Liolaemus rabinoi
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Liolaemus rabinoi Status i världen: Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Tropiduridae |
| Släkte | Liolaemus |
| Art | Liolaemus rabinoi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Liolaemus rabinoi | |
| Auktor | Cei 1974 |
| Synonymer | |
|
Liolaemus (ortholaemus) rabinoi Laurent 1984[2] Ctenoblepharis rabinoi Cei 1974[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Liolaemus rabinoi[3] är en ödleart som beskrevs av José Miguel Cei 1974. Liolaemus rabinoi ingår i släktet Liolaemus och familjen Tropiduridae.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] 1996 Liolaemus rabinoi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Laurent,R.F. (1984) On some iguanid genera related to or previously confused with Liolaemus WIEGMANN., J. Herpetol. 18 (4): 357-373
- ^ [a b] Cei,J.M. (1974) Two new species of Ctenoblepharis (Reptilia: Iguanidae) from the arid environment of central Argentina (Mendoza Province)., J. Herpetol. 8 (1): 71-75
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/liolaemus+rabinoi/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Liolaemus rabinoi i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|