Likabehandlingsprincipen
- Ej att förväxla med likhetsprincipen.
Likabehandlingsprincipen är en allmän princip inom europeisk unionsrätt som innebär att personer och företag från en medlemsstat inom Europeiska unionen inte får diskrimineras i en annan. En unionsmedborgare har till exempel rätt att ta anställning i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare på samma villkor som de inhemska medborgarna i den medlemsstaten.[1] Enligt rättspraxis fastställd av EU-domstolen innebär likabehandlingsprincipen att lika fall inte får behandlas olika och att olika fall inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.[2]
Likabehandlingsprincipen ligger till grund för flera centrala rättsakter gällande de fyra friheterna, fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Europeiska kommissionen: Likabehandling
- ^ Se t.ex. punkt 31 i mål C-304/01, punkt 70 i mål C-210/03 och punkt 95 i mål C-344/04.
|
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |