Hoppa till innehållet

Leeds United AFC säsongen 1964/1965

Från Wikipedia
The Football League
Säsong1964/1965
Engelska ligan division 12:a
FA-cupenFinalist (2:a)
Engelska Ligacupen3:e omgången
Statistik
Totalt antal mål83
Bästa målgörareJim Storrie
19 mål (varav 16 i ligan)
Största hemmavinst5–1 (Burnley FC, 15 mar 1965)
Största bortavinst3–0 (Sheffield United FC, 8 mar 1969)
Flest vunna matcher i rad7 ligamatcher (10 okt–14 nov 1965)
Flest obesegrade matcher18 ligamatcher (28 nov 1964–12 apr 1965)
Flest förlorade i rad2 (2 gånger)
Högsta åskådarantalHemma: 52 368 mot Manchester United FC (17 apr 1965)
Borta: 53 374 mot Manchester United FC (5 dec 1964)
Lägsta åskådarantalHemma: 27 339 mot Aston Villa FC (12 dec 1964)
Borta: 16 644 mot Birmingham City FC 26 apr 1965)
Leeds United AFC säsongen 1964/1965
Nyckelpersoner
OrdförandePercy Woodward
TränareEngland Don Revie
Ass. tränareEngland Harry Reynolds
LagkaptenSkottland Bobby Collins
Matchställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ

Leeds United AFC var säsongen 1964/1965 åter tillbaka i det engelska ligasystemets högsta nivå, division 1, efter en fyraårig sejour i division 2 från vilken de vunnit uppflyttning som mästare säsongen innan. Managern Don Revie hade lyckats skapa ett lag genom att blanda unga, hungriga spelare som Billy Bremner, Gary Sprake, Paul Reaney, Terry Cooper och Norman Hunter med erfarna spelare som Bobby Collins, Jack Charlton och Alan Peacock, ett lag med ett spel som karakteriserades av fysisk spel, löpstyrka och hård press på motståndarna. Laget överraskade fotbollsengland genom att som nykomling i division 1 kämpa med Manchester United om ligasegern ända fram till säsongen sista match och enbart föll på sämre målkvot.

Laget spelade dessutom bra i FA-cupen där de lyckades ta sig till final för första gången i klubbens historia, en final som de dock förlorade mot Liverpool med 1–2 efter förlängning. I ligan spelade laget en effektiv fotboll som rönte stor framgång och efter drygt halva säsongen så gick de upp i serieledning, en ledning som de altenerade med Manchester United under vårsäsongen och där laget slutligen fick se sig slaget med minsta möjliga marginal, på samma poäng som Manchester United, men med sämre målkvot.

I ligacupen var laget inte lika framgångsrikt utan åkte ut redan i tredje omgången.

Detta var klubbens utan jämförelse bästa säsong någonsin, de nådde sin högsta ligaplacering någonsin (tvåa), sin första FA-cupfinal och kvalificerade sig för första gången till spel i en europeisk cup. Detta var inledningen till en tioårsperiod i klubben som senare skulle komma att benämnas Revie-eran eller Leeds gyllene år bland klubbens supportrar.

Leeds lagkapten Bobby Collins tilldelades fotbollsskribenternas (FWA) pris för säsongen som Årets fotbollsspelare i England (FWA).

Säsongssammanfattning

[redigera | redigera wikitext]

Leeds inledde säsongen med tre raka segrar bland annat besegrades Liverpool med 4–2 på hemmaplan. Därefter gick det något sämre och efter att laget i slutet av september förlorade två ligamatcher mot Chelsea och Nottingham så intog de en plats i mitten av tabellen. Det blev dock signalen till bättre spel och en svit av sju vunna ligamatcher i rad innan de åter förlorade mot borta mot West Ham i slutet av november.

I ligacupen förlorade laget redan i tredje omgången i mitten av oktober hemma mot Aston Villa med 2–3.

I ligan spelade laget dock en fotboll som skördade stora framgångar och radade upp 18 ligamatcher i följd utan förlust vilket innebar att de gick upp i serieledning efter drygt halva säsongen. Starkaste konkurrenterna om serieledningern var Manchester United och Chelsea, och de tre lagen var omväxlande i serieledningen under våren.

