Lasioglossum tarponense

	Lasioglossum tarponense
	Lasioglossum tarponense, hona, sidovy.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Egentliga insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Vägbin; Halictidae
Släkte	Smalbin; Lasioglossum
Undersläkte	Dialictus
Art	Lasioglossum tarponense
Vetenskapligt namn
	§ Lasioglossum tarponense
Auktor	(Mitchell, 1960)
Synonymer
	Dialictus tarponensis Mitchell, 1960; Dialictus placidensis Mitchell, 1960
	Lasioglossum tarponense, hona, ryggsida.
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Lasioglossum tarponense är en biart som först beskrevs av Theodore Mitchell 1960.^[3] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.^[4]^[5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[4] Arten finns i sydöstra USA.^[1]

Beskrivning

Arten är liten, med en ungefärlig längd av knappt 4,5 mm för honan, litet drygt 4 mm för hanen. Huvud och mellankropp är ljusgröna till ljusblå. Labrum, clypeus övre halva^[a], käkarna och benen är gulorange, antennerna mörkbruna, vingarna halvgenomskinliga med bruna ribbor, samt vingfästena brungula. Bakkroppen är rödbrun med halvgenomskinligt brungula bakkanter på tergiterna och sterniterna^[b]. Behåringen är vitaktig och tämligen gles. På tergiterna 3 och 4, samt delvis på tergit 2, finns svaga hårband längs bakkanterna.^[1] Inslaget av gulorange, speciellt på benen, gör arten svår att förväxla med något annat smalbi.^[6]

Utbredning

Arten är vanlig i sydöstra USA, i Texas, Georgia, South Carolina och Florida.^[1]

Ekologi

Lasioglossum tarponense påträffas ofta i kustområden, dock inte bland rena sanddyner.^[6] Arten är specialiserad på plommonarten Prunus angustifolia i rosväxternas familj.^[1] Den har dock nyligen (2018) upptäckts även på ärtväxten Chamaecrista fasciculata.^[7]

Bildgalleri

Hona, ryggsida.
Hona, ansikte.

Kommentarer

^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum, också känd som överläppen.
^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

^ [a b c d e] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 191–195. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.
^ ”Lasioglossum tarponense (Mitchell, 1960)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+tarponense. Läst 8 april 2020.
^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+tarponense/match/1. Läst 8 april 2020.
^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
^ [a b] ”USGS Native Bee Inventory and Monitoring Lab” (på engelska). Lasioglossum tarponense. US Geological Survey. 3 april 2019. https://twitter.com/usgsbiml/status/1113547216432574464. Läst 17 april 2020.
^ Joshua W. Campbell, John H. Irvin och James D. Ellis. ”Bee Contribution to Partridge Pea (Chamaecrista fasciculata) Pollination in Florida” (på engelska). The American Midland Naturalist 179 (1). doi:10.1674/0003-0031-179.1.86. https://natl.ifas.ufl.edu/docs/PartridgePea_paper.pdf. Läst 17 april 2020.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Lasioglossum tarponense.
Bilder & media
Wikispecies har information om Lasioglossum tarponense.
Artförteckning

[huvud-6] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum, också känd som överläppen.

[bakkropp-7] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

[GIBBSU-1] [a b c d e] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 191–195. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.

[DL-2] ”Lasioglossum tarponense (Mitchell, 1960)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+tarponense. Läst 8 april 2020.

[col391-3] (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09

[COL-4] [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+tarponense/match/1. Läst 8 april 2020.

[source-5] ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28

[USGS-8] [a b] ”USGS Native Bee Inventory and Monitoring Lab” (på engelska). Lasioglossum tarponense. US Geological Survey. 3 april 2019. https://twitter.com/usgsbiml/status/1113547216432574464. Läst 17 april 2020.

[Campbell-9] Joshua W. Campbell, John H. Irvin och James D. Ellis. ”Bee Contribution to Partridge Pea (Chamaecrista fasciculata) Pollination in Florida” (på engelska). The American Midland Naturalist 179 (1). doi:10.1674/0003-0031-179.1.86. https://natl.ifas.ufl.edu/docs/PartridgePea_paper.pdf. Läst 17 april 2020.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[a]

[b]

[6]

[7]