Lasioglossum sheffieldi
| Lasioglossum sheffieldi | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Dialictus[1] |
| Art | Lasioglossum sheffieldi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum sheffieldi | |
| Auktor | Gibbs, 2010 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lasioglossum sheffieldi är en biart som först beskrevs av Jason Gibbs 2010. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[1][2]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Huvud och mellankropp är blåa, hos honan med gröna och metallgula nyanser, medan hanens blå färg är ljusare. Clypeus[a] är tvåfärgad; dess övre del är svartbrun, medan den undre delen är bronsfärgad. Antennerna är mörkbruna, vingarna halvgenomskinliga med brungula ribbor. På bakkroppen är tergiterna[b] svagt metallglänsande från guld till grönt, och sterniterna bruna. Hos hanen är hela bakkroppen mörkbrun. Hos båda könen har tergiternas bakkanter avvikande färg, blekt, halvgenomskinligt gult, som hos honorna kan dra sig åt gulbrunt. Honan har en kroppslängd på 6,2 till 6,5 mm, med en längd på den längsta vingen, framvingen, på 4,5 till 4,6 mm. Motsvarande mått hos hanen är 5,2 till 6,1 mm för kroppslängden, 3,7 till 4 mm för framvingelängden.[3]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Lasioglossum sheffieldi förekommer i Kanada från Nova Scotia i öster över södra Newfoundland och New Brunswick till Quebec i väster. Separata populationer finns även i Manitoba och i Wisconsin i USA. Arten är lokalt vanlig.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Arten håller främst till på kustnära sanddyner[3], men förekommer även på prärien[4].
Med avseende på pollen är den polylektisk, den besöker blommande växter från många olika familjer[4], men har främst observerats på marvioler i familjen korsblommiga växter[3].
Arten är sannolikt ettårigt samhällsbildande (som exempelvis humlor), och bygger sina bon i marken.[4]
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 176–177. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.
- ^ ”Lasioglossum sheffieldi Gibbs, 2010” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+sheffieldi&guide=Lasioglossum. Läst 10 mars 2020.
- ^ [a b c] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,4 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 302–306. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020.
- ^ [a b c] ”Lasioglossum sheffieldi” (på engelska). Bees of Canada. Royal Saskatchewan Museum, Regina, Kanada. http://beesofcanada.com/species/lasioglossum-sheffieldi. Läst 12 mars 2020.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Lasioglossum sheffieldi.
|