Efter sin långa förlustfria svit hade Leeds avgörandet i sin hand då lagen möttes den 17 april i den 38:e omgången på Leeds hemmaplan Elland Road. Leeds ledde ligan med tre poäng före Manchester United och Chelsea, en seger skulle ha gett Leeds ett försprång med fem poäng över Manchester United med enbart fyra matcher att spela. Allt talade för Leeds inför matchen i och med de var obsegrade i 18 raka matcher samt att de inte förlorat eller ens släppt in något mål i någon av tre matcher som lagen mötts under säsongen. Leeds hade inför matchen vunnit ligamatchen på bortaplan under hösten med 1–0, och upprepat resultatet i FA-cupsemifinalens omspel mellan lagen enbart några veckor tidigare efter att den första matchen slutat oavgjord (0–0). Manchester United tog dock ledningen i matchen redan efter 14 minuter, en ledning som de höll matchen ut och vann därmed med 1–0 vilket krympte Leeds försprång i ligan till en enda poäng. När Leeds sedan överraskande förlorade även nästa match mot Sheffield Wednesday borta var Leeds istället en poäng efter Manchester United.

Två matcher senare var Leeds inför sista omgången återigen i ledning av ligan med en poäng, men behövde vinna den avslutande matchen borta mot Birmingham, för att ha en reell chans att vinna ligan då Manchester United hade en match mindre spelad. Birmingham låg sist i tabellen men Leedsspelarna var uppbart tyngda av stundens allvar och Leeds kom snabbt i underläge med 0–3, laget lyckades dock gå ifatt till 3–3 i andra halvlek, men lyckades inte göra ett avgörande vinstmål utan fick nöja sig med oavgjort. Då Manchester United samtidigt vann sin match så gick de upp i serieledning på samma poäng men med Manchester United som etta tack vare en överlägsen målkvot. Manchester United hängmatch blev i princip betydelselös då de hade behövet förlora med 19 mål för att Leeds skulle gå förbi, vilket inte skedde utan de förlorade hängmatchen med 1–2. Därmed var Manchester United ligamästare och Leeds kom på en hedrande andra plats, klubbens bästa placering i ligan någonsin.[1][2]

I FA-cupen besegrade Leeds bland annat Everton innan de ställdes mot Manchester United FC i semifinalen, en match som krävde omspel för att skilja lagen åt. Första matchen slutade oavgjort 0–0 och Leeds vann omspelsmatchen med 1–0 efter mål av Bremner i matchens slutminuter.

FA-cupfinalen 1965 mellan Leeds Och Liverpool var en match som Liverpool dominerade men där inget av lagen lyckades göra mål under ordinarie speltid. I förlängningen gjorde Liverpool 1–0 efter några minuter enbart för Leeds att kvittera sex minuter senare. I andra förlängningskvarten gjorde sedan Liverpool 2–1, ett resultat som stod sig tiden ut. Ytterligare en hedrande andra plats för Leeds och klubbens främsta placering i FA-cupen någonsin. Laget hade slutat två i ligan på 61 poäng vilket skulle ha varit tillräckligt för att vinna ligan samtliga säsonger innan dess.[1][2]

Sammanfattningsvis var detta klubbens utan jämförelse bästa säsong någonsin. Den blev därmed inledningen till en tioårsperiod som senare skulle komma att benämnas Revie-eran eller Leeds Gyllene År bland klubbens supportrar en period då klubben bland annat vann FA-cupen, ligacupen, ligamästerskapet två gånger och aldrig blev sämre en fyra någon säsong. En säsong där de som nykomling nådde sin främsta ligaplacering (tvåa) och sin störst framgång i FA-cupen (förlorande finalist) någonsin. Andraplatsen i ligan gjorde att laget för första gången i klubbens historia kvalificerade sig för spel i en europeisk cup, Mässcupen, till kommande säsong.[1][2][3]

Tre av lagets nyckelspelare, försvararna Paul Reaney och Norman Hunter samt målvakten Gary Sprake, spelade i 41 av lagets 42 ligamatcher under säsongen.[3]

Leeds viktigaste spelare under säsongen var tveklöst lagkaptenen Bobby Collins som dessutom tilldelades fotbollsskribenternas (FWA) pris som Årets fotbollsspelare i England (FWA)1964/1965 och blev därmed den förste Leeds-spelare någonsin att erhålla priset.

Ligatabell (summering)

[redigera | redigera wikitext]

Sluttabell i Engelska ligan division 1 säsongen 1964/1965.[4][5]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Manchester United FC 42 26 9 7 89 39 +50 61
2 Leeds United AFC 42 26 9 7 83 52 +31 61
3 Chelsea FC 42 24 8 10 89 54 +35 56
4 Everton FC 42 17 15 10 69 60 +9 49
5 Nottingham Forest FC 42 17 13 12 71 67 +4 47
6 Tottenham Hotspur FC 42 19 7 16 87 71 +16 45
  Engelska mästare och kvalificerade till Europacupen i fotboll 1965/1966.
  Tvåa och kvalificerade till Mässcupen 1965/1966.
  Kvalificerade till Mässcupen 1965/1966.

