Hoppa till innehållet

Lawrence Durrell

Från Wikipedia
 Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-11)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Lawrence Durrell
Född27 februari 1912[1][2][3]
Jalandhar[4]
Död7 november 1990[5][6][7] (78 år)
Sommières[4], Frankrike
Begravdchapelle Saint-Julien de Montredon[8]
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland och Storbritannien[9]
Utbildad vidPancypriotiska gymnasiet
St Olave's and St Saviour's Grammar School
St Edmund's School
St. Joseph's School
SysselsättningPoet[10], författare[10][11], manusförfattare, självbiograf, dramatiker[10]
Noterbara verkAlexandriakvartetten
MakaFrançoise Kestsman
Nancy Isobel Myers
(g. 1935–1947)[12]
Eve Cohen
(g. 1947–1955)[13][12]
Claude-Marie Vincendon
(g. 1961–1967)[12]
Ghislaine de Boysson
(g. 1973–1979)[12]
BarnPenelope Berengaria Walker Durrell (f. 1940)[14][13]
Sappho Jane Durrell (f. 1951)[14][13]
FöräldrarLawrence Samuel Durrell[13]
Louisa Durrell[13]
Utmärkelser
James Tait Black Memorial Prize (1974)
Fellow of the Royal Society of Literature
Cholmondeley Award
Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden
Webbplatslawrencedurrell.org/
Redigera Wikidata

Lawrence Durrell, född 27 februari 1912 i indiska Jalandhar, död 7 november 1990 i framska Sommières, var en brittisk författare av irländsk härkomst. Han var äldre bror till naturvetaren och författaren Gerald Durrell.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Lawrence Durell växte upp i norra Indien, där fadern var verksam som ingenjör. Han bodde endast kortare perioder av sitt liv i England. Som författare debuterade Durrell 1935 med romanen Pied Piper of Lovers. Några år senare utkom The Black Book (1939), en långt mer kompromisslös bok som han själv såg som sin egentliga debut. Vid den tiden hade han fått kontakt med Henry Miller och Anaïs Nin, vilka hjälpte honom att få romanen utgiven. Samtidigt påbörjade han en professionell karriär som diplomat och pressattaché, något han höll på med fram till mitten av 1950-talet och som skulle föra honom till många länder i Medelhavsområdet.

Under andra världskriget vistades Durrell först i Grekland. Därifrån flydde han 1941 undan den tyska invasionen till Egypten. Han var verksam som pressattaché i Alexandria och Kairo. Härifrån hämtade han stoff till sina skildringar i Alexandriakvartetten femton år senare.

Durrell fick ett genombrott som författare med Bittra citroner (1957, svensk översättning 1962). Den behandlar Cypernkrisen 1954-56, något han själv hade bevittnat på nära håll som presstalesman vid brittiska beskickningen där. Men hans stora genombrott ägde framförallt rum med Alexandriakvartetten (fyra romaner: Justine, Mountolive, Balthazar, Clea; 1957-60). Genom sitt sensuella språk, den spännande, mångbottnade handlingen, det djärvt tecknade persongalleriet och sitt experimenterande med tidsplan och minne, har böckerna blivit mycket lästa. De hade också ett visst inflytande på 1960-talets roman.

Under 1960-talet var Durrell en återkommande nobelpriskandidat.[15]

Durrell var även verksam som poet, dramatiker och essäist. Han engagerades också för att hjälpa till med manuset till storfilmen Cleopatra i början av 1960-talet. Från 1958 var han bosatt i provinsen Languedoc i södra Frankrike, en trakt han kände sig betydligt mer befryndad med än England.

Bibliografi (utgivet på svenska)

[redigera | redigera wikitext]

Romaner

[redigera | redigera wikitext]
  • Alexandriakvartetten
  • Afrodites revolt
    • Tunc (1968)
    • Nunquam (1970)
  • Första volymen av Avignonkvintetten
    • Monsieur eller Mörkrets furste (1977)

Reseskildringar

[redigera | redigera wikitext]
  • Bittra citroner (1962)
  • Afrodite från havet: en bok Rhodos (1964)
  • Prosperos cell: en bok om Korfu (1978)
  • De grekiska öarna (1978)
  • Runt Sicilien (1981)

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Internet Movie Database, IMDb-ID: nm0244357co0047972, läst: 14 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Lawrence-Durrelltopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w60047qn, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] matchID, matchID-ID: 5pyenuZbR2Hb.[källa från Wikidata]
  5. ^ Internet Movie Database, IMDb-ID: nm0244357co0047972, läst: 10 december 2019.[källa från Wikidata]
  6. ^ Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, läst: 24 augusti 2019.[källa från Wikidata]
  7. ^ Catalogo Vegetti della letteratura fantastica, NILF-ID: 11707.[källa från Wikidata]
  8. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 11538487, läs online, läst: 14 juli 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ DACS-ID (tidigare): e32dee1c-3a26-e511-ae3b-000c29e811b2, läst: 4 juli 2020.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 158491, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 25332, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c d] The Peerage person-ID: p43178.htm#i431777, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b c d e] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  15. ^ Lawrence Durrell nominations, Nobelprize.org
  16. ^ Schmadel, Lutz D. (2007). Dictionary of Minor Planet Names – (2231) Durrell. Springer Berlin Heidelberg. sid. 181. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2232. Läst 26 augusti 2017 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lawrence_Durrell&oldid=55056836”