Hoppa till innehållet

Margaret Crofoot

Från Wikipedia
Margaret Crofoot
Född1980[1]
Utbildad vidStanford University, filosofie kandidat[2]
Stanford University, masterexamen[2]
Harvard University, filosofie doktor[2]
SysselsättningEtolog[2], ekolog[2], primatolog[2]
ArbetsgivareUniversität Konstanz[3]
Max Planck Institute of Animal Behavior[3]
Smithsonian Tropical Research Institute[2][3]
University of California[4]
Princeton University[3]
Utmärkelser
Packard Fellowship for Science and Engineering (2016)[5]
Redigera Wikidata

Margaret C. Crofoot, född 1980, är en amerikansk beteendevetare och evolutionsantropolog.

Crofoot studerade humanbiologi vid Stanford University med kandidatexamen 2001 och tog därefter magisterexamen i antropologi vid Harvard University år 2003 och doktorsexamen 2008. Hon var anställd som postdoktor vid Smithsonian Tropical Research Institute i Panama efter 2010. Från 2017 till 2019 var hon docent vid University of California, Davis. 2018 fick hon ett stipendium vid universitetet i Konstanz för att utveckla området rörelseekologi och expandera från fiskar och fåglar till apor. Sedan juli 2019 har hon varit "vetenskaplig medlem" i Max Planck Society och en av de tre direktörerna vid Max Planck Institute for Animal Behavior grundat 2019, baserat i Radolfzell am Bodensee och Konstanz.[6]

Crofoot forskar om rörelsemönstren för till exempel babianflockar med GPS-sändare och kan därigenom dra slutsatser om hur beslutsfattande i flocken ser ut. Hennes studier påvisar att rörelsen inte bara bestäms av flockens ledare, utan även att det förekommer majoritetsbeslut och reflexmässigt beteende.[7]

Crofoot är medlem i rådet för ICARUS-Initiative (International Collaboration for Animal Research Using Space) från Martin Wikelski.[8]

Utgivna texter (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Strandburg-Peshkin, A, Farine, D, Couzin, I, Crofoot, MC: Shared decision making drives collective movement in wild baboons, Science, Band 348, 2015, s. 1358-1361.[9]
  • Kays R, Crofoot MC, Jetz W, Wikelski M: Terrestrial animal tracking as an eye on life and the planet. Science, Band 348, 2015[10].
  • Crofoot, MC: The cost of defeat: Capuchins groups travel further, faster and later after losing conflicts with neighbors. American AmerikanskaJournal of Physical Anthropology, Band 152, 2013, s. 79-85.[11]
  • Crofoot, MC, Gilby, IC: Cheating monkeys undermine group strength in enemy territory. Proceedings of the National Academy of Sciences, Band 109, 2012, s. 501-505.[12]
  • Crofoot, MC, Gilby, IC, Wikelski, MC, Kays, RW: Interaction location outweighs the competitive advantage of numerical superiority in Cebus capucinus intergroup contests, Proceedings of the National Academy of Sciences, Band 105, 2008, s. 577-581.[13]
  1. ^ VIAF-ID: 1180157100614472740000, läst: 5 maj 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g] läs online, profiles.si.edu , läst: 5 maj 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d] läs online, www.mpg.de .[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, crofoot.ucdavis.edu .[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.packard.org .[källa från Wikidata]
  6. ^ ”Crofoot, Margaret” (på engelska). www.mpg.de. https://www.mpg.de/13535471/animal-behavior-crofoot. Läst 25 februari 2022. 
  7. ^ ”Margaret C. Crofoot” (på tyska). www.humboldt-foundation.de. https://www.humboldt-foundation.de/entdecken/newsroom/dossier-alexander-von-humboldt-professur/margaret-c-crofoot. Läst 25 februari 2022. 
  8. ^ ”About Icarus” (på engelska). www.icarus.mpg.de. https://www.icarus.mpg.de/28056/about-icarus. Läst 25 februari 2022. 
  9. ^ Strandburg-Peshkin, Ariana; Farine, Damien R.; Couzin, Iain D.; Crofoot, Margaret C. (2015-06-19). ”Shared decision-making drives collective movement in wild baboons” (på engelska). Science. doi:10.1126/science.aaa5099. PMID 26089514. PMC: PMC4801504. https://www.science.org/doi/abs/10.1126/science.aaa5099. Läst 25 februari 2022. 
  10. ^ Kays, Roland; Crofoot, Margaret C.; Jetz, Walter; Wikelski, Martin (2015-06-12). ”Terrestrial animal tracking as an eye on life and planet” (på engelska). Science. doi:10.1126/science.aaa2478. https://www.science.org/doi/abs/10.1126/science.aaa2478. Läst 25 februari 2022. 
  11. ^ Crofoot, Margaret C. (2013-09). ”The cost of defeat: Capuchin groups travel further, faster and later after losing conflicts with neighbors”. American Journal of Physical Anthropology 152 (1): sid. 79–85. doi:10.1002/ajpa.22330. ISSN 1096-8644. PMID 23900797. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/23900797/. Läst 25 februari 2022. 
  12. ^ Crofoot, Margaret Chatham; Gilby, Ian C. (2012-01-10). ”Cheating monkeys undermine group strength in enemy territory” (på engelska). Proceedings of the National Academy of Sciences 109 (2): sid. 501–505. doi:10.1073/pnas.1115937109. ISSN 0027-8424. PMID 22203978. https://www.pnas.org/content/109/2/501. Läst 25 februari 2022. 
  13. ^ Crofoot, Margaret C.; Gilby, Ian C.; Wikelski, Martin C.; Kays, Roland W. (2008-01-15). ”Interaction location outweighs the competitive advantage of numerical superiority in Cebus capucinus intergroup contests” (på engelska). Proceedings of the National Academy of Sciences 105 (2): sid. 577–581. doi:10.1073/pnas.0707749105. ISSN 0027-8424. PMID 18184811. https://www.pnas.org/content/105/2/577. Läst 25 februari 2022. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]