Följande spelare ingick i truppen, kontrakterades, köptes eller såldes under säsongen.[3]

Nr Land Pos Namn
1 Wales  MV Gary Sprake (Ålder: 19)
2 England  F Paul Reaney (20)
3 Skottland  F Willie Bell (27)
4 Skottland  MF Billy Bremner (22)
5 England  F Jack Charlton (29)
6 England  F Norman Hunter (21)
7 Irland  MF John Giles (24)
8 Skottland  A Jim Storrie (24)
9 England  A Alan Peacock (27)
10 Skottland  MF Bobby Collins (Lagkapten, 33)
11 Sydafrika  A Albert Johanneson (24)
Nr Land Pos Namn
12 England  MV Brian Williamson (25)
8 England  A Don Weston (28)
- England  A Jimmy Greenhoff (18)
- England  F Terry Cooper (20)
8 England  A Rod Belfitt (19)
9 England  A Rod Johnson (19)
- England  MF Paul Madeley (20)
- England  A Ian Lawson (25)
- England  A Peter Lorimer (18)
- England  F Barrie Wright (19)

Referens[6] Positioner: A = Anfallare, MV = Målvakt, MF = Mittfältare, F = Försvarare. Spelarens ålder den 31 dec 1964 anges inom parentes ().

Den vanligast förekommande laguppställningen

[redigera | redigera wikitext]

Den vanligast förekommande laguppställningen är baserad på lagets vanligaste spelsystem 4-4-2. De namngivna spelarna är de som spelade i respektive position flest gånger.[2][3]

Namn Nr Nationalitet Position Matcher som kapten Notering
Collins, BobbyBobby Collins 10 Skottland Skottland MF 48

Årets spelare

[redigera | redigera wikitext]

Fotbollsskribenternas (FWA) pris som Årets fotbollsspelare i England (FWA) 1964/1965 tilldelades Leeds lagkapten Bobby Collins.

Spelartransaktioner

[redigera | redigera wikitext]

Nya spelare in

[redigera | redigera wikitext]
Namn Nationalitet Nr Position Ålder Från (datum) Summa Notering
Mick Bates England England - MF 17 Ungdom (1 sep 1964) £25 000
Dennis Hawkins Wales Wales - A 17 Ungdom (1 okt 1964) £10 000
Jimmy Lumsden Skottland Skottland - MF 17 Ungdom (1 nov 1964)
Terry Hibbitt England England - MF 17 Ungdom (1 dec 1964)
Bobby Sibbald England England - F 16 Ungdom (1 jan 1965)
Eddie Gray Skottland Skottland - MF 16 Ungdom (1 jan 1965)
David Harvey Skottland Skottland - MV 16 Ungdom (1 feb 1965)

Spelare som lämnade

[redigera | redigera wikitext]
Nr Namn Nationalitet Position Ålder I Leeds sedan Matcher Mål Lämnar datum (till) Transfer Notering
- Grenville Hair England England F 33 1 nov 1948 474 2 1 maj 1964 (Slutar )
- Mike Addy England England F 21 1 maj 1961 4 0 1 jun 1964 (Barnsley FC) Fri
- Eric Smith Skottland Skottland F 30 1 jun 1960 72 3 1 jun 1964 (Greenock Morton) Fri
- Barrie Wright England England F 19 1 nov 1962 8 0 1 jun 1964 (Brighton and Hove Albion FC)
- John Hawksby England England MF 22 1 jun 1959 45 2 1 maj 1964 (Lincoln City FC) Fri
- Freddie Goodwin England England F 31 16 mar 1960 120 2 1 dec 1964 (Scunthorpe United FC) Fri

Säsongens matchfakta

[redigera | redigera wikitext]

Nedan är statistik och matchfakta angående Leeds tävlingsmatcher under säsongen 1964/65.[2][3][4][7]

Tabellplacering under säsongen

[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabeller visar Leeds United placering i Engelska ligan division 1 efter varje spelad ligamatch säsongen 1964/1965.

Omgång123456789101112131415161718192021222324252627282930313233343536373839404142
SpelplatsBHHBBBHHBHHBHBHBHHBHBHBHBHBHBBBBHHHHBHBHBB
ResultatVVVFOFVVFFOVVVVVVVFVVVVOVVOOOVOOVVVVVFFVVO
Position54335662811107754433333323211122222121123112

Ligan, division 1

[redigera | redigera wikitext]

Leeds matcher i Division 1 säsongen 1964/1965.

Leeds matcher i FA-cupen under säsongen.

Leeds ligacupmatcher under säsongen.

Böcker
  • Warters, Don (1979). Leeds United - The Official History of the Club. ISBN 0-903619-32-6