Luigi Pelloux

Luigi Pelloux
Född	Louis Jérôme Pelloux 1 mars 1839 La Roche-sur-Foron, Frankrike
Död	26 oktober 1924 (85 år) Bordighera, Italien
Medborgare i	Kungariket Italien och Kungariket Sardinien
Sysselsättning	Politiker
Befattning
Ledamot av Kungariket Italiens senat Prefect of Haute-Savoie (1873–1875) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens fjortonde legislatur (1880–1882) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens femtonde legislatur (1882–1886) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sextonde legislatur (1886–1890) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sjuttonde legislatur (1890–1892) Kungariket Italiens krigsminister (1891–1893) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens artonde legislatur (1892–1895) Kungariket Italiens krigsminister (1896–1897) Kungariket Italiens inrikesminister (1898–1900) Kungariket Italiens premiärminister (1898–1900) Kungariket Italiens krigsminister (1900–1900)
Politiskt parti
partilös
Föräldrar	Joseph Pelloux
Utmärkelser
Riddare av Savojens militärorden (1870) Storkorsriddare av Italienska kronorden (1893) Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden (1897) Storkors av Hederslegionen (1899) Militär tapperhetsmedalj
Redigera Wikidata

Luigi Gerolamo Pelloux, född 1 mars 1839 i La Roche-sur-Foron, död 26 oktober 1924 i Bordighera, var en italiensk general och politiker.

Pelloux blev 1857 italiensk artilleriofficer. Han deltog med utmärkelse i samtliga fälttåg i Italien 1859–70 och i Afrika 1885–89. Han kommenderade 1870 som major den artilleriavdelning, som sköt den berömda bräschen i Roms stadsmur vid Porta Pia. Han blev 1878 överste, var 1880–84 generalsekreterare i krigsministeriet och 1881–95 ledamot av deputeradekammaren, där han anslöt sig till vänstern, samt blev 1896 senator.

Pelloux, som hade stor andel i 1884 års arméreorganisation, blev 1891 generallöjtnant, var under tiden februari 1891 till november 1893 krigsminister, först i Antonio di Rudinìs och sedan i Giovanni Giolittis kabinett. Han blev i maj 1896 generalstabschef och var juli 1896 till december 1897 ånyo krigsminister (i Rudinìs andra kabinett). Sedan Pelloux i maj 1898 som kunglig kommissarie stillat oroligheterna i Apulien, blev han i juni samma år Rudinìs efterträdare som konseljpresident i en moderat/liberal regering och övertog samtidigt inrikesportföljen.

Pelloux rekonstruerade sin ministär i maj 1899, närmade sig därvid Sidney Sonninos konservativa grupp och vidtog energiska åtgärder för bekämpande av den revolutionära jäsningen i Syditalien. Radikaler och socialister motsatte sig envist, bland annat genom obstruktion, regeringens lagförslag om förenings-, församlings- och tryckfriheten, vilka då provisoriskt utfärdades genom kungliga dekret (juni 1899). Valen 1900 försvagade hans ställning i parlamentet, och i juni samma år lämnade han plats för en moderat-liberal ministär under ledning av Giuseppe Saracco. Pelloux blev därefter armékårschef.

Källor

• Pelloux, Luigi i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
• Svensk uppslagsbok. Malmö 1937.