Guglielmo Marconi

Guglielmo Marconi
Född	Guglielmo Giovanni Maria Marconi 25 april 1874 Bologna
Död	20 juli 1937 (63 år) Rom
Begravd	Basilica di Santa Croce
Medborgare i	Kungariket Italien
Utbildad vid	Universitetet i Bologna
Sysselsättning	uppfinnare, fysiker
Befattning
Ledamot av Kungariket Italiens senat (1914–1937)
Arbetsgivare	Saint Andrews-universitetet
Känd för	pionjärarbete inom radiotekniken
Politiskt parti
Nationella fascistpartiet (1923–)
Maka	Beatrice O'Brien (g. 1905–1924) Maria Cristina Bezzi-Scali (g. 1927–)
Barn	Degna Marconi Paresce (f. 1908)
Föräldrar	Giuseppe Marconi Annie Jameson
Utmärkelser
Vallauripriset (1899) Matteuccimedaljen (1901) Nobelpriset i fysik (1909) Storkorset av Alfons XII:s orden (1912) Albert-medaljen (1914) Franklinmedaljen (1918) IEEE Medal of Honor (1920) John Fritz-medaljen (1923) Plus Ultra-medaljen (1928) John Scott-medaljen (1931) Wilhelm Exner-medaljen (1934) National Inventors Hall of Fame (1975) Italiens arbetsförtjänstorden Tjeckiska Segermedaljen Piusorden Malteserorden Storkorsriddare av Italienska kronorden Sankt Jakobs Svärdsorden Ridder af den civile orden af Savoyen IEEE Edison Medal Goethemedaljen för konst och vetenskap New Jersey Hall of Fame Storofficer av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden Sankt Annas orden, andra klass Danilo I:s orden Fellow of the Royal Society of Arts Riddare med storkors av Victoriaorden
Namnteckning
Redigera Wikidata

Guglielmo Marconi, född 25 april 1874 i Bologna, Emilia-Romagna, död 20 juli 1937 i Rom, var en italiensk uppfinnare och fysiker. År 1909 tilldelades han Nobelpriset i fysik tillsammans med Ferdinand Braun.

Biografi

Marconis far var italienare, hans mor tillhörde den förmögna irländska whiskyproducentfamiljen Jameson. Marconi var genuint tvåspråkig och talade engelska utan brytning, vilket brittisk press fann anmärkningsvärt.

Han var en av radioteknikens pionjärer och anses rätt ofta som "radions uppfinnare", men andra har gjort honom äran stridig, till exempel Aleksandr Popov och Nikola Tesla. Många patentstrider uppstod och till sist fick Nikola Tesla titeln.

Egentligen var det James Clerk Maxwells förtjänst att det började. Han förutsade på 1860-talet på matematisk grund att radiovågor borde existera, men han visade aldrig att de existerade. (De berömda Maxwellska ekvationerna publicerades 1873.) Det visade emellertid Heinrich Hertz 1888. I efterhand kan man, med ledning av dimensionerna på apparater som Hertz använde i sitt laboratorium, sluta sig till att hans första experiment skedde i UHF-området. Hertz verifierade att radiovågor verkligen existerar, men han kom aldrig på något som de kunde användas till. Men det gjorde Marconi, som redan som ung student hade hört talas om Hertz' arbeten, och började experimentera. Han har ibland kallats världens första radioamatör. Den sändartyp Marconi använde kallas gnistsändare. De mottagna radiovågorna detekterade han med en kohär.

Några milstolpar:

• 1895 uppnådde Marconi några kilometers räckvidd
• 1896 ansökte han, 22 år gammal, patent i London på uppfinningen Trådlös telegrafi genom elektriska vågor. Både sändare och mottagare var uppbyggda med öppen svängningskrets. Patentet beviljades året därpå med nr 12 039.
• 1897 startade han ett företag som använde tid till att undersöka trådlös telegrafi
• 1898 byggdes de första stationerna för kommunikation över Engelska kanalen
• 1899 engelskt patent nr 26 196 på radiomottagare med sluten svängningskrets
• 1899 fick han med Giovanni Battista Grassi dela Turinakademiens första Vallauripris
• 1900 engelskt patent nr 7777 på radiosändare med sluten svängningskrets
• 1900 Poldhu-stationen i Cornwall, England byggs för försök med radiokommunikation över Atlanten. Motstationen ligger vid S:t Johns på Newfoundland, 3350 km från Poldhu.
• 1901, den 12 december, uppfattade man på Newfoundland med viss möda de första svaga signalerna från Polhu.
• 1909, delade Marconi Nobelpriset i fysik med Karl Ferdinand Braun. Marconi var då 35 år gammal.

Halva fysikpriset 1909 var 70 000 kr. Marconi lär ha blivit besviken över att han inte blev ensam pristagare för insatser inom radiotekniken.

Till skillnad från Hertz arbetade Marconi med mycket lägre frekvenser. Atlantförsöken gjordes vid ca 300 kHz, med betoning på cirka, eftersom man inte hade något att mäta frekvensen med. Trots primitiv utrustning hade man lyckats åstadkomma en sändareffekt på bortåt 30 kW.

Marconi-systemet fick på kort tid stor framgång, särskilt för kommunikation med fartyg, som inte kunde nås på annat sätt, när de kommit utom synhåll. Marconi introducerade också press-telegram med nyheter till fartygen.

Vid en av de mest omtalade fartygskatastroferna i världen, Titanics kollision med ett isberg 1912, spelade radiokommunikation en betydelsefull roll vid räddningsarbetet. Titanic var utrustad med apparater av system Marconi.

Vid en trafikolycka i Italien 1912 förlorade Marconi ena ögat.

Marconi invaldes i Kungliga Vetenskapsakademien 1906.

Han är begravd i parken till Villa Griffone i Pontecchio.

Se även

• Marconi (företag)

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Guglielmo Marconi.
  Bilder & media
• Nobelprize.org, Nobelpriset i fysik 1909
• Nobelprize.org, Guglielmo Marconi - biografi