Hoppa till innehållet

Män i krig

Från Wikipedia
Män i krig
(Men in War)
GenreDrama
Krig
RegissörAnthony Mann
ProducentSidney Harmon
Anthony Mann
ManusPhilip Yordan
Baserad påDay Without End av Van Van Praag
SkådespelareRobert Ryan
Aldo Ray
Robert Keith
Phillip Pine
OriginalmusikElmer Bernstein
FotografErnest Haller
KlippningRichard C. Meyer
DistributionUnited Artists
Premiär19 mars 1957
(USA)
15 april 1957
(Sverige)
Speltid102 min
LandUSA USA
SpråkEngelska
IMDb Elonet

Män i krig (engelska: Men in War) är en amerikansk långfilm från 1957 i regi av Anthony Mann, med Robert Ryan, Aldo Ray, Robert Keith och Phillip Pine i rollerna. Filmen bygger på romanen Day Without End av Van Van Praag

Ett citat öppnar filmen:

Tell me the story of the foot soldier and I will tell you the story of all wars.

Det är dagarna i början av Koreakriget. En grupp amerikanska soldater är avskurna från sina linjer utan möjligheter att kontakta dom för hjälp. Då även deras lastbil har gått sönder inser dom att deras enda hopp är en lång och farlig marsch tillbaka till kullen där deras division har sitt högkvarter.

  Robert Ryan  –  Lt. Benson (2nd Platoon, Co. D)
  Aldo Ray  –  Sgt. Montana (Joseph R. Willomet)
  Robert Keith  –  The Colonel
  Phillip Pine  –  Sgt. Riordan (radioman)
  Nehemiah Persoff  –  Sfc. Nate Lewis
  Vic Morrow  –  Cpl. James Zwickley
  James Edwards  –  Sgt. Killian
  L.Q. Jones  –  Sgt. Davis
  Scott Marlowe  –  Pvt. Meredith
  Adam Kennedy  –  Pvt. Maslow
  Race Gentry  –  Pvt. Haines
  Walter Kelley  –  Pvt. Ackerman
  Anthony Ray  –  Pvt. Penelli
  Robert Normand  –  Pvt. Christensen
  Michael Miller  –  Pvt. Lynch

Enligt vissa moderna källor agerade manusförfattaren Philip Yordan bara som frontfigur för den svartlistade Ben Maddow som egentligen skrev filmen.[1]

Detta var regissören Anthony Manns enda krigsfilm.[1]

Mann och hans fotograf Ernest Haller gör i Män i krig en krigsfilm i stort sett utan krig. Fienderna syns knappt, de anas på andra sidan de klippor som begränsar området. Istället för vidvinkeln används främst närbilden för att låta tittaren komma nära soldaterna.[2]

Filmen producerades för omkring $1 miljon och spelade bara in $500 0000 i USA, men mer än $2 miljoner i resten av världen.[1]

Recensenten för New York Times, Bosley Crowther, var kritisk till filmen och jämför devisen "War is Hell" med att tvingas genomlida hela filmen.[3] Andra är klart mer positiva, till exempel belyser Variety de duktiga skådespelarna och den väl använda musiken av Elmer Bernstein.[4]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]