Magnus Banck
 |
Den här artikeln eller avsnittet anses innehålla alltför substanslös eller omständlig text. (2024-11) Hjälp gärna Wikipedia med att göra texten mer specifik och koncis om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Carl Melcher Magnus Banck, född 19 augusti 1939 i Stockholm, död ca 10 november 1981 i Mölle[1], var en svensk programledare och producent. På 1960-talet ledde han populära program i Sveriges Radio, bland andra Melodirouletten, Melodifrågan och Melodi-21.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Magnus Banck var en mycket populär svensk radiounderhållare på 1960-talet, men verksam också i andra sammanhang. Han var stor även rent fysiskt, 196 cm lång och med en vikt som mest långt över 100 kg. Han var folkkär, men också kontroversiell inom Sveriges radio. Runt 1970 vände det. Hans sista år präglades av sjukdom och ensamhet.
1939-1969
[redigera | redigera wikitext]Magnus Banck tillhörde redarsläkten Banck från Höganäs och Helsingborg. Hans far var diplomat i New York. Han föddes i Stockholm, bodde en tid upp i New York, gick på Sigtuna humanistiska läroverk och på Beskowska skolan i Stockholm. I USA studerade han en tid vid National Broadcasting Company, NBC.[2][3]
Banck fick sitt första uppdrag för Sveriges radio redan som sjuttonåring när han medarbetade i ett ungdomsprogram och i Sveriges bilradio. Som nittonåring 1959 producerade han Rattugglan, ett program med musik och tips för bilister och andra som var vakna på natten[4]. Hans publika genombrott kom 1963. En artiststrejk gjorde att inga nya svenska skivor producerades och därmed kunde programmet Svensktoppen, som Banck då ledde, inte sändas. Han kom då med idén till ett musikgissningsprogram kallat Melodirouletten, senare följt av Melodifrågan och Melodi-21. Banck var värd för programmen som blandade musik, tävling och telefonsamtal med lyssnare. Programmen sändes 1963-1966.[5]
Hösten 1964 träffade Banck rallyföraren Ursula Wirth när de båda vikarierade för C-G Hammarlund i Sveriges bilradio. Paret gifte sig 1965.[6][7]
Banck blev mycket populär bland lyssnarna även om han också retade vissa. Han använde sin popularitet även vid sidan av sin anställning vid radion. Bland annat framträdde han i folkparkerna tillsammans med sin hustru, med imitatören Bosse Parnevik och andra och i reklamsammanhang. Detta ådrog honom en hel del kritik från cheferna på Sveriges radio. Han valde därför att avsluta sin anställning vid radion 1 juni 1966, men fortsatte där som frilansmedarbetare.[8][9]
Som frilans hade han större frihet att syssla med andra verksamheter. Han startade bolaget ”Svensk showproduktion”, arrangerade fester och jippon, drev nattklubb och restaurang i Lysekil och Stockholm, sjöng in skivor och låg som sångare en vecka på Svensktoppen.[10][11][3]
Mot slutet av 1960-talet blev Banks uppdrag inom radion allt färre. Det berodde, enligt honom själv, dels på att han inte hade tid över till radioprogram, dels på att cheferna på Sveriges radio hade tröttnat på honom[3][12][13]. Under storhetstiden 1964-1967 var hans program omåttligt populära. Programredaktionen för Melodifrågan och Melodi-21 fick mängder av brev varje vecka från lyssnare, som mest 160 000. Utöver redan nämnda program medverkade han under 1960-talet också i många andra. Han var programledare för Det ska vi fira och Melodifestivalen 1968, medverkade i televisionen med trafikfrågesport inför omläggningen till högertrafik 1967 och i Dolda kameran.[14][5]
- ”Magnus Banck var en naturbegåvning framför radiomikrofonen. Han hade lätt för otvungna samtal med intervjuoffer.”[15]
- Han blev ”innerligt älskad och illa omtyckt för att han var så hjärtinnerligt hjärtlig i Melodi-21”.[10]
- ”Hans hjärtlighet är ett par grader större än nödvändigt – och det har retat mer tillknäppta personer i det här landet.”[9]
1970-1981
