Hoppa till innehållet

Lars Cato

Från Wikipedia
Lars Cato
Lars Cato, GAIS.jpg
Personlig information
Fullständigt namnLars Inge Cato
Smeknamn"Lasse"
Födelsedatum12 november 1925
FödelseortÖrgryte församling, Göteborg, Sverige
Dödsdatum19 november 2011 (86 år)
DödsortBjörkekärrs församling, Göteborg
Längd169 cm
Positionhalvback
Juniorlag
0000–1943 Sverige Lundens AIS
Seniorlag*
År
1944–1958
Klubb
Sverige Gais
SM (GM)
52 (0)
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Lars Inge "Lasse" Cato, folkbokförd som Kato, född 12 november 1925 i Örgryte församling i Göteborg, död 19 november 2011 i Björkekärrs församling i Göteborg,[1] var en svensk fotbollsspelare (halvback), som på 1940- och 1950-talen spelade för Gais.

Cato kom från Lundens AIS till Gais 1943 och blev "den evige reservspelaren"; han tillhörde Gais i resten av sin karriär men fick mestadels spela i B-laget.[2] Han debuterade i A-laget i allsvenskan säsongen 1944/1945, men gjorde då bara en enda match. Sedan fick han inte chansen i A-laget igen förrän säsongen 1949/1950, då han spelade ytterligare tre allsvenska matcher.[3] Säsongen 1950/1951 blev det återigen bara en enda match, och sedan skulle det återigen dröja tre år innan han säsongen 1954/1955 åter fick göra tre allsvenska matcher för klubben. Säsongen 1955/1956, då Gais hade trillat ner i division II Västra Götaland, var han dock i det närmaste ordinarie med 14 av 18 matcher i serien.[4] Han var även med då Gais i slutet av säsongen vann det allsvenska kvalet mot Lycksele IF,[5] och säsongerna 1956/1957 och 1957/1958 fick han äntligen speltid i Gais allsvenska trupp, med 12 respektive 16 matcher.[4]

Trots den begränsade speltiden i Gais – under tio år spelade han aldrig fler än tre A-lagsmatcher i rad – kunde Cato inte tänka sig att gå till en annan klubb. "Jag har grönsvart blod i mina ådror", hävdade han. Efter karriären som aktiv fotbollsspelare var han tränare för junior- och B-lag inom Gais i nio år.[2]

Cato var liten (169 cm), men kombinerade på sin halvbacksposition en fin teknik med frän ettrighet.[2]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges dödbok 1830–2020.
  2. ^ [a b c] Jönsson/Lindberg, s. 94.
  3. ^ Jönsson/Lindberg, s. 313.
  4. ^ [a b] Jönsson/Lindberg, s. 314.
  5. ^ Leif Ekstig (8 april 2000). ”Den evige Gais-reserven”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/2000-04-08/35/SVD.