Hoppa till innehållet

Lasioglossum occidentale

Från Wikipedia
Lasioglossum occidentale
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
UndersläkteDialictus[1]
ArtLasioglossum occidentale
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum occidentale
Auktor(Crawford, 1902)
Synonymer

Dialictus anomalus Cockerell, 1901
Dialictus occidentalis Crawford, 1902
Dialictus theodori Crawford, 1902
Halictus (Chloralictus) galei Cockerell, 1919

Lasioglossum (Dialictus) theodori (Crawford, 1902)[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Lasioglossum occidentale är en biart som först beskrevs av Crawford 1902. Den ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.[2] Arten förekommer i sydvästra Kanada och västra USA.[3]

Huvudet och mellankroppen är grönblå. Clypeus[a] övre del är brunsvart, medan den undre delen och partiet ovanför clypeus och käkarna är bronsfärgade eller gröna. Antennerna är mörkbruna med främre delens undersida rödbrun hos honan, gulorange hos hanen. Benen är bruna med de fyra bakre fötterna rödbruna. Vingarna är halvgenomskinliga med ljust brungula ribbor och bruna vingfästen. Bakkroppen är övervägande brun, med halvgenomskinligt gula bakkanter på tergiter och sterniter[b]. Behåringen är hos båda könen dunkelt vitaktig, tämligen gles hos honan, tätare över nederdelen av ansiktet hos hanen. Kroppslängden är 4,2 till 5,3 mm hos honan, litet drygt 5 mm hos hanen.[3]

Arten är vanlig i sydvästra Kanada och västra USA, där den förekommer från södra Alberta, södra Saskatchewan och sydvästra Manitoba samt vidare söderut i en avsmalnande triangel till södra New Mexico i USA.[3]

Habitatet utgörs av prärie.[4] Arten är polylektisk, den flyger till blommor från flera familjer, som korgblommiga växter, ripsväxter (vinbärssläktet), linväxter, ranunkelväxter, rosväxter, videväxter[3], paradisblomsterväxter, slideväxter och ärtväxter[1].

Artens biologi är mindre väl känd, men den antas vara social och bygga sitt bo i marken. Endast de parade, unga honorna övervintrar.[4]

  1. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  1. ^ [a b c] Lasioglossum occidentale (Robertson, 1892)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+occidentale. Läst 19 maj 2020. 
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+occidentale/match/1. Läst 19 maj 2020. 
  3. ^ [a b c d] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 220–223. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 maj 2020. 
  4. ^ [a b] Lasioglossum occidentale (Crawford, 1902)” (på engelska). Bees of Canada. Regina, Kanada: Royal Saskatchewan Museum. http://beesofcanada.com/species/lasioglossum-occidentale. Läst 21 oktober 2020. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]