Lasioglossum subversans

	Lasioglossum subversans
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Egentliga insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Vägbin; Halictidae
Släkte	Smalbin; Lasioglossum
Undersläkte	Dialictus
Art	Lasioglossum subversans
Vetenskapligt namn
	§ Lasioglossum subversans
Auktor	(Mitchell, 1960)
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Lasioglossum subversans är en biart som först beskrevs av Theodore Mitchell 1960.^[2] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.^[3]^[4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[3] Arten förekommer i ^[5]

Beskrivning

Huvudet och mellankroppen är grönblå. Clypeus^[a] är svartbrun på den övre (bredare) delen, bronsfärgad på den undre. Käkarna är gula till orange med röda spetsar och svartbrun bas. Antennerna är mörkbruna, undersidan på de yttre delarna rödbrun, hos hanen ibland orange. Benen är bruna med rödbruna fötter på de fyra bakre benen. Vingarna är halvgenomskinliga med rödbruna ribbor och vingfästen. Bakkroppen är mörkbrun med genomskinligt brungula bakkanter på tergiter och sterniter^[b]. Behåringen är vitaktig och tämligen gles; hanen kan dock ha något kraftigare behåring i ansiktet under ögonen. Som de flesta smalbin är arten liten; honan har en kroppslängd på 4,9 till 5,2 mm och en framvingelängd på omkring 3,7 mm; motsvarande mått hos hanen är 4,6 till 5,3 mm för kroppslängden och 3,2 till 3,3 mm för framvingelängden.^[1]

Utbredning

En övervägande kanadensisk art som sällsynt finns i hela södra Kanada, från British Columbia till Nova Scotia. Den finns också i angränsande områden i de amerikanska delstaterna Michigan och Minnesota.^[1]

Ekologi

Litet är känt om Lasioglossum subversans biologi, men den förefaller föredra den boreala zonen, barrskogsbältet med tempererat klimat.^[1]

Den är polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer: Korsblommiga växter som pärleterneller, gullrissläktet och astersläktet, ärtväxter som klövrar och sötväpplingar, samt videväxter som videsläktet.^[1]

Källor

^ [a b c d e] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 184. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.
^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+subversans/match/1. Läst 16 mars 2020.
^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
^ Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 309–313. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020.

Kommentarer

^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Externa länkar

Wikispecies har information om Lasioglossum subversans.
Artförteckning

[GIBBSU-1] [a b c d e] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 184. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.

[col391-2] (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09

[COL-3] [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+subversans/match/1. Läst 16 mars 2020.

[source-4] ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28

[GIBBSC-5] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 309–313. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020.

[6] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.

[bakkropp-7] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[a]

[b]