Luigi Cibrario
| Luigi Cibrario | |
 | |
| Född | Luigi Cibrario 23 februari 1802[1][2][3] Turin[4] |
|---|---|
| Död | 1 oktober 1870[1][2][3] (68 år) Salò[4] |
| Medborgare i | Frankrike och Kungariket Italien |
| Utbildad vid | Universitetet i Turin  |
| Sysselsättning | Historiker[5], magistrat, numismatiker, politiker |
| Befattning | |
| Senator i Kungariket Sardinien Kungariket Sardiniens finansminister (1852–1852) Kungariket Sardiniens utbildningsminister (1852–1855) Kungariket Sardiniens utrikesminister (1855–1856) | |
| Barn | Giacinto Cibrario (f. 1843) |
| Utmärkelser | |
| Storkorset i Nederländska Lejonorden (1856)[6] Storofficer av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
Giovanni Antonio Luigi Cibrario, född 1802, död 1870, var en italiensk greve, hävdatecknare och statsman.
Cibrario inträdde 1824 i sardinsk statstjänst, användes av Karl Albert i flera viktiga administrativa och diplomatiska värv samt åtnjöt denne kungs synnerliga förtroende, varför han 1849, då konungen efter nederlaget vid Novara nedlagt kronan och gått i frivillig landsflykt till Portugal, sändes till Oporto för att förmå sin kunglige vän att komma tillbaka. Cibrario lyckades inte få kungen att ändra sig; i Ricordi di una missione in Portogallo al re Carlo Alberto (1850, 3:e upplagan 1861) har han skildrat sin färd.
Under åren 1850-56 var Cibrario efter vartannat generaltulldirektör, varvid han omorganiserade gränsbevakningen och slöt ett på frihandelns grundsatser byggt handelsfördrag med Frankrike, finansminister (maj-november 1852) i kabinettet d'Azeglio, undervisningsminister i Cavours kabinett (november 1852-maj 1855) och därpå utrikesminister till maj 1856, då han avgick på grund av missnöje med Sardiniens deltagande i Krimkriget och efterträddes av Cavour. Cibrario var sedan medlem av senaten, men ägnade sig mest åt litterära sysselsättningar.
Viktigast av Cibrarios historiska arbeten är Dell'economia politica del medio evo (1839, 5:e upplagan i 2 band 1861), Storia della monarchia di Savoia (3 band, 1840-44), Epigrafi latine ed italiane (1867) och Origine e progressi delle instituzione della monarchia di Savoia (2:a upplagan i 2 band 1868), alla utmärkta av grundlig lärdom, men till formen något vårdslösade. Cibrario utgav även, tillsammans med Carlo Promis, Sigilli dei principi di Savoia (1834). Hans smärre skrifter utkom i flera samlingar (1835, 1841, 1856, 1860 och 1868).
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Cibrario, Giovanni Antonio Luigi i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w69t82kc, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: luigi-cibrario, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 15322.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: luigi-cibrario, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.nationaalarchief.nl .[källa från Wikidata]
|