Lasioglossum nymphale

	Lasioglossum nymphale
	Lasioglossum nymphale, hona.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Egentliga insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Vägbin; Halictidae
Släkte	Smalbin; Lasioglossum
Undersläkte	Dialictus
Art	Lasioglossum nymphale
Vetenskapligt namn
	§ Lasioglossum nymphale
Auktor	(Smith, 1853)
Synonymer
	Halictus nymphalis Smith, 1853; Dialictus nymphalis (Smith, 1853)
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Lasioglossum nymphale är en biart som först beskrevs av Smith 1853.^[2]^[3] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.^[2] Arten förekommer i östra USA.^[3]

Beskrivning

Ett litet bi med grönt huvud och mellankropp, medan bakkroppen är gulorange hos honan, rödbrun hos hanen, ibland med mörka innerkanter på tergiterna^[a] hos båda könen. Mandiblerna, labrum och övre halvan av clypeus^[b] är gulbruna till gulaktiga. Vingarna är halvgenomskinliga med ljust brungula ribbor. Vingbaserna är brungula till gula hos honan, rödbruna hos hanen. Benen är bruna med gulbruna fötter. Behåringen är vitaktig och tämligen gles, utom på den nedre delen av hanens ansikte, där den kan vara tillräckligt tät för att dölja kroppsytan. Honan är 4 till knappt 5 mm lång med en vinglängd på knappt 3 mm; motsvarande värden för hanen är en kroppslängd på knappt 4 till drygt 4 mm, och en vinglängd som honan.^[3]

Utbredning

Lasioglossum nymphale är vanlig i östra USA från Virginia i norr över North och South Carolina samt Georgia till Florida, och från Florida västerut till södra Alabama och södra Mississippi.^[3] Troliga fynd finns även från Michigan, Kansas och Texas.^[1]

Ekologi

Arten föredrar större, sandiga områden, även om kustnära sanddyner vanligtvis är för begränsade till storleken.^[4] Den är polylektisk, den flyger till blommor från många familjer, som kransblommiga växter likt Clinopodium ashei (släktet bergmyntor), och rosväxter likt hallonsläktet,^[5] men den besöker även blommor från korgblommiga växter, kaktusväxter, korsblommiga växter, ljungväxter, törelväxter, ärtväxter, bokväxter, portlakväxter och brakvedsväxter^[3]. Flygtiden är från mars till oktober, hela året om i Florida.^[1]

Kommentarer

^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan mandiblerna, de pariga käkarna. Under clypeus sitter labrum, också känd som överläppen.

Källor

^ [a b c d] Chuck Entz, Beatriz Moisset, Ted Kropiewnicki, Nathaniel Green (29 september 2020). ”Species Lasioglossum nymphale - Orange-tailed Metallic-Sweat bee” (på engelska). BugGuide. Iowa State University - Department of Entomology. https://bugguide.net/node/view/263665. Läst 17 oktober 2020.
^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+nymphale/match/1. Läst 17 oktober 2020.
^ [a b c d e] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini)” (på engelska) (PDF, 35,2 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 150-154. doi:10.11646/zootaxa.3073.1.1. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259623294_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_eastern_North_America_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/0c96052d5babf0c0da000000/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-eastern-North-America-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 17 oktober 2020.
^ ”Bees on the Brink - Research at Gulf Islands National Seashore” (på engelska). National Park Service, U.S. Department of the Interior. 2014. https://irma.nps.gov/DataStore/DownloadFile/546524. Läst 17 oktober 2020.
^ ”Lasioglossum nymphale (Smith, 1853)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+nymphale&flags=subgenus:. Läst 17 oktober 2020.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Lasioglossum nymphale.
Bilder & media
Wikispecies har information om Lasioglossum nymphale.
Artförteckning

[bakkropp-4] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

[huvud-5] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan mandiblerna, de pariga käkarna. Under clypeus sitter labrum, också känd som överläppen.

[BG-1] [a b c d] Chuck Entz, Beatriz Moisset, Ted Kropiewnicki, Nathaniel Green (29 september 2020). ”Species Lasioglossum nymphale - Orange-tailed Metallic-Sweat bee” (på engelska). BugGuide. Iowa State University - Department of Entomology. https://bugguide.net/node/view/263665. Läst 17 oktober 2020.

[COL-2] [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+nymphale/match/1. Läst 17 oktober 2020.

[Gibbs-3] [a b c d e] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini)” (på engelska) (PDF, 35,2 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 150-154. doi:10.11646/zootaxa.3073.1.1. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259623294_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_eastern_North_America_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/0c96052d5babf0c0da000000/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-eastern-North-America-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 17 oktober 2020.

[BOB-6] ”Bees on the Brink - Research at Gulf Islands National Seashore” (på engelska). National Park Service, U.S. Department of the Interior. 2014. https://irma.nps.gov/DataStore/DownloadFile/546524. Läst 17 oktober 2020.

[DL-7] ”Lasioglossum nymphale (Smith, 1853)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+nymphale&flags=subgenus:. Läst 17 oktober 2020.

[1]

[2]

[3]

[a]

[b]

[4]

[5]