Lasioglossum succinipenne
| Lasioglossum succinipenne | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Dialictus[1] |
| Art | Lasioglossum succinipenne |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum succinipenne | |
| Auktor | (Ellis, 1913) |
| Synonymer | |
|
Halictus (Chloralictus) succinipennis Ellis, 1913 Dialictus succinipennis (Ellis, 1913)[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lasioglossum succinipenne är en biart som först beskrevs av Ellis 1913. Den ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Huvudet, som speciellt hos hanen är påtagligt avlångt, och mellankroppen är ljusgröna till guldgröna. Clypeus[a] är svartbrun på den övre halvan, medan den undre är metalliskt gulbrun hos honan, gul hos hanen. Labrum[a] och käkarna är även de gula hos hanen. Antennerna är mörkbruna, undersidan på de yttre delarna rödbrun till orangegul hos honan, mera rent orange hos hanen. Benen är bruna, med rödbruna fötter på de fyra bakre benen hos honan, gula fötter på alla sex benen hos hanen. Vingarna är halvgenomskinliga med blekt brungula ribbor och vingfästen. Tergiterna[b] på bakkroppen är blågröna, sterniterna bruna, båda med rödaktiga till genomskinligt gula bakkanter. Behåringen är vitaktig och förhållandevis tät, i alla fall hos honan; hanen kan dock ha något kraftigare behåring i ansiktet under ögonen. Som de flesta smalbin är arten liten; honan har en kroppslängd på knappt 5 till drygt 6 mm och en framvingelängd på drygt drygt 3 till drygt 4 mm; motsvarande mått hos hanen är omkring 6 mm för kroppslängden och drygt 4 mm för framvingelängden.[1]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Utbredningsområdet omfattar västra Nordamerika från sydöstra Alberta, södra Saskatchewan, södra Manitoba och södra Ontario i Kanada över Montana, North Dakota och Minnesota i USA, österut till Wisconsin och Illinois samt vidare söderöver till norra Colorado. Arten är vanlig åtminstone i Mellanvästra USA.[1][5]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Lasioglossum succinipenne är polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer, som sumakväxter, korgblommiga växter, korsblommiga växter, himmelsblommeväxter, ärtväxter och flenörtsväxter.[1]
Som de flesta medlemmar av undersläktet (Dialictus) är arten ett primitivt socialt bi[6] (en del av de unga honorna stannar kvar i boet som ett slags arbetare och hjälper sin mor).
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 317–321. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 20 januari 2021.
- ^ ”Lasioglossum succinipenne (Ellis, 1913)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+succinipenne. Läst 7 februari 2021.
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+succinipenne/match/1. Läst 7 februari 2021.
- ^ ”Lasioglossum succinipenne (Ellis, 1913)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759398#null. Läst 7 februari 2021.
- ^ Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 185. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 20 januari 2021.
- ^ Andrea Patenaude (2007) (på engelska) (PDF, 1,1 MB). Diversity, Composition and Seasonality of Wild Bees (Hymenoptera: Apoidea) in a Northern Mixed-Grass Prairie Preserve. University of Manitoba. sid. 88, 120. https://mspace.lib.umanitoba.ca/bitstream/handle/1993/2821/Patenaude%20MSc%20Thesis.pdf?sequence=1. Läst 7 februari 2021
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Lasioglossum succinipenne.
|