Lasioglossum tegulare
| Lasioglossum tegulare | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Dialictus[1] |
| Art | Lasioglossum tegulare |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum tegulare | |
| Auktor | (Robertson, 1890) |
| Synonymer | |
|
Halictus tegularis Robertson, 1890 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lasioglossum tegulare är en biart som först beskrevs (som Halictus tegularis) av Robertson 1890.[1] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3] Arten finns i östra Nordamerika.[1]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Huvud och mellankropp är ljusgröna med ett varmgult, metalliskt skimmer. Labrum är ibland rödaktig, medan den översta halvan av clypeus är svartbrun och den undre halvan, tillsammans med partiet just ovanför käkarna, är guldglänsande[a]. Antennerna och benen är bruna, vingarna har brunaktiga ribbor och stora, rödaktiga vingbaser med bred, svartbrun kant. Just vingbaserna (på latin tegulae) är så speciella att de har givit namn åt hela arten: tegulare). Bakkroppen är svartbrun, men bakkanterna på tergiterna och stergiterna[b] är rödbruna till halvgenomskinligt gulbruna. Arten är ett helt litet bi: Honan blir 4 till 5 mm lång, hanen 3,4 till 4,7 mm.[1]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Lasioglossum tegulare finns i östra Nordamerika från södra Ontario i Kanada till New Hampshire i USA och vidare söderöver med sydgräns från Missouri över Tennessee och norra Alabama och norra Georgia till norra South Carolina och North Carolina. Den betraktas som en vanlig art.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från 35 familjer, de artrikaste är korgblommiga växter, flockblommiga växter, korsblommiga växter och ärtväxter.[1] Flygtiden varar från mars eller april till oktober.[5] Boet grävs ut i jord under marknivån.[6]
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,4 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 323–328. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020.
- ^ ”Lasioglossum tegulare (Robertson, 1890)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+tegulare. Läst 30 mars 2020.
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+tegulare/match/1. Läst 30 mars 2020.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ Theodore, Mitchell (1960). ”Arkiverade kopian” (PDF, 13,3 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station) (141): sid. 93–94. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809213712/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Halictidae.pdf. Läst 22 maj 2018.
- ^ Beth A. Choate, Paige L. Hickman och Erica A. Moretti (2018). ”Wild bee species abundance and richness across an urban–rural gradient” (på engelska). Journal of Insect Conservation 22: sid. 8. doi:. https://www.researchgate.net/profile/Erica_Moretti3/publication/325386202_Wild_bee_species_abundance_and_richness_across_an_urban-rural_gradient/links/5c5477c4299bf12be3f3ea2c/Wild-bee-species-abundance-and-richness-across-an-urban-rural-gradient.pdf. Läst 28 mars 2020.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Lasioglossum tegulare.
|