[redigera | redigera wikitext]1970 valde Magnus Banck att sluta med underhållningen för att på heltid kunna ägna sig åt ett nytt projekt, en jättelik fritidsanläggning vid den kommande Ölandsbrons landfäste vid Färjestaden. Där skulle finnas hundratals bungalows, campingplats med plats för tusen tält, utomhusteater, hotell, restaurang, affärer, nöjesfält och idrottsanläggningar. Han och hans kollega från radion, Gert Landin, bildade en intresseförening av företagare och engagerade kommunpolitiker. Projektet blev aldrig förverkligat. Bancks skyllde på kommunfullmäktiges ordförande. Denne hade anklagat Banck och Landin för att ha vilselett kommunen och allmänheten.[3][16]
Banck satsade på ett underhållningsprojekt igen, att hyra Oscarsteatern i Stockholm för att låta Anita Lindblom spela Eliza i My fair lady. Inte heller det genomfördes.[17]
Äktenskapet med Ursula Wirth sprack. I det läget valde Banck att lämna landet och flytta till Mallorca. Han hade stora skulder till staten och till andra fordringsägare. På Mallorca startade han en reklamfinansierad radiokanal, ”Radio de Sueca”, som vände sig till nordiska turister. Han spelade svensk musik, varvat med nyheter och turisttips.[12][18][19][13]
Inte heller radiosatsningen bar sig. Mot slutet av 1970-talet flyttade han åter till Sverige. Han var nu svårt sjuk i diabetes och vårdades länge på sjukhus. Efter utskrivningen vistades han en tid på ett konvalescenthem i Mölle och hyrde därefter ett mindre hus i byn. Han hade bara ett fåtal vänner kvar, bland dem förra hustrun Ursula Wirth och kollegan från radio, Mona Krantz, och umgicks bara med dem han träffade i fiskehamnen. Enligt Krantz trivdes han med ensamheten i Mölle. När grannarna inte sett honom på ett tag slog de larm till polisen, som fann honom död i bostaden. Han hade avlidit ungefär en vecka tidigare, 10 november 1981.[20][21][22][23][24]
Magnus Banck är gravsatt på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[25]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges dödbok 1860-2016 / Sv släktforskarförb, databas.
- ^ Lärn-Söderbom, Viveca (24 december 1965). ”Det här är Banck”. Göteborgstidningen.
- ^ [a b c d] Höglin, Renée (2 oktober 1970). ”Har dom spolat dig, Magnus Banck”. Aftonbladet.
- ^ Lindström, Sigvard (18 juni 1959). ”Tre ungdomar med en trave skivor slås om radiopubliken Ingo-natten”. Aftonbladet.
- ^ [a b] Thermænius, Pehr (19 januari 1969). ”Jag är inte publicitetssugen”. Expressen.
- ^ ”Bilradion förenar dem”. Arbetet. 5 december 1964.
- ^ ”Stort motor- och popbröllop”. Expressen. 15 januari 1965.
- ^ Adin (4 juni 1966). ”Magnus Banck har slutat anställningen vid radion”. Göteborgsposten.
- ^ [a b] Rundkvist, Lars (11 januari 1967). ”Magnus Banck - favorit som får lida för att han är hjärtlig”. Aftonbladet.
- ^ [a b] ”- Jag vill bli underhållare”. Expressen. 24 februari 1968.
- ^ ”Svensk mediedatabas”. https://smdb.kb.se/catalog/search?q=magnus+banck+typ%3Afonogram. Läst 20 november 2024.
- ^ [a b] Nilsson, Bernt (11 maj 1972). ”Cheferna för Sveriges Radio förstörde mitt liv”. Expressen.
- ^ [a b] Ruhmen, Sven-Oskar (26 augusti 1973). ”När jag sa att jag var moderat började helvetet”. Aftonbladet.
- ^ Björkman, K.G. (10 oktober 1967). ”Magnus Banck - visst vill jag tillbaka till TV”. Aftonbladet.
- ^ ”Banck, Magnus”. Myggans nöjselexikon. Höganäs: Bra Böcker. 1989-1993. Libris 7665078. ISBN 9177522745
- ^ Banck, Magnus (1971). God natt, Öland. Stockholm: Collage. Libris 1260115
- ^ ”Folk i farten”. Arbetet. 2 maj 1972.
- ^ ”Magnus Banck: Chefer knäckte mig”. Aftonbladet. 11 maj 1972.
- ^ Andersson, Anders (16 juli 1972). ”Magnus Bancks nya liv - radioman på Mallorca”. Expressen.
- ^ Schönstedt, Tommy (25 november 1981). ”Magnus Banck dog - ensam och sjuk”. Expressen.
- ^ ”Magnus Banck låg död en vecka - ingen slog larm”. Aftonbladet. 25 november 1981.
- ^ Nygren, Ronny (26 november 1981). ”Två bilder av Magnus Banck”. Aftonbladet.
- ^ ”Magnus Banck död!”. Arbetet. 26 november 1981.
- ^ Stridsberg, Bertil (26 november 1981). ”60-talets radioidol dog ensam och fattig”. Göteborgsposten.
- ^ Begravda i Sverige, 2 / Sveriges släktforskarförbund, databas