Hoppa till innehållet

Magla

Magla
tidigare småort
Land Sverige Sverige
Landskap Södermanland
Län Södermanlands län
Kommun Eskilstuna kommun
Distrikt Gillberga distrikt
Koordinater 59°19′5″N 16°21′55″Ö / 59.31806°N 16.36528°Ö / 59.31806; 16.36528
Area 22 hektar (2020)[1]
Folkmängd 53 (2020)[1]
Befolkningstäthet 2,4 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Småortskod S1187[2]
Beb.områdeskod 0484SB136 (2015–2023)[3][4]
Ortens läge i Södermanlands län
Ortens läge i Södermanlands län
Ortens läge i Södermanlands län
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata

Magla är en bebyggelse invid och strax söder om länsväg 230 i Gillberga socken i Eskilstuna kommun. Från 2015 till 2023 avgränsade SCB här en småort.[5]

Magla bebyggdes under järnåldern och namnet härrör från förhistorisk tid. Byn omtalas i skriftliga handlingar första gången 1355.[6] Som mest omfattade Magla ett tiotal gårdar, av dess afinns ännu fem kvar på den gamla bytomten. Östergården flyttades i samband med laga skifte till en plats 500 meter öster den gamla bytomten. Flera av husen i Magla härstammar från 1700-tal och tidigt 1800-tal, bland annat ett par parstugor och en tvåvånings enkelstuga.

  1. ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Småorter 2015, SCB, 19 december 2016, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Avregistrerade och nyregistrerade statistiska tätorter och småort 2023, förändringar i koder och beteckningar, SCB, 27 november 2024, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Förändringar i antalet småorter 2010-2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016.
  6. ^ ”Registerkort:”. Institutet för språk och folkminnen. http://www4.sprakochfolkminnen.se/NAU/bilder/_s2dx001/323221a1/p1/0000189a.pdf. 
  • Kulturhistoriskt värdefulla miljöer i Södermanland, artikel i Sörmlandsbygden 1988:2