Laudakia melanura
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Laudakia melanura | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Agamer Agamidae |
| Släkte | Laudakia |
| Art | Laudakia melanura |
| Vetenskapligt namn | |
| § Laudakia melanura | |
| Auktor | Blyth 1854 |
| Synonymer | |
|
Agama melanura Boulenger 1885[1] Agama lirata Boulenger 1885[1] Stellio liratus Blandord 1874 Stellio melanurus Anderson 1871[2] Laudakia (placoderma) melanura Blyth 1854[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Laudakia melanura[3] är en ödleart som beskrevs av Edward Blyth 1854. Laudakia melanura ingår i släktet Laudakia och familjen agamer.[4][5]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Arten delas in i följande underarter:[4]
- L. m. melanura
- L. m. lirata
- L. m. nasiri
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Boulenger, G.A. (1885) Catalogue of the Lizards in the British Museum (Nat. Hist.) I. Geckonidae, Eublepharidae, Uroplatidae, Pygopodidae, Agamidae., London: 450 pp.
- ^ Anderson (1871) , J. Asiat. Soc. Bengal 1871: 189
- ^ [a b] Blyth,E. (1854) Proceedings of the Society. Report of the Curator, Zoological Department., J. Asiat. Soc. Bengal 23 [1854]: 737-740
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (3 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/laudakia+melanura/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Laudakia melanura i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|