Lasioglossum leucocomum

	Lasioglossum leucocomum
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Egentliga insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Vägbin; Halictidae
Släkte	Smalbin; Lasioglossum
Undersläkte	'Dialictus
Art	Lasioglossum leucocomum
Vetenskapligt namn
	§ Lasioglossum leucocomum
Auktor	(Lovell, 1905)
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Lasioglossum leucocomum är en biart som först beskrevs av John Harvey Lovell 1905.^[1] Den ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin. Arten förekommer i östra Nordamerika.^[1]

Beskrivning

Endast honan har beskrivits. Huvudet och mellankroppen är ljusgröna till gyllengröna. Clypeus^[a] är svartbrun på den övre delen, och partiet över clypeus och käkarna är bronsfärgat. Antennerna är mörkbruna, benen är bruna och vingarna är halvgenomskinliga med gulbruna ribbor och gulbruna, ibland halvgenomskinliga vingfästen.På bakkroppen är tergiterna guldgröna och sterniterna bruna^[b], båda med bakkanterna halvgenomskinligt ljusgula. Behåringen är vitaktig och tämligen tät. Kroppslängden är 5,1 till 5,8 mm.^[1]

Utbredning

Arten är vanligt förekommande från de amerikanska delstaterna Michigan och nordligaste Indiana, över de sydliga delarna av Ontario och Quebec i Kanada till Nova Scotia i nordost, och söderöver via New York och östra Pennsylvania till Appalacherna i North Carolina.^[1]^[2]

Ekologi

Lasioglossum leucocomum är polylektisk, den hämtar nektar och pollen från flera familjer av blommande växter, för denna art åtminstone 17 stycken, exempelvis korgblommiga växter, korsblommiga växter, ärtväxter och rosväxter.^[3] Arten är ettårigt eusocial, den är samhällsbildande med arbetare som hjälper den samhällsgrundade honan/drottningen att ta hand om avkomman. Bona konstrueras på marken.^[4]

Taxonomi

Arten har tidigare betraktats som en synonym till antingen Lasioglossum pilosum eller Lasioglossum otsegoense.^[2]

Kommentarer

^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen (hos alla arter) 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

^ [a b c d e] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 175–178. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020.
^ [a b] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 130–131. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.
^ ”Lasioglossum leucocomum (Lovell, 1905)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+leucocomum. Läst 19 april 2020.
^ Tracy A. Zarrillo & Kimberly A. Stoner (2019). ”The bee fauna of an Atlantic coastal plain tidal marsh community in southern New England, USA” (på engelska) (PDF, 4,49 MB). Journal of Melitology (86): sid. 26. ISSN 2325-4467. https://www.researchgate.net/publication/334429291_The_bee_fauna_of_an_Atlantic_coastal_plain_tidal_marsh_community_in_Southern_New_England_USA/link/5d28981792851cf4407e6473/download. Läst 19 april 2020.

Externa länkar

Wikispecies har information om Lasioglossum leucocomum.
Artförteckning

[2] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.

[bakkropp-3] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen (hos alla arter) 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

[GIBBSC-1] [a b c d e] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 175–178. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020.

[GIBBSU-4] [a b] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 130–131. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 8 mars 2020.

[DL-5] ”Lasioglossum leucocomum (Lovell, 1905)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+leucocomum. Läst 19 april 2020.

[Zarrillo-6] Tracy A. Zarrillo & Kimberly A. Stoner (2019). ”The bee fauna of an Atlantic coastal plain tidal marsh community in southern New England, USA” (på engelska) (PDF, 4,49 MB). Journal of Melitology (86): sid. 26. ISSN 2325-4467. https://www.researchgate.net/publication/334429291_The_bee_fauna_of_an_Atlantic_coastal_plain_tidal_marsh_community_in_Southern_New_England_USA/link/5d28981792851cf4407e6473/download. Läst 19 april 2020.

[1]

[a]

[b]

[2]

[3]

[4]