Lista över svenska tronpretendenter

Följande lista över svenska tronpretendenter redogör för de personer som har gjort anspråk på kungariket Sverige sedan slutet av 900-talet.

Tronpretendenter

      Erikska ätten
      Bjälboätten
      Huset Oldenburg
      Vasaätten

Vikingatiden och äldre medeltiden (900- till 1100-talet)

Namn	Bild	Födelse	Tronanspråk hävdades från	Orsak till anspråk	Tronanspråk upphörde	Död	Orsak till att anspråken ej infriades	Källor
Styrbjörn Starke (osäker som historisk person)		Okänt födelseår	970-talet	Hans far Olof Björnsson ska ha delat regeringsmakten med Erik Segersäll och Styrbjörn krävde denna del efter sin fars död.	980-talet stupad i slaget vid Fyrisvallarna		Erik Segersäll vägrade dela makten, vilket var orsaken till slaget.	^[1]
Erik Årsäll (troligtvis ej historisk)		Okänt födelseår	1080-talet	Erik var son till Blot-Sven, som enligt vissa källor i kamp mot Inge den äldre ska ha hävdat sin fars rätt till makten efter dennes död.	1080-talet		Dödades av Inge den äldre.	^[2]
Namn	Bild	Födelse	Tronanspråk hävdades från	Orsak till anspråk	Tronanspråk upphörde	Död	Orsak till att anspråken ej infriades	Källor

Högmedeltiden och unionstiden (1200- till 1500-talet)

Namn	Bild	Födelse	Tronanspråk hävdades från	Orsak till anspråk	Tronanspråk upphörde	Död	Orsak till att anspråken ej infriades	Källor
Holmger Knutsson		Troligtvis före 1220-talet	1234	Holmger var äldste son till Knut Långe, som var svensk kung 1229–1234. Han yrkade på faderns rätt till tronen efter dennes död.	1248 avrättad av Birger jarl efter att ha förlorat slaget vid Sparrsätra året innan		Vid Knuts död återinsattes Erik den läspe och halte som svensk kung.	^[3]
Filip Knutsson		Okänt födelseår	1248	Filip var andre son till Knut Långe och bror till Holmger Knutsson, som tog över broderns tronanspråk efter dennes död.	1251 avrättad av Birger jarl efter att ha förlorat slaget vid Herrevadsbro mot honom		Erik den läspe och halte var kung till sin död 1250 och därefter valdes Birger jarls son Valdemar till hans efterträdare.
Olof Håkansson (Bjälboätten)		Början av december 1370	1385	Olof var son till Håkan Magnusson, som var kung av Sverige 1362–1364, i sin tur son till Magnus Eriksson, som var kung av Sverige 1319–1364; Olof hävdade sin fars och farfars rätt till makten.	3 augusti 1387		Albrekt av Mecklenburg var kung av Sverige 1364–1389.	^[4]
Kristian I (Oldenburgska ätten)		Februari 1426	28 september 1448	Vald till kung av Danmark denna dag och hävdade då anspråk på makten i hela Kalmarunionen.	21 maj 1481		1448 var Karl Knutsson kung av Sverige och förblev så till sin avsättning 1457. Den 23 juni detta år valdes Kristian till kung av Sverige, men avsattes samma dag 1464. Därefter övertogs makten i Sverige åter av olika riksföreståndare och av Karl Knutsson samt 1470 av Sten Sture den äldre. Kristian fortsatte efter sin avsättning att hävda anspråk fram till sin död.	^[5]
Hans (Oldenburgska ätten)		1 eller 2 februari 1455	21 maj 1481	Vald till kung av Danmark efter Kristian I:s död denna dag och hävdade då anspråk på makten i hela Kalmarunionen.	20 februari 1513		Vid Hans trontillträde i Danmark var Sten Sture den äldre svensk riksföreståndare och förblev så till sin avsättning 1497. Den 6 oktober detta år erkändes Hans som kung av Sverige, men avsattes i augusti 1501. Samma år återtog Sten Sture den äldre makten som riksföreståndare och olika riksföreståndare fortsatte att inneha makten i Sverige under resten av Hans livstid.	^[6]
Kristian II (Oldenburgska ätten)		1 juli 1481	20 februari 1513	Vald till kung av Danmark efter Hans död denna dag och hävdade då anspråk på makten i hela Kalmarunionen.	1540	25 januari 1559	Vid Kristians trontillträde i Danmark var Sten Sture den yngre riksföreståndare i Sverige och förblev så till sin död 3 februari 1520. Kristian valdes till svensk kung 1 november samma år, men avsattes 23 augusti 1521. Han avsattes även i Danmark 20 januari 1523, men gjorde under 1530-talet försök att återta de nordiska kronorna och fortsatte att hävda anspråken till 1540, då han avsade sig dem. Anspråken misslyckades eftersom Gustav Vasa var kung i Sverige sedan 1523 och Fredrik I och Kristian III var kungar av Danmark och Kristian II själv blev fängslad 1532.	^[7]
Nils Stensson Sture (ätten Natt och Dag)		1512	1527	Nils var son till Sten Sture den yngre och ska enligt vissa tolkningar ha hävdat sin fars rätt till makten under Daljunkerns uppror 1527–1528.	1528		Upproret misslyckades och Nils avrättades.	^[8]
Namn	Bild	Födelse	Tronanspråk hävdades från	Orsak till anspråk	Tronanspråk upphörde	Död	Orsak till att anspråken ej infriades	Källor

