Lejonet och jungfrun
| Lejonet och jungfrun | |
| Regissör | Lars-Magnus Lindgren |
|---|---|
| Manus | Lars-Magnus Lindgren |
| Skådespelare | Sven-Bertil Taube Agneta Eckemyr Michel Duchaussoy Peter Lindgren |
| Originalmusik | Björn J:son Lindh |
| Fotograf | Rune Ericson |
| Klippning | Alastair McIntyre |
| Produktionsbolag | AB GK-Film, Stockholm Film AB |
| Distribution | AB Europa Film |
| Premiär | 14 februari 1975 |
| Speltid | 117 minuter |
| Land | Sverige |
| Språk | Svenska |
| IMDb SFDb Elonet | |
Lejonet och jungfrun är en svensk film från 1975 med regi och manus av Lars-Magnus Lindgren. I rollerna ses bland andra Sven-Bertil Taube, Agneta Eckemyr och Michel Duchaussoy.[1]
Filmen spelades in mellan den 20 maj och 1 september 1974 i Huvudskär i Stockholms skärgård samt i Paris i Frankrike. Fotograf var Rune Ericson, kompositör Björn J:son Lindh och klippare Alastair McIntyre. Filmen premiärvisades den 14 februari 1975 på biografen Saga i Stockholm. Den är 117 minuter lång och tillåten från 11 år.[1]
Handling
[redigera | redigera wikitext]Filmförfattaren Leo möter flygvärdinnan Virgo på ett flyg från Paris till Sverige. Väl i Sverige beger han sig ut i Stockholms skärgård och där stöter han oväntat på henne igen. Tillsammans beger de sig ut på en seglats och möter flera udda människor på vägen.[1]
Rollista
[redigera | redigera wikitext]- Sven-Bertil Taube – Lars-Erik "Leo" Olsson, filmförfattare
- Agneta Eckemyr – Virgo, flygvärdinna
- Michel Duchaussoy – Philippe, filmproducent
- Sven Lindberg – Nato
- Per Edström – Johan
- Karl-Erik Welin – Jan-Arthur
- Peter Lindgren – Blomberg
- Marcelline Collard – Philippes sekreterare
- Tor Isedal – Vetsera, skeppare
- Bibi Lindquist – Natos syster
- Pia Garde – aktris
- Axel Düberg – kronofogde
- Yvonne Lombard – lilaklädd dam
- Janne Schaffer – musiker hos Leo
- Alain Leroux – musiker hos Leo
- Ulf Andersson – musiker hos Leo
- Elsa Prawitz – designer
- Ronald F. Hoiseck – skådespelare
Mottagande
[redigera | redigera wikitext]Filmen fick ett svalt mottagande hos kritikerna. Aftonbladets Jurgen Schildts recension hade rubriken "Gräv ner filmen på 50 alnars djup".[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”Lejonet och jungfrun”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=4944&type=MOVIE&iv=Basic&ref=/templates/SwedishFilmSearchResult.aspx?id%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dlejonet+och+jungfrun%26type%3dMovieTitle%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 26 mars 2013.