Hoppa till innehållet

Ludvig Ohlsson

Från Wikipedia
Ludvig Ohlsson
Född9 maj 1838
Död14 oktober 1891 (53 år)
BegravdNorra begravningsplatsen[1][2]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningOrganist
Redigera Wikidata

Johan Ludvig Ohlson, född 9 maj 1838, död 14 oktober 1891, var en svensk organist och musikhandlare.

Ohlson avlade musikdirektörsexamen vid Stockholms musikkonservatorium 1854 och anställdes i Isidor Dannströms pianoaffär 1856, som han senare övertog och namnet ändrades 1866 till J. Ludvig Ohlsons pianomagasin. Han var organist i Klara kyrka i Stockholm från 1868.

Ohlson invaldes den 19 december 1875 som associé nr 82 av Kungliga Musikaliska Akademien och blev ledamot 453 den 28 september 1876. [3] 1883 erhöll han Vasaordens stjärna och band.

Han bildade i slutet av 1850-talet den s.k. Apotekarkvartetten där han ingick som 1:a bas. Övriga medlemmar var ett antal farmacie studerande nämligen Ernst Wadell (1:a tenor), Per Windahl (2:a tenor) och Frans Lundgren (2:a bas). Kvartetten var mycket uppskattad och anlitad i Stockholms dåtida societetsliv.

Under 1860-talet engagerade sig Ohlson som ledare i sällskapet N:s verksamhet i Stockholm. Sällskapets så kallade Antigonefest i La Croix salong 1864 blev en veritabel succé . Då framförde gruppen bland annat de stora Mendelssonska Antigonekörerna och Nordqvists Bachanal samt den kantat som Ohlson specialkomponerat för tillfället.

Sedan sällskapet N upplösts blev Ohlson ledare för den så kallade Schützka kvartetten som bland annat gav en bejublad föreställning 1876 under en studentkonsert i Uppsala. 1881 blev han "koralintendent" för den i Sverige framstående manskören Par Bricoles sångkör med många och betydelsefulla uppdrag i det svenska offentliga samhället.

I slutet av sin levnad understödde han ”Gubbkvarteten”, en samling av till åren komna skickliga musikaliska utövare. En levnadstecknare skriver efter hans död om honom följande:

”Ohlson, hjärtligt afhållen af alla med hvilka han kom i beröring, var fryntlig, godmodig och glad, hade ett lifligt temerament, kunde ofta bli ”arg som ett bi”, men var genast lika god igen – trumpenheten trifdes aldrig under samma tak som han, och hans friska, klingande skratt jagade snart bort denna objudna gäst, hvar helst den sökte tränga sig in.” [4]

  1. ^ Norra begravningsplatsen: Sten nr 570 – Ludvig Ohlsson, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 29 april 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Ohlsson, JOHAN LUDVIG, Svenskagravar.se, läs online, läst: 29 april 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 
  4. ^ Svea. Illustrerad veckotidning. Nr 44. 31 okt 1891.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Svensk Musiktidning nr. 17, 1 november 1891, årgång 11. Nekrolog över Ludvig Ohlson.