Magnus Haquini
Magnus Haquini | |
Född | Magnus Ramselius 1625[1] Lönsås församling[1], Sverige |
---|---|
Död | 31 juli 1693[1] Drothems församling[1], Sverige |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | Uppsala universitet[1] |
Sysselsättning | Präst[1] |
Befattning | |
Komminister, Kärna församling (1662–1665)[1] Huspredikant, Risinge församling (1665–)[1] Hospitalssyssloman, Söderköpings hospital (1667–1692)[1] Kyrkoherde, Drothems församling (1692–1693)[1] | |
Barn | Nicolaus Södersten (f. 1672)[1] |
Redigera Wikidata |
Magnus Haquini (tidigare Ramselius), född 1625 i Lönsås församling, död 31 juli 1693 i Drothems församling, Östergötlands län, var en svensk präst.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Magnus Haquini föddes 1625 på Snaflunda i Lönsås församling. Han var son till bonden Håkan. Haquini blev student vid Uppsala universitet 28 juni 1645 med namnet Ramselius. Han prästvigdes 4 oktober 1661 till domesticus episcopi och blev 1662 komminister i Kärna församling. Haquini blev huspredikant på Ekön i Risinge församling 1665 och hospitalssyssloman i Drothems församling. Han blev 1692 kyrkoherde i församlingen. Haquini avled 31 juli 1693 i Drothems församling och begravdes 28 oktober samma år.[2]
Ett epitafium över honom finns i Drothems kyrka.[2]
Familj
[redigera | redigera wikitext]Haquini gifte sig 25 september 1667 med Brita Duræus (1646–1711). Hon var dotter till kyrkoherden Suno Duræus och Brita Bruzæus i Vinnerstads församling. De fick tillsammans barnen kyrkoherden Nicolaus Södersten i Tåby församling, konstapeln Eric Södersten vid flottan, Anna Södersten (död 1749) som var gift med rådmannen Anders Kling i Linköping, samt 2 döttrar och 5 söner. Barnen antog efternamnet Södersten (Söderstéen).[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k] Johan Alfred Westerlund & Axel Setterdahl, Linköpings stifts herdaminne, vol. 3, 1919, s. 629, läst: 22 november 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Westerlund, Johan Alfred; Setterdahl Johan Axel (1917-1919). Linköpings stifts herdaminne. D. 3. Linköping. sid. 629. Libris 41149