Ljusreaktionen
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Ljusreaktionen är den första, ljusberoende delen av fotosyntesen. I ljusreaktionen konverteras solenergi till kemisk energi genom en så kallad elektrontransportkedja. Ljusreaktionen producerar syrgas och konverterar ADP och NADP+ till energibärarna ATP och NADPH.
Ljusreaktionen i Fotosystem II - Fotolysen
[redigera | redigera wikitext]Ljusreaktionen kan delas upp i två delar, där den första kallas fotolysen och sker i vad som kallas Fotosystem II (PSII), och den andra i Fotosystem I (PSI). I PSII bryts vattenmolekyler ner till syrgas, O2, vätejoner, H+ samt elektroner, e-. Fotosystem II (PSII) finns i kloroplasterna hos växter samt alger.[1]
Den första delen av ljusreaktionen sker i Tylakoidmembranen i kloroplasterna. Kloroplasterna är en organell som finns i bland annat växtceller. Kloroplasternas struktur visas på bild nr. 2. För att starta reaktionen används ljusenergi från solen som fångats in med hjälp av klorofyllmolekyler. Vad som händer är att klorofyllmolekylen absorberar en foton och för över denna energin till en elektron som då avges från en vattenmolekyl. Vattenmolekylen blir då till syre och vätejoner. Elektronen transporteras sedan genom en kedja av proteinkomplex, och detta frigör energi. Denna energin används i elektrontransportkedjan för att pumpa vätejoner från andra sidan av tylakoidmembranet (stroma) till tylakoidutrymmet (Lumen). Detta skapar en elektrokemisk gradient mellan membranets sidor.[2] Tylakoidmembranet är ett membran som innehåller de pigment som är nödvändiga för att absorbera solljus, däribland klorofyllmolekylen.
I fotolysen bildas en viktig biprodukt, syrgas (O2) genom att två vattenmolekyler (H2O) delas upp och bidrar med en syreatom (O) vardera. Syrgasen släpps ut i atmosfären och är en grundläggande förutsättning för liv på jorden.
Sammanfattningsvis kommer den kemiska reaktionen i fotolysen att vara följande:
2 H2O + ljusenergi → O2 + 4H+ + 4e- [3]
Ljusabsorberande pigment
[redigera | redigera wikitext]Klorofyllmolekyler finns i alla gröna växter och byggs upp av flertalet organiska ringstrukturer. Det finns flera olika klorofyllmolekyler som skiljer sig från varandra baserat på ringstrukturernas olika sidokedjor.[4] Exempel på andra pigment som används för att absorbera solljus är karotenoider och fykobiliner.
Energi från solljuset exiterar en elektron, i en typ av klorofyllmolekyl i fotosystem II som kallas för P680. P:et i P680 kommer från ordet Pigment och 680 eftersom den kan absorbera ljus med våglängden 680 nm [5]. Exitationen gör att P680 blir instabil. Exitation av en elektron innebär att en elektron aborberar energi så att de kan nå en högre energinivå än grundtillståndet. [6] Elektronen hoppar sedan vidare via en serie av olika proteinkomplex där den överför sin energi till andra molekyler. I slutändan används denna energi för att transportera en proton över tylakoidmembranet (se ovan).
Ljusreaktionen i Fotosystem I
[redigera | redigera wikitext]
Den andra delen av ljusreaktionen sker i Fotosystem I (PSI). PSI består av flera komponenter, bland annat ett reaktionscentrum vid namn P700 som kan ta upp ljus med våglängden 700 nm. I PSI absorberar klorofyllmolekyler på nytt ljusenergi och överför det till elektronen som passerar genom en annan kedja av proteinkomplex. Till slut överförs elektronen till NADP+, som tillsammans med vätejoner som transporterats till tylakoidutrymmet bildar NADPH[7][8]. Elektroner tas bort från exciterade klorofyllmolekyler och överförs genom en serie av mellanliggande bärare till ferredoxin, en vattenlöslig elektronbärare. Det finns två olika vägar för elektrontransport i PSI. I icke-cyklisk elektrontransport bär ferredoxin elektronen till enzymet ferredoxin NADP+ reduktas (FNR) som reducerar NADP+ till NADPH. I cyklisk elektrontransport överförs elektroner från ferredoxin till en protonpump, cytochrome b6f. Elektronerna återvänder sedan (via plastocyanin) till P700. [9]
Sammanfattningsvis kommer den kemiska reaktionen i Fotosystem I (PSI) att vara följande:
ljusenergi + 2 ferredoxin (Fd-) + NADP+ + H+ → NADPH + 2 Fd [10]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Photolysis | chemical reaction | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/science/photolysis. Läst 13 april 2023.
- ^ Autar K. Mattoo, Jonathan B. Marder, and Marvin Edelmant (27 januari 1989). ”Dynamics of the Photosystem II Reaction Center”. Cell (Cell Press).
- ^ ”Fotosyntes - Magnus Ehingers undervisning”. ehinger.nu. https://ehinger.nu/undervisning/kurser/biologi-2/lektioner/vaxt-och-svampfysiologi/fotosyntes.html. Läst 4 maj 2023.
- ^ ”solunetti: Fotosyntetiska pigment”. www.solunetti.fi. https://www.solunetti.fi/se/solubiologia/fotosynteettiset_pigmentit/2/. Läst 3 maj 2023.
- ^ ”P680 - an overview | ScienceDirect Topics”. www.sciencedirect.com. https://www.sciencedirect.com/topics/biochemistry-genetics-and-molecular-biology/p680. Läst 7 maj 2023.
- ^ ”Ljusemmision – Ugglans Fysik”. https://fysik.ugglansno.se/ljusemmision/. Läst 7 maj 2023.
- ^ ”Light-dependent reaction - Definition and Examples - Biology Online Dictionary” (på amerikansk engelska). Biology Articles, Tutorials & Dictionary Online. 4 juli 2021. https://www.biologyonline.com/dictionary/light-dependent-reaction. Läst 2 maj 2023.
- ^ ”The Z-Scheme Diagram of Photosynthesis”. www.life.illinois.edu. https://www.life.illinois.edu/govindjee/ZSchemeG.html. Läst 7 maj 2023.
- ^ Keitaro Yoshihara, Shigeichi Kumazaki (29 June 2000). ”Primary processes in plant photosynthesis: photosystem I reaction center”. Journal of Photochemistry and Photobiology C: Photochemistry Reviews (Elsevier) 1 (1).
- ^ ”Photosynthesis - Proteins | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/science/photosynthesis/Proteins. Läst 7 maj 2023.