Hoppa till innehållet

Lasioglossum ruidosense

Från Wikipedia
Lasioglossum ruidosense
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
ArtLasioglossum ruidosense
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum ruidosense
Auktor(Cockerell, 1897)
Hitta fler artiklar om djur med

Lasioglossum ruidosense är en biart som först beskrevs av Theodore Dru Alison Cockerell 1897. Lasioglossum ruidosense ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.[1] Arten förekommer i västra Nordamerika.[2]

Huvud och mellankropp är gröna med blått eller guldgult inslag, övergående till brunt framför allt på delar av ansiktet. Clypeus[a] är svartbrun upptill, bronsfärgad nertill. Även partiet ovanför clypeus är bronsfärgat. Antennerna är mörkbruna med undersidan på de yttre delarna ljusare. Mellankroppen har bruna ben med rödbruna mitt- och bakfötter, samt halvgenomskinliga vingar med rödbruna ribbor och vingbaser. Bakkroppen är mörkbrun med bakkanterna på tergiterna och sterniterna[b] rödaktiga till (hos honan) genomskinligt brungula. Hårbeklädnaden är genomgående gles och smutsvit; på hanen kan dock den nedre delen av partiet kring ögonen vara rikligare och täcka den underliggande kroppsytan. Tergit[b] 3 till 4 har svaga hårremmar längs bakkanterna. Arten är liten, med en kroppslängd på 5,8 till 6,2 mm hos honan, 5,3 till 5,4 mm hos hanen.[2]

Lasioglossum ruidosense är en vanlig art som förekommer från Yukon, British Columbia, Alberta och sydvästra Saskatchewan i Kanada längs västra USA från Washington, Idaho och Montana till Arizona och New Mexico. Eventuellt börjar utbredningsområdet redan i Alaska.[2]

Arten förekommer i flera olika biotoper, somergsterräng, skog, inte minst tajga, prärie med flera.[2][3]

Den är polylektisk, den flyger till blommande växter från många familjer. Framför allt korgblommiga växter och rosväxter, men också korsblommiga växter, flenörtsväxter, näveväxter, slideväxter, oleanderväxter, nejlikväxter, ärtväxter, gentianaväxter, ripsväxter, kransblommiga växter, liljeväxter, snyltrotsväxter, blågullsväxter, ranunkelväxter och stenbräckeväxter.[4]

Likt andra arter i undersläktet förmodas den vara social. Boet inrättas i jorden, och endast den parade honan övervintrar.[3]

DNA-analyser av fångade exemplar troliggör enligt den kanadensiske entomologen Jason Gibbs att taxonet egentligen kan vara ett artkomplex av flera, mycket närstående arter, av vilka minst tre finns i västra Kanada. Morfologiskt finns det dock inga skillnader mellan de möjliga arterna.[2]

  1. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan mandiblerna, de pariga käkarna. Under clypeus sitter labrum, också känd som överläppen.
  2. ^ [a b] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  1. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+ruidosense/match/1. Läst 1 november 2020. 
  2. ^ [a b c d e] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,4 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 279–283. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf?origin=publication_detail. Läst 10 mars 2020. 
  3. ^ [a b] Lasioglossum sedi (Cockerell, 1897)” (på engelska). Bees of Canada. Regina, Kanada: Royal Saskatchewan Museum. http://beesofcanada.com/species/lasioglossum-ruidosense-(cockerell,-1897). Läst 1 november 2020. 
  4. ^ Lasioglossum ruidosense (Cockerell, 1897)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+ruidosense. Läst 30 oktober 2020. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]