Hoppa till innehållet

Marguerite Higgins

Från Wikipedia
Marguerite Higgins
Född3 september 1920[1][2][3]
Brittiska Hongkong, Storbritannien
Död3 januari 1966[1][2][3] (45 år)
Washington[2], USA
BegravdArlingtonkyrkogården
Medborgare iUSA[2]
Utbildad vidUniversity of California, Berkeley
SysselsättningJournalist[2], författare[4]
MakeWilliam Evans Hall[2]
Utmärkelser
Pulitzerpriset för internationellt reportage (1951)[5][6]
George Polk Award (1952)[7]
Guggenheimstipendiet (1954)[5]
Sydkoreas diplomatiska förtjänstorden (2010)[8]
Redigera Wikidata

Marguerite Higgins, född 1920, död 1966, var en amerikansk journalist.

Marguerite Higgins rapporterade från andra världskriget, Koreakriget och Vietnamkriget.

En krater på Venus har fått sitt namn efter henne.

Marguerite Higgins föddes i Hongkong 1920, där hennes far arbetade på ett internationellt fraktbolag. De flyttade tillbaka till Kalifornien då Marguerite Higgins var fem år gammal.[9]

År 1937 började Higgins studera franska vid Berkeley. Hon engagerade sig då i studenttidningen The Daily Call. Hon tog examen från Berkeley-universitetet 1941. Samtidigt som hon studerade på Columbiauniversitetets journalistutbildning, frilansade hon åt The Herald Tribune. Hon anställdes sedan på tidningen 1942.[9]

  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6bm465c, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f] José Espasa Anguera, Enciclopedia universal ilustrada europeo-americana, vol. Suplemento 1965 - 1966, Editorial Espasa, 1905 och 1930, s. 336, ISBN 978-84-239-4500-9.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 5849923, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ American Women Writers : A Critical Reference Guide from Colonial Times to the Present, 1979.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Guggenheim fellow-ID: marguerite-higgins.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.pulitzer.org .[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, liu.edu .[källa från Wikidata]
  8. ^ Ministry of Foreign Affairs of the Republic of Korea, 31 augusti 2010, läs online, läst: 10 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Artur Szulc (2020). ”Marguerite Higgins - legendarisk krigskorresponden”. Historiskan : Sveriges första kvinnohistoriska tidning (3): sid. 48-51. ISSN 2002-150X.