Nya tiden (1500- till 1800-talet)

Namn	Bild	Födelse	Tronanspråk hävdades från	Orsak till anspråk	Tronanspråk upphörde	Död	Orsak till att anspråken ej infriades	Källor
Sigismund (Vasaätten)		20 juni 1566	24 juli 1599	Sigismund var även kung av Polen sedan 1587. 1599 blev han avsatt som kung av Sverige, men vägrade under hela sitt liv att erkänna avsättningen eller erkänna efterföljande svenska regenter.	19 april 1632		Karl IX och Gustav II Adolf blev Sveriges regenter 1599 respektive 1611.	^[9]
Vladislav IV av Polen (Vasaätten)		9 juni 1595	8 november 1632	Vladislav var son till Sigismund och övertog dennes anspråk på den svenska tronen, när han själv blev kung av Polen.	20 maj 1648		Drottning Kristina var svensk regent under hela hans tid som kung av Polen.
Johan II Kasimir (Vasaätten)		22 mars 1609	20 november 1648	Johan Kasimir var andre son till Sigismund och bror till Vladislav IV. Han fortsatte att hävda sin fars och sin brors anspråk på den svenska tronen från sitt tillträde till den polska tronen.	23 april 1660	16 december 1672	Drottning Kristina, Karl X Gustav och Karl XI var svenska regenter under hans tid som kung av Polen. I freden i Oliwa, som undertecknades mellan Sverige och Polen den 23 april 1660, avsade sig den polske monarken alla anspråk på den svenska tronen.
Karl Fredrik av Holstein-Gottorp		30 april 1700	23 januari 1719	Karl Fredrik var son till den svenske kungen Karl XII:s syster Hedvig Sofia (Pfalziska ätten). Därför hävdade han anspråk på den svenska tronen från tiden efter Karl XII:s till sin egen död.	18 juni 1739		23 januari 1719 valdes Ulrika Eleonora till regerande drottning av Sverige och 24 mars 1720 valdes Fredrik I till kung.	^[10]
Gustav av Wasa (Holstein-Gottorpska ätten)		9 november 1799	1844	Gustav var son till den svenske kungen Gustav IV Adolf och därmed svensk kronprins fram till faderns avsättning 1809. Vid Oscar I:s och Karl XV:s trontillträden (1844 och 1859) hävdade han principiellt anspråk på den svenska tronen, genom att formellt utfärda förklaringar om att han för tillfället inte hävdade "de oss tillkommande rättigheterna till svenska tronen" (det vill säga att han formellt ansåg sig ha rätt till tronen, men avstod från denna rätt).^[11]	1859	5 augusti 1877	Vid hans formella protester var Oscar I och Karl XV kungar av Sverige. När Oscar II tillträdde den svenska tronen 1872 hävdade han inget anspråk.	^[12]
Namn	Bild	Födelse	Tronanspråk hävdades från	Orsak till anspråk	Tronanspråk upphörde	Död	Orsak till att anspråken ej infriades	Källor

Referenser

^ Odelberg, Maj (1995): Styrbjörn Starke ur Vikingatidens ABC (”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120306132844/http://histvarld.historiska.se/histvarld/sok/artikel.asp?id=11116. Läst 9 februari 2012. ), utgiven av Statens historiska museum
^ Lagerqvist (1996), s. 45
^ Harrison (2002), s. 157
^ Authén Blom et al. (1987)
^ Kumlien, Kjell (1975-1977). ”Kristian I”. Band 21. Riksarkivet. sid. 562. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=11767. Läst 16 februari 2021.
^ Lagerqvist et al. (1996), s. 5
^ Lagerqvist et al. (1996), s. 6
^ Larsson, Lars-Olof (2002), s. 156-157
^ Gustafsson (1976); Östergren (2005)
^ Grauers, Sven (1973-1975). ”Karl Fredrik”. Band 20. Riksarkivet. sid. 714. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id. Läst 16 februari 2021.
^ (på engelska) Burke's Royal Families of the World. Vol. 1, Europe & Latin America. London. 1977. Libris 158647. ISBN 0-85011-023-8 , s. 511.
^ Hedvig Elisabet Charlotta & af Klercker, Cecilia (1942), s. 391

[1] Odelberg, Maj (1995): Styrbjörn Starke ur Vikingatidens ABC (”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120306132844/http://histvarld.historiska.se/histvarld/sok/artikel.asp?id=11116. Läst 9 februari 2012. ), utgiven av Statens historiska museum

[2] Lagerqvist (1996), s. 45

[3] Harrison (2002), s. 157

[4] Authén Blom et al. (1987)

[5] Kumlien, Kjell (1975-1977). ”Kristian I”. Band 21. Riksarkivet. sid. 562. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=11767. Läst 16 februari 2021.

[6] Lagerqvist et al. (1996), s. 5

[7] Lagerqvist et al. (1996), s. 6

[8] Larsson, Lars-Olof (2002), s. 156-157

[9] Gustafsson (1976); Östergren (2005)

[10] Grauers, Sven (1973-1975). ”Karl Fredrik”. Band 20. Riksarkivet. sid. 714. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id. Läst 16 februari 2021.

[11] (på engelska) Burke's Royal Families of the World. Vol. 1, Europe & Latin America. London. 1977. Libris 158647. ISBN 0-85011-023-8 , s. 511.

[12] Hedvig Elisabet Charlotta & af Klercker, Cecilia (1942), s. 391

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]