Lena Einhorn
Lena Einhorn | |
Lena Einhorn på Bokmässan i Göteborg 2018. | |
Född | 19 maj 1954[1] (70 år) Spånga församling[2], Sverige |
---|---|
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Läkare[3], författare[3], filmregissör |
Föräldrar | Jerzy Einhorn Nina Einhorn |
Släktingar | Stefan Einhorn (syskon) |
Utmärkelser | |
Augustpriset (2005)[3] Guldbaggen för bästa manuskript (2005)[4] Prix Europa[3] | |
Redigera Wikidata |
Lena Einhorn, född 19 maj 1954 i Spånga i Stockholm, är en svensk läkare, författare och regissör. Hon var tidigare yrkesverksam som tumörbiolog och virolog.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Lena Einhorn är dotter till Nina och Jerzy Einhorn samt syster till Stefan Einhorn.
Hon har skrivit en bok om sin mor som överlevde Warszawas getto. Boken heter Ninas resa – En överlevnadsberättelse, gavs ut våren 2005 och belönades med Augustpriset för bästa fackbok 2005. Filmen Ninas resa, baserad på samma berättelse, hade premiär i november 2005. Einhorn stod för filmens regi och manus. Ninas resa belönades med två Guldbaggar, för Bästa film och Bästa manus (2005), samt med Göteborgs stora filmpris samma år.
Bland Lena Einhorns övriga produktion märks filmen Handelsresande i liv, belönad med Prix Europa år 1999. Denna skildring, också publicerad i bokform, handlar om Gilel Storch, en lettisk jude som flydde till Sverige 1940. I Sverige beslutade sig Gilel Storch för att försöka rädda judar ur de nazistiska koncentrationslägren, något som under krigets slutskede ledde till konkreta förhandlingar med SS- och Gestapochefen Heinrich Himmler. Det blev dock inte Gilel Storch som företog den riskabla förhandlingsresan till Tyskland, utan Norbert Masur, en svensk judisk affärsman.
År 2006 väckte Einhorn uppmärksamhet med boken Vad hände på vägen till Damaskus?, där hon jämför Nya Testamentet med samtida historiska källor. Detta leder fram till hypotesen att Jesus och Paulus var samma person. Svenska Dagbladets recensent kallade det för "en problematisk hypotes som nog skapar fler svårigheter än den löser".[5]
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- 2005 – Augustpriset för Ninas resa – En överlevnadsberättelse
- 2005 – Guldbaggen för bästa manuskript
- 2006 – Mai Zetterling-stipendiet
- 2007 – Pocketpriset för Ninas resa – En överlevnadsberättelse
- 2019 – Delblancpriset[6]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Handelsresande i liv: Om vilja och vankelmod i krigets skugga, Prisma 1999, ISBN 91-7263-784-6.
- Ninas resa – En överlevnadsberättelse, Prisma 2005, ISBN 91-518-4445-1.
- Vad hände på vägen till Damaskus? På spaning efter den verklige Jesus från Nasaret, Prisma 2006, ISBN 91-518-4685-3.
- Siri, Norstedts 2011, ISBN 978-91-1-303396-9.
- Blekingegatan 32, Norstedts 2013, ISBN 978-91-1-305033-1.
- Madeleine F., Natur & Kultur 2016, ISBN 978-91-27-14423-1.
- Geniet från Breslau, Natur & Kultur, 2018 ISBN 978-91-27-15060-7.
- Den tunna isen, Norstedts, 2019 ISBN 978-91-13-09936-1.
- Bland hobbyepidemiologer och expertmyndigheter: En resa i pandemins Sverige, 2022 ISBN 978-91-13-12333-2.
- En låda apelsiner. Norstedts. 2023. Libris k1ml18tdh4h73lrb. ISBN 9789113113654
- Kameleont: En dokumentär berättelse. Norstedts. 2024. Libris l338j3qpjncddwdl. ISBN 9789113134086
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, läst: 2 november 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges befolkning 2000, Sveriges Släktforskarförbund, 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Nordic Women in Film, Svenska Filminstitutet, Nordic Women in Film-ID: lena-einhorn, läst: 16 oktober 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Bästa manus 2005: Lena Einhorn / för manuskriptet till Ninas resa, Guldbaggen.se, läs online, läst: 3 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ ”lösning på gåtan Jesus, Svenska Dagbladet”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929133501/http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_13535562.asp. Läst 27 augusti 2006.
- ^ ”Lena Einhorn vinnare av Delblancpriset 2019”. Trosa kommun. 15 januari 2019. https://www.mynewsdesk.com/se/trosa/pressreleases/lena-einhorn-vinnare-av-delblancpriset-2019-2824210. Läst 17 augusti 2023.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|