Hoppa till innehållet

Lasioglossum anomalum

Från Wikipedia
Lasioglossum anomalum
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
UndersläkteDialictus[1]
ArtLasioglossum anomalum
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum anomalum
Auktor(Robertson, 1892)
Synonymer

Halictus anomalus Robertson, 1892[2]
Dialictus anomalus (Robertson, 1902)[2]
Callomelitta anomala Rayment, 1935[3]

Lasioglossum anomalum Michener, 1951[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Lasioglossum anomalum är en biart som först beskrevs av Robertson 1892.[2] Lasioglossum anomalum ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.[4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Huvudet och mellankroppen är gröna med ett blåaktigt skimmer. Munskölden är svartbrun på den övre halvan, rödbrun på den undre. Antennerna är mörkbruna, undersidan på de yttre delarna ljusbruna hos honan, mellanbruna hos hanen. Vingarna är halvgenomskinliga med brunaktiga ribbor och vingfästen (de senare något röaktigare än ribborna).[1] Benen är brunaktiga[6], med rödbruna fötter hos hanen[1]. Bakkroppssegmenten är mörkbruna med rödbruna till genomskinligt gulbruna bakkanter. Behåringen är vitaktig och gles. Som de flesta smalbin är arten liten; honan har en kroppslängd på 4,2 till 4,6 mm och en framvingelängd på 3 till 3,2 mm; motsvarande mått hos hanen är 4,2 till 5,3 mm för kroppslängden och 3 till 3,4 mm för framvingelängden.[1]

Utbredningsområdet omfattar sydöstligaste Ontario i Kanada samt i USA med nordgräns från South Dakota och delstaterna vid kanadensiska gränsen till New York, östgräns från New York längs atlantkuststaterna till South Carolina, sydgräns från norra South Carolina över norra Georgia, norra Alabama och nordöstra Mississippi till Arkansas, samt östgräns från Nebraska och Kansas till Colorado.[2]

Lasioglossum anomalum är ett eusocialt bi, det bildar samhällen där de parningsdugliga honorna, drottningarna, övervintrar som vuxna. Boet grävs ut i marken.[7].

Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer: Korgblommiga växter (rudbeckior, gullrissläktet och höstasterarten Symphyotrichum pilosum), berberisväxter (Jeffersonia diphylla), korsblommiga växter (gyllnar, lomme och Physaria filiformis), strävbladiga växter (facelior och indiankålssläktet), kransblommiga växter (lila temynta), brakvedsväxter (Ceanothus), Hypoxidaceae (Hypoxis hirsuta), måreväxter (Houstonia purpurea), videväxter (videsläktet), stenbräckeväxter (Micranthes pennsylvanica), grobladsväxter (Veronica besseya och penstemonsläktet), flockblommiga växter (vildmorot), rosväxter (fingerörtssläktet) samt gurkväxter.[1][3] Arten flyger från maj till september.[6]

  1. ^ [a b c d e] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 66–69. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 2 juni 2018. 
  2. ^ [a b c d e] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 44–45. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 25 maj 2018. 
  3. ^ [a b] Lasioglossum anomalum (Robertson, 1892)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+anomalum. Läst 11 oktober 2018. 
  4. ^ Myers, P., R. Espinosa, C. S. Parr, T. Jones, G. S. Hammond och T. A. Dewey (2018). Lasioglossum anomalum (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). https://animaldiversity.org/accounts/Lasioglossum_anomalum/classification/. Läst 10 oktober 2018. 
  5. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/lasioglossum+anomalum/match/1. Läst 10 oktober 2018. 
  6. ^ [a b] Theodore, Mitchell (1960). ”Arkiverade kopian” (PDF, 13,3 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station) (141): sid. 49–50. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809213712/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Halictidae.pdf. Läst 22 maj 2018. 
  7. ^ ”Bees of New York” (på engelska) (Excel). Cornell University. 6 oktober 2015. https://pollinator.cals.cornell.edu/sites/pollinator.cals.cornell.edu/files/shared/documents/Bees-of-NY.xlsx. Läst 10 oktober 2018. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]