Lasioglossum laevissimum

	Lasioglossum laevissimum
	Lasioglossum laevissimum, hona, sidovy.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Egentliga insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Vägbin; Halictidae
Släkte	Smalbin; Lasioglossum
Undersläkte	Dialictus
Art	Lasioglossum laevissimum
Vetenskapligt namn
	§ Lasioglossum laevissimum
Auktor	(Smith, 1853)
Synonymer
	Halictus laevissimus Smith, 1853; Dialictus laevissimus (Smith, 1853); Halictus euryceps Ellis, 1914; Halictus (Chloralictus) phaceliarum Cockerell, 1919; Dialictus phaceliarum (Cockerell, 1919); Lasioglossum (Dialictus) phaceliarum (Cockerell, 1919); Halictus (Chloralictus) abundus Sandhouse, 1924; Lasioglossum (Chloralictus) abundum (Sandhouse, 1924); Dialictus abundus (Sandhouse, 1924); Lasioglossum (Dialictus) abundum (Sandhouse, 1924); Halictus (Chloralictus) astutus Sandhouse, 1924; Dialictus astutus (Sandhouse, 1924); Lasioglossum (Dialictus) astutum (Sandhouse, 1924); Halictus (Chloralictus) praepes Sandhouse, 1924; Dialictus praepes (Sandhouse, 1924); Halictus (Chloralictus) tranquillus Sandhouse, 1924; Dialictus tranquillus (Sandhouse, 1924); Lasioglossum (Dialictus) tranquillum (Sandhouse, 1924); Halictus (Chloralictus) jameseae Cockerell, 1933; Lasioglossum (Dialictus) jameseae (Cockerell, 1933); Dialictus solidaginis Mitchell, 1960; Dialictus orbitatus Mitchell, 1960; Lasioglossum (Dialictus) orbitatum (Mitchell, 1960)
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Lasioglossum laevissimum är en biart som först beskrevs av Smith 1853.^[3] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.^[4]^[5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[4] Arten finns i mellersta Nordamerika.^[1]

Beskrivning

Huvud och mellankropp är ljusblåa till gröna med gul metallglans. Huvudet är påtagligt bredare hos honan. Clypeus^[a] har den övre halvan svartbrun, samt den undre halvan och partiet ovanför clypeus och käkarna mässingsglänsande. Antennerna är mörkbruna, vingarna halvgenomskinliga med ribborna bärnstensfärgade, mörkare hos hanen, samt vingfästena rödbruna. Bakkroppen är svartbrun med bruna bakkanter på tergiterna och sterniterna^[b]. Behåringen är gles och vitaktig; på tergiterna bildar den vita mönster som kan ha betydelse för artbestämningen. Honan kan bli 5,1 till 7,1 mm lång, hanen 5,4 till 6,7 mm.^[1]

Utbredning

Lasioglossum laevissimum är vanligt förekommande från södra Kanada (British Columbia till Nova Scotia) över större delen av centrala och östra USA med sydgräns längs delstaten Washington, nordöstra Oregon, Idaho, norra Utah, Colorado, nordöstra New Mexico, norra Texas och därifrån österut över de norra delarna av Mississippi, Alabama och Georgia till South Carolina.^[1]

Ekologi

Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många familjer, som linväxter, rosväxter, korgblommiga växter, oleanderväxter, korsblommiga växter, flockblommiga växter, strävbladiga växter, brakvedsväxter, ranunkelväxter, kornellväxter, tibastväxter, dunörtsväxter, slideväxter, gentianaväxter, hortensiaväxter, blågullsväxter, ärtväxter, sumakväxter, videväxter och liljeväxter.^[1]

Lasioglossum laevissimum är ett eusocialt bi, det bildar ett samhälle med kasterna drottning, hanar (drönare) och arbetare. Bona är ettåriga, precis som hos humlor. Den drottning som grundar ett bo övervintrar och kommer fram under våren. Först producerar hon arbetare, som hjälper henne att ta hand om den fortsatta avkomman. Till skillnad från mer utpräglat eusociala bin, till exempel humlor, är antalet arbetare inte stort, initialt vanligen endast 2–3 stycken. Könsdjuren (ungdrottningar och drönare) kommer senare, under sommaren – sensommaren.^[6]

Bona grävs ut i marken. Vanligen är det endast en övervintrande drottning som gör så, men det förekommer att flera drottningar hjälper till att bygga ett bo.^[6]

Bildgalleri

Hona, ryggsida.
Hona, ansikte.

Kommentarer

^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

^ [a b c d e] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,4 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 170–175. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020.
^ ”Lasioglossum laevissimum (Smith, 1853)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+laevissimum. Läst 8 april 2020.
^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+laevissimum/match/1. Läst 8 april 2020.
^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
^ [a b] Laurence Packer (1992). ”The social organisation of Lasioglossum (Dialictus) laevissimum (Smith) in southern Alberta” (på engelska) (PDF, 678 kB). Canadian Journal of Zoology 70. https://www.yorku.ca/bugsrus/resources/publications/1992%20Packer.pdf. Läst 8 mars 2020.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Lasioglossum laevissimum.
Bilder & media
Wikispecies har information om Lasioglossum laevissimum.
Artförteckning

[huvud-6] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.

[bakkropp-7] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

[GIBBSC-1] [a b c d e] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,4 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 170–175. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020.

[DL-2] ”Lasioglossum laevissimum (Smith, 1853)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+laevissimum. Läst 8 april 2020.

[col391-3] (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09

[COL-4] [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+laevissimum/match/1. Läst 8 april 2020.

[source-5] ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28

[Packer-8] [a b] Laurence Packer (1992). ”The social organisation of Lasioglossum (Dialictus) laevissimum (Smith) in southern Alberta” (på engelska) (PDF, 678 kB). Canadian Journal of Zoology 70. https://www.yorku.ca/bugsrus/resources/publications/1992%20Packer.pdf. Läst 8 mars 2020.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[a]

[b]

[6]