensamheten.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- GruppoKane, "Interview with Marie Nyreröd", med persondata
- Marie Nyreröd på Internet Movie Database (engelska)
- Marie Nyreröd på Svensk Filmdatabas
- Resumé 11 september 2011, "Första gången i livet jag gjorde en stå-uppa"
- SVT 2013, om Marie Nyreröd och Babel
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Internet Movie Database, IMDb-ID: nm1972555co0047972, läst: 14 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, seventh-row.com .[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: xx0169583, läst: 16 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Filmbransch 26 februari 2017, "Ny dokumentär om Ingmar Bergmans början"
- ^ Sveriges Radio Kulturnytt P4 27 juni 2018, "Ny dokumentär om Gun Bergman på Bergmanveckan"
- ^ Kulturnyheterna 18:24 (vid 1m2s), Sveriges Television, 2 juli 2022.