Lasioglossum pallidellum

	Lasioglossum pallidellum
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Egentliga insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Vägbin; Halictidae
Släkte	Smalbin; Lasioglossum
Undersläkte	Dialictus
Art	Lasioglossum pallidellum
Vetenskapligt namn
	§ Lasioglossum pallidellum
Auktor	(Ellis, 1914)
Synonymer
	Halictus pallidellus Ellis, 1914; Dialictus pallidellus (Ellis, 1914)
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Lasioglossum pallidellum är en biart som först beskrevs av Ellis 1914. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.^[2]^[3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[2] Arten förekommer i västra Nordamerika.^[4]

Beskrivning

Endast honan är beskriven. Det påtagligt breda huvudet och mellankroppen är blåa med grönt, metalliskt skimmer. Clypeus^[a] är svartbrun på den övre halvan, medan labrum är röd och käkarna är orange. Antennerna är mörkbruna, undersidan på de yttre delarna rödbruna till orangegula. Benen är bruna med orange fötter. Vingarna är genomskinliga med blekgula ribbor och genomskinligt brungula vingfästen. Tergiterna och sterniterna^[b] på bakkroppen är mörkt rödbruna med genomskinligt gula bakkanter. Behåringen är vit och förhållandevis tät, dock glesare på bakkroppen. Som de flesta smalbin är arten liten; kroppslängden är på 4 till 4,4 mm och en framvingelängd på drygt 3 mm.^[4]

Utbredning

Arten förekommer ovanligt i västra Nordamerika där utbredningsområdet utgör en relativt smal triangel med spetsen i sydligaste Alberta i Kanada, och basen i östra Arizona och västra New Mexico i USA.^[4]

Ekologi

Lasioglossum pallidellum är polylektisk, den flyger till blommande växter från flera familjer, som amarantväxter (Salsola paulsenii) och tamariskväxter (tamarisker).^[4]

Habitatet utgörs framför allt av prärie. Som de flesta arter i underfamiljen (Dialictus) antas arten vara social. Boet byggs i marken, och endast parade unghonor (det viss säga ungdrottningar) övervintrar.^[5]

Kommentarer

^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen (hos alla arter) 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

^ [a b] ”Lasioglossum pallidellum (Ellis, 1914)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+pallidellum&flags=subgenus:. Läst 21 november 2020.
^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+pallidellum/match/1. Läst 21 november 2020.
^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
^ [a b c d] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,4 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 234–237. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf?origin=publication_detail. Läst 10 mars 2020.
^ ”Lasioglossum pallidellum (Ellis, 1914)” (på engelska). Bees of Canada, Royal Saskatchewan Museum. Arkiverad från originalet den 7 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200207144326/http://www.beesofcanada.com/species/lasioglossum-pallidellum-(ellis,-1914). Läst 10 februari 2021.

Externa länkar

Wikispecies har information om Lasioglossum pallidellum.
Artförteckning

[5] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.

[bakkropp-6] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen (hos alla arter) 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

[DL-1] [a b] ”Lasioglossum pallidellum (Ellis, 1914)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+pallidellum&flags=subgenus:. Läst 21 november 2020.

[COL-2] [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+pallidellum/match/1. Läst 21 november 2020.

[source-3] ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28

[Gibbs10-4] [a b c d] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,4 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 234–237. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf?origin=publication_detail. Läst 10 mars 2020.

[BC-7] ”Lasioglossum pallidellum (Ellis, 1914)” (på engelska). Bees of Canada, Royal Saskatchewan Museum. Arkiverad från originalet den 7 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200207144326/http://www.beesofcanada.com/species/lasioglossum-pallidellum-(ellis,-1914). Läst 10 februari 2021.

[1]

[2]

[3]

[4]

[a]

[b]

[5]