Lasioglossum oblongum

	Lasioglossum oblongum
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Egentliga insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Vägbin; Halictidae
Släkte	Smalbin; Lasioglossum
Undersläkte	Dialictus
Art	Lasioglossum oblongum
Vetenskapligt namn
	§ Lasioglossum oblongum
Auktor	(Lovell, 1905)
Synonymer
	Halictus oblongus Lovell, 1905; Dialictus oblongus (Lovell, 1905)
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Lasioglossum oblongum är en biart som först beskrevs av John Harvey Lovell 1905.^[1] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.^[3]^[4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[3] Arten finns i östra Nordamerika.^[1]

Beskrivning

Huvudet och mellankroppen är blågröna till djupt blå. Clypeus^[a] är svartbrun på den övre delen, medan den undre delen och partiet över clypeus och käkarna är grönaktiga. Antennerna och benen är mörkbruna medan vingarna är halvgenomskinliga med mörkt gulbruna ribbor och rödbruna (hos hanen dessutom halvgenomskinliga) vingfästen. Bakkroppen är svartbrun med bakkanterna på tergiterna och sterniterna^[b] rödaktiga till gulbruna. Behåringen är vitaktig och mycket gles, hanen har dock tätare behåring på nederdelen av ansiktet. Kroppslängden är 4,9 till 6,6 mm hos honan, 4,5 till 5,5 mm hos hanen.^[1]

Utbredning

Utbredningsområdet är kilformat med bas i den nordamerikanska östkusten från Nova Scotia och New Brunswick i Kanada till Virginia i USA, och sin spets i södra Wisconsin och norra Illinois. Arten är ovanlig,^[1] och utbredningen har minskat, 1960 nådde den södra USA till Louisiana och Georgia^[5].

Ekologi

Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika växter, som korgblommiga växter (maskrosor och åkermolke), korsblommiga växter (marviolen Cakile edentula), konvaljbuskeväxter (konvaljbuske), ljungväxter (rododendronarten Rhododendron viscosum), triftväxter (risparten Limonium carolinianum) samt rosväxter (vresros och odonsläktet).^[2] Flygperioden sträcker sig från mars till oktober.^[5]

Arten är ettårigt eusocial, den är samhällsbildande med arbetare som hjälper den samhällsgrundande honan/drottningen att ta hand om avkomman. Ungdrottningarna övervintrar som fullbildade bin.^[6] Bona grävs ut i trävirke^[6], bland annat i murket trä och under barken på timmerstockar.^[7]

Taxonomi

Denna art och Lasioglossum planatum har tidigare betraktats som synonyma.^[1]^[7]

Kommentarer

^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

^ [a b c d e f] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 211–215. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 17 april 2020.
^ [a b] ”Lasioglossum oblongum (Lovell, 1905)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+oblongum. Läst 18 april 2020.
^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+oblongum/match/1. Läst 18 april 2020.
^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
^ [a b] Theodore, Mitchell (1960). ”Arkiverade kopian” (på engelska) (PDF, 13,3 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station (North Carolina State University)) (141): sid. 79–80. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809213712/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Halictidae.pdf. Läst 22 maj 2018.
^ [a b] Erika Nardone (Januari 2013) (på engelska) (PDF, 3,0 MB). The Bees of Algonquin Park: A Study of their Distribution, their Community Guild Structure, and the Use of Various Sampling Techniques in Logged and Unlogged Hardwood Stands. Guelph, Ontario, Kanada: University of Guelph. sid. 183. https://atrium.lib.uoguelph.ca/bitstreams/6eafd1b6-4fc8-480e-a4c4-54a8298960be/download. Läst 16 april 2020
^ [a b] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 154–155. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.

Externa länkar

Wikispecies har information om Lasioglossum oblongum.
Artförteckning

[5] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.

[bakkropp-6] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

[GIBBSC-1] [a b c d e f] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 211–215. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 17 april 2020.

[DL-2] [a b] ”Lasioglossum oblongum (Lovell, 1905)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+oblongum. Läst 18 april 2020.

[COL-3] [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+oblongum/match/1. Läst 18 april 2020.

[source-4] ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28

[Mitchell-7] [a b] Theodore, Mitchell (1960). ”Arkiverade kopian” (på engelska) (PDF, 13,3 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station (North Carolina State University)) (141): sid. 79–80. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809213712/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Halictidae.pdf. Läst 22 maj 2018.

[Nardone-8] [a b] Erika Nardone (Januari 2013) (på engelska) (PDF, 3,0 MB). The Bees of Algonquin Park: A Study of their Distribution, their Community Guild Structure, and the Use of Various Sampling Techniques in Logged and Unlogged Hardwood Stands. Guelph, Ontario, Kanada: University of Guelph. sid. 183. https://atrium.lib.uoguelph.ca/bitstreams/6eafd1b6-4fc8-480e-a4c4-54a8298960be/download. Läst 16 april 2020

[GIBBSU-9] [a b] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 154–155. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.

[1]

[2]

[3]

[4]

[a]

[b]

[5]

[6]

[7]