Hoppa till innehållet

Marcus Storch

Från Wikipedia
Marcus Storch
Marcus Storch, 2010
Född28 juli 1942 (82 år)
Stockholm
Medborgare iSverige
Utbildad vidKungliga Tekniska högskolan
SysselsättningIngenjör, affärsman
Befattning
Nobelstiftelsens ordförande (2005–2013)
Redigera Wikidata

Marcus Storch, född 28 juli 1942 i Stockholm, är en svensk civilingenjör och industriman. Tillsammans med sin hustru Gunilla grundade han Tobiasregistret, Sveriges register för blodstamcellsdonatorer. Han har även varit styrelseordförande för Nobelstiftelsen mellan 2005 och 2013 och grundade dessutom organisationen Min Stora Dag.

Marcus Storch föddes som son till den judiske industrimannen Gilel Storch.[1]

Storch utbildade sig vid Kungliga Tekniska högskolan och var från 1968 verksam inom gastillverkaren AGA och var dess verkställande direktör 1981–1996. Han har varit styrelseledamot i en rad bolag: Mekonomen, Axel Johnson AB, Nordstjernan, NCC och Dagens Industri. 1984 tilldelades Marcus Storch titeln Årets ledare. Storch var den förste som tilldelades utmärkelsen.[2]

Storch har finansierat Raoul Wallenberg-monumentet utanför FN-högkvarteret i New York.[3]

Under 2005–2013 var Storch styrelseordförande i Nobelstiftelsen. Han var en av grundarna av välgörenhetsorganisationen Min Stora Dag och var även denna stiftelses förste ordförande.

Tobiasregistret

[redigera | redigera wikitext]

Efter sonen Tobias död 1991 grundade han med hustrun Gunilla Tobiasregistret, våren 1992.[4][5]

Registret gör det möjligt att matcha donatorer och recipienter i behov av benmärgs- och/eller stamcellstransplantation. Registret samlar personer som vill donera blodstamceller till patienter utan matchande donator inom familjen. Donatorer måste ha matchande HLA-antigener med patienten för att minimera risken för avstötning. Registret är icke vinstdrivande och administreras av Region Stockholm. 2024 innehöll det cirka 240 000 registrerade givare.[6]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

År 1996 utnämndes Storch till hedersdoktor i medicin vid Karolinska institutet.[7] Han är också ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien och Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.

  1. ^ A Policy of Neutrality Arkiverad 28 september 2007 hämtat från the Wayback Machine., Simon Wisenthal Learning Center.
  2. ^ Isaksson, Pär. 25 år av ledarskap : special: Årets ledare 2008. I:Affärsvärlden 2008, nr. 45, sida 18-21, 23-24, 26, 29, 31
  3. ^ Schult, T. (2009) (på engelska). A Hero’s Many Faces: Raoul Wallenberg in Contemporary Monuments. Springer. sid. 205. ISBN 978-0-230-23699-8. Läst 7 november 2024 
  4. ^ Riksdagens protokoll. Riksdagen. 1998. Läst 7 november 2024 
  5. ^ Byqvist, Lotta (2015). Boken om Q. Albert Bonniers Förlag. ISBN 978-91-0-015882-8. Läst 7 november 2024 
  6. ^ Ohlsson, Birgitta; Silverstolpe, Nicole (3 mars 2024). ””Fler skulle kunna rädda andras liv””. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/l3B89y/fler-skulle-kunna-radda-andras-liv-skriver-ohlsson-och-silverstolpe. Läst 7 november 2024. 
  7. ^ ”Medicine hedersdoktorer sorterade efter årtal”. Karolinska Institutet. Arkiverad från originalet den 2 december 2013. https://web.archive.org/web/20131202233925/http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=3319&a=9020&l=sv. Läst 30 november 2013. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Uppdrag inom ideella organisationer
Företräddes av
Bengt Samuelsson
 Nobelstiftelsens styrelseordförande
2005–2013
Efterträddes av
Carl-Henrik Heldin