Lille Hiawatha (film)
| Lille Hiawatha (Little Hiawatha) | |
| Genre | Animerad film |
|---|---|
| Regissör | David Hand |
| Producent | Walt Disney |
| Manus | Merril De Marris Chuck Couch George Stallings[1] |
| Baserad på | The Song of Hiawatha av Henry Wadsworth Longfellow |
| Berättare | Gayne Whitman |
| Originalmusik | Albert Hay Malotte |
| Produktionsbolag | Walt Disney Animation Studios |
| Distribution | United Artists |
| Premiär |  15 maj 1937[2] 28 februari 1938[3] |
| Speltid | 9 minuter |
| Land | USA |
| Språk | Engelska |
| IMDb SFDb | |
Lille Hiawatha (engelska: Little Hiawatha) är en amerikansk animerad kortfilm från 1937. Filmen ingår i Silly Symphonies-serien och är inspirerad av sången "The Song of Hiawatha" från 1855, skriven av Henry Wadsworth Longfellow.[1]
Handling[redigera | redigera wikitext]
Indianpojken Hiawatha går ut på jakt i skogen och tar med sig pil och pilbåge. Han får syn på en oskyldig kaninunge, men vill inte skjuta. De andra djuren förstår då att Hiawatha är snäll, och när han själv råkar illa ut för en björn kommer de andra djuren till undsättning.[4]
Om filmen[redigera | redigera wikitext]
Filmen är den sista Silly Symphonies-kortfilm som producerades av United Artists.[1]
Lille Hiawatha handling kom att parodieras i kortfilmen Hiawatha's Rabbit Hunt som kom ut 1941, med Snurre Sprätt som kaninen.[1]
Filmen blev inspiration till ett äventyr i dagstidningsserien Silly Symphony med samma namn som filmen. Denna varade i åtta månader, från den 10 november 1942 till den 12 juli 1943.[5][6]
Svensk distribution[redigera | redigera wikitext]
Filmen hade svensk premiär den 28 februari 1938, på biografen Spegeln i Stockholm.[7] Den 15 maj samma år visades den på biografen London som också ligger i Stockholm; denna gång hade man döpt om filmen till Lille Hiawatha.[8]
Titeln Lilla Hiawatha användes sista gången den 30 januari 1939, när filmen visades på biografen Vargen – även den i Stockholm. Den 31 mars året därpå visades filmen på samma biograf under titeln Lille Hiawatha.[9][10]
Filmen hade svensk nypremiär den 29 november 1948 på Sture-Teatern i Stockholm, med titeln Hiawatha, djurens broder. Den ingick då i kortfilmsprogrammet Kalle Anka på tapeten, tillsammans med ytterligare sex kortfilmer: Kalle Anka och tordyveln, Kalle Ankas vintersemester, Tonåringar till rörs (ej Disney), Kalle Anka i Alperna, Kalle Anka på tapeten och Klockan klämtar för Kalle Anka.[11][12] Vid detta tillfälle hade delar av filmen klippts bort.[13]
Filmen har givits ut på DVD och Blu-ray och finns dubbad till svenska.[4][14]
Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]
- Gayne Whitman – berättare[15]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Russel Merritt, J. B. Kaufman (2016). Walt Disney's Silly Symphonies: A Companion to the Classic Cartoon Series. Disney Editions. ISBN 978-1484751329
- ^ Dave Smith (1998). Disney A to Z: The Updated Official Encyclopedia. Hyperion Books. sid. 329. ISBN 978-0786863914
- ^ Svenska Dagbladet, 28 februari 1938, sid. 17
- ^ [a b] ”Walt Disney Sagobibliotek volym 2”. Disneyania. https://www.d-zine.se/filmer/sagobibliotek2.htm. Läst 24 maj 2024.
- ^ Eugene Walz, Gene Walz. Cartoon Charlie: The Life and Art of Animation Pioneer Charles Thorson. Great Plains Publications. ISBN 978-0969780496
- ^ Allan Holtz (2012). American Newspaper Comics: An Encyclopedic Reference Guide. The University of Michigan Press. sid. 351. ISBN 978-0472117567
- ^ Dagens Nyheter, 28 februari 1938, sid. 24
- ^ Dagens Nyheter, 15 maj 1938, sid. 28
- ^ Dagens Nyheter, 30 januari 1939, sid. 22
- ^ Dagens Nyheter, 31 mars 1940, sid. 21
- ^ Expressen, 29 november 1948, sid. 15
- ^ Svenska Dagbladet, 29 november 1948, sid. 11
- ^ ”Lille Hiawatha (1938)”. Svensk Filmdatabas. https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=15265. Läst 24 maj 2024.
- ^ ”Pocahontas II: Resan till en annan värld”. Disneyania. https://www.d-zine.se/filmer/pocahontas2.htm. Läst 24 maj 2024.
- ^ ”Little Hiawatha (1937)”. The Movie Database. https://www.themoviedb.org/movie/58160-little-hiawatha. Läst 24 maj 2024.